Markbytet i Trönninge är en kommunal långbänk. Bytet skulle garantera kommunen industrimark intill den planerade deponin i Kistinge, men när markområdena skulle prissättas uppstod misstanke om att affären gynnade markägaren på ett otillbörligt sätt.
Det var också kammarrättens motivering då den 2009 upphävde affären eftersom den ansågs strida mot kommunallagen som slår fast att kommunen inte får gynna en enskild person.
Kommunen försökte då få igenom affären genom att ändra på vissa kriterier. Den här gången fick man förvaltningsrätten emot sig och affären upphävdes på nytt varpå kommunen vände sig till kammarrätten med en överklagan som dock inte fick prövningstillstånd.
Där skulle det ha kunnat sluta, men i maj i år beslutade samtliga politiker i samhällsbyggnadsutskottet, förutom ordföranden Henrik Oretorp (C) som reserverade sig mot beslutet, att driva ärendet hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen för att ”testa om det möjligen är fel i lagstiftningen”, som Bertil Andersson (S) då uttryckte det.
Även Johan Rydén (M) såg ett allmänintresse i att få saken prövad enligt nya expropriationslagen.
Det gör emellertid inte Högsta förvaltningsdomstolen, som nu meddelar att man inte tänker pröva ärendet. I och med att prövningstillstånd inte ges har domstolen slagit fast att det varken finns skäl att misstänka att något fel har begåtts i tidigare handläggningar av ärendet eller att ärendet i sig är av sådan vikt att det kan bli prejudicerande för andra.
Enligt Andreas Ahlman, mark- och exploateringschef på kommunen, betyder domen att kommunen nu befinner sig i ett läge där markbytet inte kan genomföras. Tillbaka på noll alltså.
– Mer än så har vi inte hunnit analysera. Jag fick just beskedet, säger han.
Vad den mångåriga affären och alla överklaganden har kostat skattebetalarna finns det heller ännu ingen uträkning på, men notan för alla turer lär komma fram med tiden.
