– Skarvarna på Kaninön är de betydligt färre än för fem–sex år sedan. Då övernattade ungefär 400 skarvar på ön, nu är det högst 50 när det är som mest, konstaterar Anders Wirdheim, ordförande i Halmstads ornitologiska förening.
Storskarvarna räknas enklast i skymningen när de flyger till ön för sin nattvila, eller i gryningen när de lämnar ön. I stora flockar flyger de längs Nissan för att fiska i havet.
För åtta år sedan spådde Anders Wirdheim att Kaninön, granne till Laxön, kunde bli en häckningskoloni.
– Vi har i flera års tid faktiskt väntat på att skarven ska etablera en koloni i södra Halland, sa han till HP den 26 november 2009.
Men så blev det inte. Skarvarna häckar inte här utan använder fortfarande ön endast som plats för övernattning.
– Av någon anledning har de inte etablerat sig här. Vad det beror på vet jag inte, men det är väl något som inte passar dem riktigt, säger Anders Wirdheim.
I motsats till de som tycker att skarven skränar och skitar ned menar han att fågeln har positiva egenskaper, som att den beskyddar mindre fåglar och djur från rovdjur.
Varför har skarvarna blivit färre på Kaninön?
– Det är nog bara en tillfällighet. Fåglar byter övernattningsplatser med jämna mellanrum. Det kan bero på störningar.
Träd och annan växtlighet har tagit stryk av skarvens glansår på ön. Flera granar är i dag helt döda. Fåglarnas frätande spillning skapar en ogästvänlig miljö för växter.
– Spillningen är väldigt rik på ammoniak och det skadar träden. Skadorna på granarna orsakades för flera år sedan och lövträdens skador är i huvudsak gamla.
Men Anders Wirdheim menar att skarven inte är enda boven i dramat.
– Granarna på Kaninön skulle ha dött ändå, de är väldigt utsatta av både vind och erosion. Det är bara en tidsfråga innan de går i backen.
Kaninöns skarvar är blekare och mindre kontrastrika än de häckningsmogna individerna som är helsvarta med en vit fläck på varje lår och vit färg i nacken.
– Vad man har kunnat se är det i huvudsak yngre skarvar, förmodligen icke könsmogna fåglar, som rastar här.
Just nu bedrivs ingen skyddsjakt på skarv i Halmstads kommun.
– Vi har haft det tidigare, men inte på Kaninön. Sperlingsholm bedrev skyddsjakt på skarv i samband med utsättning av laxsmolt, berättar Maria Persson, som har hand om skyddsjaktsfrågor på länsstyrelsen.
Fakta: Skarvkolonier
- I Halland finns det fyra dokumenterade häckningskolonier för skarvar, dock ingen i Halmstad.
- Två större kolonier finns på öar utanför Varberg och utanför Onsalahalvön.
- Två mindre kolonier finns norr om Falkenberg och i Vendelsöfjorden på gränsen mellan Varberg och Kungsbacka.
- Kulmen för skarvar i Sverige nåddes 2006. En inventering visade då att det fanns 45 000 häckande skarvpar i hela riket.
- När inventeringen gjordes om 2012 hade antalet skarvpar gått ned med 2 000–3 000. Beståndet har minskat mest i områden vid Vänern, i Skåne och Kalmarsund.
