Texten uppdateras
Det blev tredje gången gillt för Jan Widikson. Vid de två tillfällen på 1990-talet då han ertappades med att olovligen skaffa sig havsutsikt vid sin bostad på Älgvägen 25 – på bekostnad av kommunens strandskog – slapp han undan med att betala mindre summor pengar. Men den här gången – när träd på en yta av 1 900 kvadratmeter olovligen sågats ner vid hans nya tomt på Älgvägen 19 – anser hovrätten att han gått för långt.
– Det rör sig om flera hundra träd som planterades för 150 år sedan för att hindra sandflykt i området. Nu finns ingen växtlighet kvar och platsens utseende har förändrats för lång tid framåt. När fastigheten ligger mer synligt kan det också hindra människor från att utnyttja sin allemansrätt i området. Hovrätten menar att tingsrätten har gjort en alltför försiktig bedömning av skadan, säger Roy Johansson, hovrättsråd och rättens ordförande.
Hovrätten – där den juridiska expertisen är i majoritet, till skillnad från tingsrätten där nämndemännen är i majoritet – är enig i sitt avgörande.
Visste om avverkningen
Precis som tingsrätten anser hovrätten att det är uteslutet att Widikson inte visste om hur omfattande avverkning det handlade om när arbetet med att röja bort strandskogen skedde. Den högre rättsinstansen håller också med om att syftet varit att förbättra havsutsikten från fastigheten.
Hovrätten delar tingsrättens syn att det inte är bevisat exakt vilken typ av träd som växte på platsen – och underkänner därmed kommunens krav på 20 miljoner kronor för att återanskaffa likvärdiga träd.
Däremot har hovrätten kommit fram till en högre bedömning av skadans värde – fem gånger så hög som tingsrätten: 2,5 miljoner kronor i stället för 500 000 kronor.
Avskräckande
I sin bedömning har hovrätten ansett att det ”finns anledning att i någon mån beakta skadeståndets preventiva funktion”.
LÄS MER:Åklagarna tar hjälp av professor mot Jan Widikson
Detta visar i så fall att domstolen åtminstone delvis håller med Mårten Schultz, professor i civilrätt, som var åklagarsidans enda nya expertvittne i hovrätten.
LÄS MER:Dom om trädfällning har riksintresse
Ska straff fungera avskräckande får det inte vara så att man kan tjäna på att begå brott, menade Schultz när han hördes av rätten.
Får rabatt för sin ålder
Beloppets storlek gör att hovrätten bedömer straffvärdet till 18 månaders fängelse. Samtidigt ger de Jan Widikson tre månaders ”rabatt” – dels för att han är 73 år gammal, dels för att man väger in att han även måste betala ett ansenligt belopp.
Domstolen ser inga skäl för att döma ut någon annan påföljd än fängelse. I praktiken brukar man sitta av två tredjedelar av ett fängelsestraff, innan man blir villkorligt frigiven, vilket då innebär Widikson behöver sitta tio månader i fängelse. Möjligtvis kan han ansöka om att få avtjäna de två sista månaderna utanför anstalt, under så kallad intensivövervakning med elektronisk fotboja.
LÄS MER:Därför kan inte Widikson få fotboja efter domen i hovrätten
Praxis är att man ska börja avtjäna ett fängelsestraff inom tre månader från det att domen ”vunnit laga kraft”, alltså börjat gälla.
Högsta domstolen
I det här fallet har parterna tiden fram till den 16 juli på sig att överklaga domen. Görs det flyttas givetvis tiden för ”laga kraft” fram.
HP har förgäves sökt Widiksons försvarare, advokat Lars Kruse, för en kommentar till domen och för att fråga om de tänker ansöka om prövningstillstånd hos HD (Högsta domstolen).
Varje år kommer det in cirka 6000 sådana ansökningar till HD – men det är bara omkring ett 100-tal av dem som domstolen prövar. Det brukar ta en månad att få besked – och det är bara om det är något principiellt som kan få prejudicerande betydelse som HD ska ta upp ett fall. Det innebär att en HD-dom ska ge vägledning för hur domstolarna ska bedöma liknande fall.
– Jag kan ju inte veta hur försvarssidan tänker, men möjligtvis kan de försöka få till stånd en prövning av hur skadans värde har beräknats, säger kammaråklagare Klas Lundgren i en kommentar till HP.
Till Sveriges Radio P4 Halland säger Kruse att de tänker överklaga domen.
– Hovrätten har velat statuera exempel genom att döma ut ett mycket, mycket hårt straff för skräpskog som avverkats. Det förefaller som att domstolen håller upp ett finger i luften och anger en siffra, säger han där, samtidigt som han beklagar att domstolen bortser från att Länsstyrelsen medveten försöker få bort just bergtall.
Enda lindringen
Den enda lindring som hovrätten ger Widikson, jämfört med tingsrättens dom, är en liten minskning av de rättegångskostnader han måste stå för själv. De sänks från en halv miljon kronor till drygt 300 000 kronor. Dessutom slipper han betala för sina försvarskostnader i hovrätten.
