Försvunna. Det nya livet som ”Kajsa” hade sett fram emot med sina barn blev i stället en mardröm. För snart ett år sedan lät hon de tre döttrarna åka till Libyen för att hälsa på släktingar – sedan dess har hon inte sett dem.
Försvunna. Det nya livet som ”Kajsa” hade sett fram emot med sina barn blev i stället en mardröm. För snart ett år sedan lät hon de tre döttrarna åka till Libyen för att hälsa på släktingar – sedan dess har hon inte sett dem.

Pappa rövade bort syskon nere i Libyen

– Precis när vi skulle börja leva ett normalt liv och barnen skulle få vara som svenska barn rycktes de bort från mig. Mitt liv är totalt förstört.

ANNONS
|

Orden kommer från en kvinna som vi kan kalla för ”Kajsa”, men som egentligen heter något annat.

HP berättade i mars i år om en man som i Halmstads tingsrätt dömdes till ett års fängelse för grov egenmäktighet med barn. Både mannen och åklagaren överklagade domen till hovrätten, som nyligen skärpte straffet till två års fängelse. Mannen är ”Kajsas” före detta make.

”Kajsa” lät sina barn åka till Libyen för att hälsa på sina farföräldrar och kusiner under sommarlovet 2014. I juli reste de tillsammans till Tunisien, ”Kajsa” lämnade barnen hos sin före detta mans bror och flög tillbaka till Sverige. Hon fick ett löfte om att de skulle komma tillbaka innan skolan började. De är fortfarande kvar, utan vare sig mamma eller pappa.

ANNONS

–Det känns overkligt, som en mardröm. Jag förnekar det som har hänt och tänker att de nog kommer hem snart, säger ”Kajsa” som nu vill berätta historien med egna ord för att visa hur lätt det är att bli manipulerad och vilseledd.

Historien börjar några år innan domarna i tingsrätten och hovrätten.

”Kajsa” var gift med en man från Libyen och tillsammans fick de tre barn. Med åren började ”Kajsa” vantrivas med äktenskapet, som hon beskriver som ett fängelseliv, och hon funderade på att lämna sin man.

–Han hade full kontroll över oss. Vi kunde inte gå ut och barnen fick inte ha kompisar eller gå på musiklektioner eller simning, berättar ”Kajsa”, och beskriver sin exman som fundamentalist och bokstavstroende.

När familjen kom tillbaka till Sverige efter en semester i Libyen, och pappan började planera för en permanent flytt till sitt hemland, bestämde sig ”Kajsa”. Hon tog sina tre döttrar och flyttade.

Med hjälp av socialen fick de plats på en kvinnojour. Samtidigt drogs två utredningar i gång, hos socialen och hos polisen, då ex-mannen misstänktes för misshandel av barnen.

–Vi ville leva ett nytt liv. Mina döttrar skulle få leva som svenska barn.

På kvinnojouren fick de bo i några månader. ”Kajsa” uppmanades under tiden att skaffa en lägenhet på egen hand, men utan kontakter och fast inkomst blev det en svår uppgift. ”Kajsa” och barnen flyttades därför till en annan kvinnojour där de fick ett rum med två sängar och delade kök och badrum med andra familjer.

ANNONS

–Det var väldigt jobbigt för barnen. De blev uttråkade och man fick aldrig vara ifred, berättar ”Kajsa” som samtidigt fortsatte jakten på en lägenhet.

En dag blev ”Kajsa” kontaktad av en vän till ex-mannen via mejl. Han erbjöd sig att hjälpa till med pengar eller annat som ”Kajsa” och barnen kunde tänkas behöva. Till en början valde ”Kajsa” att inte svara på mejlen, men de fortsatte att trilla in. I samma veva fick hon reda på att kvinnoboendet skulle hålla stängt i en månad.

–Till slut svarade jag. Det var när han erbjöd sig att hjälpa till med en lägenhet, säger ”Kajsa” som inte hade någon annan lösning på bostad.

Mannen hittade en lägenhet åt ”Kajsa” och barnen i en stad i södra Sverige.

–Jag tog den för att jag var tvungen. Utanför fanns det bara en parkering, ingenstans att leka. Men det var samtidigt skönt att slippa kvinnoboendet, berättar ”Kajsa” och fortsätter:

–Vi hade inga grejer eller möbler. Mannen fixade madrasser, en tv och ett matbord åt oss.

De fortsatte att ha kontakt. Ganska snart började mannen föreslå att barnen skulle få träffa sin pappa. Han berättade för ”Kajsa” att pappan grät varje dag för att han ångrade sig och att han hade fått cancer. ”Kajsa” ville inte låta barnen träffa pappan, särskilt inte under tiden som utredningarna pågick. Mannen fortsatte fråga.

ANNONS

–Han målade upp en bild med utflykter och presenter och pratade om hur viktigt det var för barnen att ha sina band till pappan kvar, berättar ”Kajsa”, som till slut började resonera på det sättet själv.

