Utredningen har tittat på hur man ska få fram en tydligare och rättssäkrare hantering av misstänkt oredlighet vid forskning.
Under åren 2010–2015 utredde de svenska lärosätena 110 misstänkta fall. Oredlighet konstaterad i 16 av dessa fall, vilket innebär ett snitt på 2,7 fall per år. Utredarna tror dock att problemet är mer omfattande än så.
Ambitioner, fåfänga, fartblindhet, ökad konkurrens, publiceringshets och ny teknik nämns som orsaker till fusket.
Utredarna pekar på att det saknas nationell enhetlighet i frågor kring vad som är oredlighet och hur man ska behandla misstankar. Dessutom står det i betänkandet att man kan ifrågasätta om lärosätena verkligen kan vara helt opartiska när de utreder oredlighet inom den egna organisationen.
Därför är förslaget till regeringen att det inrättas en nationell myndighet, Oredlighetsnämnden, från och med 1 januari 2019.
Forskningsutövarna ska vara skyldiga att anmäla alla misstankar dit som kommer till deras kännedom. Dessutom ska enskilda personer, även anonyma, kunna anmäla misstankar – plus att nämnden själv ska kunna inleda utredningar på eget initiativ.
Utredningen har också formulerat vad som är oredlighet: ”allvarliga avvikelser från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning”.
I ett yttrande från Högskolan i Halmstad märks det att rektor Stephen Hwang inte håller med om utredningens alla slutsatser.
Han lyfter fram frågan om lärosätenas självbestämmande – och motsätter sig att de fråntas rätten att själva pröva misstankar om oredlighet i forskning.
”Det är principiellt ingen skillnad mellan att som myndighet hantera oredlighet i forskning och hantera andra brott mot regler och lagar bland medarbetare på myndigheten”, skriver Hwang.
Han påpekar också att det kan vara svårt att skapa nationell samstämmighet i hur ärendena ska hanteras eftersom ”varje ärende är så unikt”.
Dessutom varnar han för förslaget att enskilda personer ska ges möjlighet att anmäla misstankar, med hänvisning till risken för ”ökade grundlösa anmälningar”.