Det dundrar och ekar när Myzlih blixtsnabbt rusar genom tunneln. Ljudet tystnar när hennes kvicka tassar landar på mattan i Halmstads hundarena. Slutligen ringlar hon sig genom slalomhindret och rusar till husse Lasse Åkerström, som driver arenan.
– Det verkligen klickade mellan oss från början. Myzlih gillar när det är full fart. Hon ska hinna reagera på en hundradels sekund och hon gillar det stenhårt, säger Lasse Åkerström.
Myzlih är både mormor och farmor, till fyra valpkullar som kanske även de är framtida agilitystjärnor. Medan Myzlih tränar sitter ”kollegerna” Mumma och Ophelia i publiken och längtar efter att få vara med.
– Vi har tränat dem att vänta på sin tur sedan de var valpar. Det är bra för dem att ha den stadgan och samtidigt kunna slappna av mellan träningspassen.
Hundarna till och med kissar på kommando, vilket är önskvärt. Gör de sina behov på banan under en tävling blir ekipaget diskat.
Det var för drygt tre år sedan som Lasse började med agility. Hustrun Anna anmälde honom till en nybörjarkurs, utan att han visste om det.
– Jag ville att han skulle prova. Agility är fartfyllt samtidigt som det är mycket teknik och precision, precis sådant som Lasse gillar, säger Anna Åkerström.
Nyligen fick Lasses tävlingskarriär en kröning med en vinst i SM i agility för lag. Laget ”Same thing different names” bestod av fyra pumihundar och Lasse var tävlande från Halmstad. Han säger att rasen, som är en typ av terrier, är lättlärd, samarbetsvillig och känslig för kroppens signaler.
– Det är en hel vetenskap. Under tävlingen gäller det att rikta axlarna åt det hållet som man vill skicka hunden. Man kan till och med öka eller bromsa hunden med kroppen, säger Lasse Åkerström.
Träning för hundarna påminner om träning för friidrottare. De tränar både fysiken, bland annat i upp- och nedförsbackar, simträning, balansbollträning samt hinderträning flera gånger i veckan.
Träningen är viktig eftersom hunden måste utföra många häftiga rörelser.
– Man bör inte överdriva. Det gäller att hitta balansen och att hålla fokus.
Hemma på gården Rosenberg har Lasse och Anna ett fullt stall med ridhästar. Innan agilityn höll Lasse på med westernridning och tävlade bland annat i boskapsgrenarna cutting och heardwork. Ett SM-guld i cutting är hans främsta merit från den perioden.
Med tanke på alla djur hemma blir det tidiga morgnar för paret. Dock säger de att de inte har något att beklaga sig över.
– Vi är lyckligt lottade, säger Anna Åkerström med ett leende.
Agilitytävlingar är uppdelade i tre olika svårighetsklasser. För att ta sig från klass ett till klass två behöver ekipaget klara tre felfria tävlingar inom en given referenstid och dessutom hamna bland 15 procent av de bästa. Vägen till klass tre är ännu svårare, med tre felfria tävlingar och en placering bland tio procent av de bästa. Även banans svårighetsgrad ökar i varje klass. Och från klass tre finns möjligheten att kvalificera sig till bland annat SM och landslaget.