När det gäller hans bolag, Widiks börs AB, som formellt äger fastigheten där han bygger sitt nya spektakulära jättehus – står hovrätten fast vid att det ska betala en miljon kronor till staten för de ekonomiska fördelar som havsutsikten har gett. Detta var dock bara hälften av vad åklagarna hade yrkat på.
En rikeman som gör som han vill.
Under den långa tid som rättsprocessen har pågått har kampen stått mellan två olika synsätt.
Åklagaren, Klas Lundgren, hävdade vid sin slutplädering att Widikson är ”en rikeman som gör som han vill”.
I överklagan till hovrätten skrev åklagarna också att Widikson ”tar sig rätten att sätta sina egna intressen framför andras” och att brottet i det här fallet riktade sig mot en kommun – och därmed dess invånare.
En samhällets stöttepelare.
Mot detta har stått att advokat Lars Kruse hävdat att Widikson är ”en samhällets stöttepelare som genom sitt företagande skapat många arbetstillfällen och betalat mycket i skatt”.
Kruse har hela tiden sett fallet som ett sätt för kommunen att försöka ”krama ur” Widikson en extra straffskatt.
– Widikson är framgångsrik och drar sig inte för att visa det. Då drabbas man av Jantelagen, slog Kruse fast och beklagade att hans klient ”tvingats löpa gatlopp i medierna”.
Invasiv betydelselöst
Försvaret har lagt stor kraft på att försöka bevisa att Widikson gjort kommunen en tjänst genom att bergtallen försvunnit från platsen – så som man på andra håll anstränger sig för att rensa bort denna ”invasiva art” från kustområden.
Hovrätten slår dock fast att det helt saknar betydelse i fallet.
I överklagan till hovrätten hade åklagarsidan yrkat på att skadan som Jan Widiksons olagliga avverkning orsakat motsvarade ett värde på minst 2,6 miljoner kronor – och att han därför skulle dömas till ett flerårigt fängelsestraff.
Osannolik förklaring
Skuldfrågan – att Widikson anstiftat grov skadegörelse – ansåg åklagarna vara tillräckligt utredd i tingsrätten. De pekade bland annat på vittnesuppgifter om att han stått och gett instruktioner till en eller fler män med motorsåg och skyddskläder.
I tingsrättens dom – där det ansågs bevisat att minst 260 träd olovligen avverkats – stod också att Widiksons egen förklaring var alltför ”osannolik”.
Kommunen stod i sin överklagan fast vid skadeståndskravet på över 20 miljoner kronor för att återplantera strandskogen, inklusive bergtall, mellan Älgvägen 19 och sanddynerna i Tylösand.
Widikson var lättad
Widiksons försvarare, advokat Lars Kruse – som efter domen i höstas förklarat att hans klient var lättad och ”ville lägga detta bakom sig” – valde till efter åklagarnas överklagan att tänka om.
Kruse yrkade på att hovrätten skulle fria Widikson helt, eftersom den icke namngivne person som han hävdar har anlitats för att ”städa bort skräp” utanför hans tomt ska ha fällt kommunens träd på eget bevåg.
Han menade också att kommunen inte lidit någon skada genom avverkningen av den ”ogenomträngliga skräpskogen”, som dessutom innehöll ”invasiv bergtall, som man i övrigt försöker få bort från kustpartierna intill”. Därför borde enligt Kruse skadeståndet slopas. Widikson var bara beredd att betala 5 000 kronor för vedvärdet. Samtidigt menade Kruse att Widikson inte borde behöva betala för sina rättegångskostnader.
”Ingen förbättrad havsutsikt”
Slutligen hävdade Kruse att det var fel att döma Widiks börs AB att betala en miljon kronor för förbättrad havsutsikt. Han pekade på det kommunen sagt om att det ska planteras träd där – och då blir det ju ingen förbättrad utsikt i slutändan, enligt advokaten.
Det var i oktober förra året som tingsrätten i Halmstad dömde Jan Widikson för anstiftan till grov skadegörelse.
Elva månaders fängelse
Domstolen i Halmstad ansåg att brottet motsvarade ett straffvärde på elva månaders fängelse, men nöjde sig med att ge Widikson villkorlig dom med två års prövotid – i kombination med maximalt antal dagsböter.
I hans fall innebar de 200 dagsböterna 200 000 kronor.
Dessutom dömdes han i tingsrätten att betala 500 000 kronor i skadestånd till Halmstads kommun, för att ersätta kommunen för den värdeminskning som domstolen uppskattade att avverkningen inneburit för kommunens fastighet.
LÄS MER:Hovrätten behöver extra tid att avgöra trädmålet
LÄS MER:Hans kamp mot bergtall har gått åt skogen
LÄS MER:Filmvisningar från avverkningen stack ut i hovrätten
LÄS MER:Åklagare: ”Trädens höjd är viktigare än åldern”
LÄS MER:Böter för Jan Widikson efter skogsskövlingen
LÄS MER:Åklagarna yrkade på fängelse för Widikson
LÄS MER:Två års färd mot rättegång om skogsskövlingen
LÄS MER:Widikson försvarar avverkning: ”När det brinner blir folk glada över brandgatan”
LÄS MER:Avverkning mot havet polisanmäls
