Efter att ha cyklat elva mil i trakten av Falkenberg och Varberg på torsdagen och nästan femton mil vid Kungsbacka på fredagen samlas ett gäng gulklädda cyklister vid Halmstads Arena på lördagsförmiddagen.
– Nu när pandemin ställt till det så att vi inte kan cykla till Paris får vi i alla fall visa upp oss runt om i Halland, säger lagkaptenen Johanna Rosdahl innan de trampar i väg på banvallen i riktning mot Simlångsdalen.
Historiskt har det här med att ”visa upp sig” varit ett av de bästa sätten att göra reklam för cykelprojektet, som går ut på att samla in pengar till Barncancerfonden. Flera i laget har på det sättet fått upp ögonen för Team Rynkeby.
– Det var då jag såg cyklister i gula dräkter som jag frågade vad de höll på med. När jag fick höra vad det handlade om kände jag att ”det där vill jag också göra”, berättar Jenny Moberg för HP:s utsände, som följer med i klungan.
Det hörs tydligt att hon ursprungligen är norrländska, men sedan fyra år tillbaka bor hon i Halmstad och jobbar som kommunjurist.
Skåningen Martin By flyttade till Halmstad för tre år sedan och jobbar på Bröderna Jansson.
– Cyklingen är ett bra sätt att lära sig hitta i omgivningarna och som ny i stan lär man också känna många på det här viset, säger han.
Läskigt klicka fast
Även Max Peronius, som ursprungligen kommer från Ljungby, är inflyttad – i hans fall för att jobba som mätningsingenjör på Halmstads kommun.
– Jag hade aldrig cyklat på en racer innan jag kom med i det här laget, så i början tyckte jag det kändes läskigt att klicka fast fötterna vid pedalerna – men nu har jag vant mig, säger han.
Första stoppet blir redan vid Fåglasjön i utkanten av Marbäck. Där bjuder trefaldige Parisresenären Mikael Josefsson och hans fru Mia på äppelpaj och vaniljsås. Två gånger har han cyklat och den tredje, 2018, ingick han i serviceteamet när det var Mias tur att trampa till Paris.
Dagens runda blir sedan kuperad mellan Simlångsdalen och Oskarström innan laget stannar vid Vrenningebacken intill Österledskolan.
– Är detta vad ni sörlänningar kallar en skidbacke, säger Jenny Moberg och skrattar.
Hon berättar om första gången hon skulle till Galgberget och undrade var berget låg. Eller om när hon besökte Danska fall.
– Hur kan man kalla en bäck som lutar för ett fall?
Mikaela Jansson, som bor i Halmstad men jobbar med HR-frågor i Falkenberg, har lagat fläskpannkakor som hon serverar med sallad och lingonsylt. Och det märks att alla uppskattar serviceteamet extra mycket när det blir kladdkaka till efterrätt.
Några enstaka droppar faller ner från skyn, men det blir aldrig något regn.
– Vi har haft tur med vädret tre dagar i rad. Även om det hängt mörka moln över oss har vi sluppit regn hela tiden, konstaterar Ingemar Kullberg från Varberg, som är tjänsteutvecklingschef på Atea Sverige och har cyklat till Paris tre gånger tidigare.
Efter att ha passerat Slättåkra och Kvibille kommer vi ut på gamla E 6:an. På väg norrut får vi göra av med en del av kalorierna som serviceteamet bjöd på. Här blåser det rejält, rakt emot oss.
Far och dotter
– Det är stor skillnad när man kör längst fram och inte får något lä, säger Hanna Andréasson från Falkenberg, som fortfarande går i gymnasiet, men som blev intresserad när hennes pappa Stefan cyklade till Paris förra året.
I år var tanken att far och dotter skulle cykla dit tillsammans, men när nu corona har satt stopp för det har de bestämt sig för att göra ett nytt försök 2021.
När vi vänder söderut längs kustvägen går det desto lättare med vinden i ryggen. På krogen i Haverdal väntar till sist kyckling till middag – som en överraskning för laget.
– Nu skulle vi ha varit framme, men i stället får vi tänka oss in i hur härligt det kommer att bli om ett år, säger Johanna Rosdahl.
