Sedan 2010 har Maria Wartanian varit SFI-lärare (svenska för invandrare) på den kommunala vuxenutbildningen.
Men efter vi fick Ann Hedencrona och Stefan Ottosson som chefer har arbetsglädjen försvunnit. Ingen av dem vet vad SFI-undervisning handlar om, säger hon och upprepar en del av den kritik som tidigare framförts i HP mot ledningen.
– Jag har blivit uppfostrad av den svenska skolan att stå upp för det jag tror på. Därför kan jag inte fortsätta på ett ställe där den pedagogiska verksamheten krossas.
I augusti börjar Maria Wartanian i stället på Kattegattgymnasiet.
– Det är hemskt att se hur flera av dem som anställts som ersättare för alla som slutat nu favoriseras på olika sätt – och dessutom springer och skvallrar för ledningen om oss andra som tack.
Hon berättar att det sedan förra året är över 20 lärare som slutat – och framför allt är SFI drabbat.
– När man sagt upp sig får man mejl från cheferna om avtackning, men de flesta avböjer. Vem vill få en blomma från den man flyr ifrån?
Hennes kollega Åsa Mikkelsen slutar också.
– Jag ska bli sambo med min kille i Varberg. Egentligen hade jag velat pendla och fortsätta jobba här, men jag står inte ut med den dåliga ledningen, säger hon.
– Cheferna låter en inte fokusera på det som är viktigt, undervisningen, utan det är bara en massa tjafs hela tiden.
Michael Anderberg på Lärarnas Riksförbund känner igen det de beskriver.
– Vi har pratat med ett stort antal personer som sagt upp sig eller planerar att sluta. Det de anger som skäl är den psykosociala arbetsmiljön och cheferna, säger han och fortsätter:
– Det är givetvis beklagligt att så många erfarna lärare lämnar, speciellt på SFI där trycket från nyanlända är stort. Att man ersätter med obehöriga lärare är nödlösningar som riskerar att slå hårt mot kvalitén.
– Vi har tryckt på sedan i höstas för att något ska göras åt ledarskapet. Vi efterlyser en ökad tillit, säger Anderberg och tillägger:
– Nu har arbetsgivaren lovat att cheferna inom vuxenutbildningen ska gå en utbildning i systematiskt arbetsmiljöarbete. Vi får se hur långt det räcker.