Våren 2014 bestämde hon sig för att låta barnen träffa sin pappa. Den äldsta dottern, som då var tolv år, ville inte men de två yngsta åkte med mannen hem till pappan. Eftersom det första mötet hade gått bra lät hon de två yngsta tjejerna sova över hos pappan några veckor senare.

Inför sommarlovet 2014 hörde mannens släktingar i Libyen av sig till vännen. De förklarade för honom att de tyckte att ex-mannen hade varit för hård mot ”Kajsa” – att de förstod hennes val att lämna honom. De sade också att de så gärna ville träffa barnen.

Mannen berättade om samtalen för ”Kajsa”, som gick med på att låta barnen resa dit. I slutet av juli flög hon, vännen och barnen till Tunisien. Väl där stämde vännen träff med ex-mannens bror, för vidare färd mot Libyen. Med ett löfte om att ex-mannen skulle resa hem med barnen innan skolan började, återvände hon sedan ensam till Sverige.

–Efter någon vecka var det som att polletten trillade ner. Jag insåg att jag hade blivit lurad, säger ”Kajsa”.

ANNONS

”Kajsa” brottades under tiden med oerhörda skuldkänslor över att hon hade låtit barnen åka.

–Jag hade svikit mina barn, jag kunde inte skydda mina egna barn. De litade på mig.

I slutet på augusti pratade hon med barnen i telefon och de berättade då att de skulle komma till Kastrup den 23:e. ”Kajsa” åkte dit för att möta upp dem. De kom inte.

–När vi sedan pratade i telefon sade ex-mannen att jag var tvungen att komma till Libyen om jag ville träffa barnen.

Efter att ha pratat med dottern i telefon bestämde de att de skulle ses i Tunisien i oktober. ”Kajsa” och den manliga kompisen från Halmstad flög tillsammans söderut för att möta upp barnen. De kom inte den gången heller.

–Jag skickade flera sms till ex-mannen under tiden som vi var i Tunisien och han svarade hela tiden att de snart skulle komma.

Efter tre dagar åkte ”Kajsa” hem till Sverige igen, utan sina barn. Det skulle hållas en förhandling om vårdnaden, som hon också tilldelades.

”Kajsa” hade tidigare varit orolig över att vända sig till polisen.

–Hur skulle jag kunna berätta det här för någon? Det låter ju helt sjukt. Jag trodde att polisen skulle säga ”skyll dig själv”.

ANNONS

Men då, i oktober, gjorde hon till slut en polisanmälan om egenmäktighet med barn. I samma veva upphörde också kontakten med vännen, trots att ”Kajsa” bad honom om hjälp för att få hem barnen. Hon förklarar att han viftade bort hennes oro och sade att barnen snart skulle komma hem.

I november fick hon ett sms av ex-mannen där han skrev att han var i Tyskland och att hans cancer hade blivit värre. Han skrev också att ”Kajsa” var tvungen att åka ner till Libyen och hämta barnen, eftersom han på grund av sin sjukdom inte orkade ta hand om dem.

Hon hann inte fundera över sms:en särskilt länge innan hon fick ett annat samtal.

–Helt plötsligt ringde polisen och sade att han satt häktad i Sverige. Han hade inte varit i Tyskland. Och han hade inte cancer, säger ”Kajsa”

På ett sätt kände hon sig lättad över att ex-mannen var frihetsberövad, men det betydde ju samtidigt att barnen var utan vare sig mamma eller pappa i ett land där det ständigt är oroligt.

Hoppet stod till att ex-mannen skulle samarbeta när han väl hade blivit gripen.

–Han vägrar samarbeta. Han säger att han själv måste kontakta familjen. Han har blivit erbjuden att ringa under tiden som en tolk lyssnar, men det vill han inte.

ANNONS

”Kajsa” ringer själv regelbundet till släktingarna. Till en början svarade de, men påstod att barnen var i Sverige. Den senaste tiden har de inte svarat alls.

–Jag vet inte vad jag ska göra. Även om jag åker dit är det inte säkert att jag får träffa barnen, säger ”Kajsa”.

Hon har, genom sin advokat, haft kontakt med utrikesdepartementet för att få hjälp på det viset, men inte heller det har gett resultat.

–De har också ringt till släktingarna men kan inte göra så mycket mer, de har ingen personal på plats i Libyen.

Kravet från ex-mannen för att samarbeta är att han blir frisläppt, berättar ”Kajsa”, som tror att om han släpps så försvinner både han och barnen.

–Hoppet lever så länge han sitter i fängelse. Kanske kan han komma till insikt och börja samarbeta.

För att klara av vardagen har ”Kajsa” börjat plugga.

–Det är studierna som håller mig uppe just nu. Jag tvingar mig själv att läsa och göra grupparbeten.

Hon har även kontakt med andra föräldrar som befinner sig i samma sits. Flera av dem har vittnat om liknande scenarion med samma mönster och pressade situationer.

–Det finns en del som tänker att deras barn aldrig kommer tillbaka igen. Det går inte. Hur skulle jag kunna leva då?

ANNONS
ANNONS