Svensklärare Marie Liljedahl lär ut det outtalade och hon gör det med glimten i ögat:
– Vi får träffas någon gång. Det betyder att jag inte är intresserad av att träffa dig.
Det är måndag förmiddag i Folkuniversitetets lokaler vid Fridhemsparken i Halmstad.
En grupp med män och kvinnor från olika håll i världen, med vitt skilda yrken, ska få en inblick i hur det svenska arbetslivet och samhället fungerar.
Dagens lektion handlar om oskrivna regler. Svensklärare Marie Liljedahl är hellre övertydlig än vag – och det hörs glada skratt i lektionssalen när hon med glimten i ögat försöker beskriva hur svensken fungerar på jobbet, med grannarna, i affären, på bussen eller hos bekanta.
Eleverna har precis fått veta att svenska kvinnor inte i varje stund vill få sina kassar burna, om man inte har uppenbara problem att bära dem själv.
Den svenske gentlemannen stänger inte sällan dörren i ansiktet på sin dam. Och det är ingenting som någon brukar reagera på.
– Vi vill klara oss själva, säger Marie Liljedahl och får förvånade blickar från delar av salen när hon förklarar att det här är något som börjar redan i förskolan där barnen äter själva från ett års ålder, även om det innebär att de äter med hela ansiktet, händerna, tröjan och byxorna.
Även om resonemangen är dragna till sin spets så finns det ett tydligt mål. Och det är inte att förklara hur alla svenskar är, kanske snarare hur vi kan vara och hur man enkelt undviker krockar i väntan på att lära känna en person.
Oanmälda besök är ett annat potentiellt minfält.
–Ringer du på hos mig utan förvarning så blir jag jättestressad och känner att jag måste städa. Om du ringer innan så städar jag hela dagen och sedan när du kommer så ber jag om ursäkt för att det är så stökigt och säger att jag inte har hunnit städa.
En deltagare tycker att den svenska modellen i det här fallet passar ganska bra eftersom han får besök i sitt studentrum oavbrutet och det är både trångt och stökigt och dessutom bjuder han alla som kommer på mat – för så fungerar det i hans tidigare hemland.
–Om vi ska göra middag till fyra personer i Sverige så lagar vi middag till fyra personer och vi förväntar oss inte att bli fler, säger Marie Liljedahl.
Men om man inte får hälsa på utan att ringa innan, ta med familjen när man blir bjuden någonstans, fråga vad någon tjänar, hur dyr deras bil är, öppna dörrar eller bära kassar. Hur ska man då lära känna svenskarna?
Svaret är enkelt.
– Prata om vädret, säger Marie Liljedahl och stor munterhet utbryter.
Bland eleverna finns läkare, revisorer, ingenjörer och lärare – branscher som skriker efter folk. Alla längtar efter att komma i gång och jobba igen och få chansen att försörja sig och skapa en ny framtid efter att de har fått bygga upp sina liv på nytt.
Ferhad Mustafa är utbildad försäljningsrevisor från Aleppo. Han gjorde den farliga resan över medel- havet och kom till Sverige från Syrien 2014.
Det har hänt mycket under de här två åren. Snart går han ut i det svenska arbetslivet.
–Jag har bra chanser att få praktik på försäkringskassan i Varberg, säger Ferhad, som försöker hålla modet uppe trots att hans fru fortfarande är på flykt.
–Det blir värre av att sitta hemma och tänka. När man är ensam så kommer de dåliga tankarna, säger han.
Sawsan Akki är engelsklärare från Homs och kom till Sverige med sin familj för tre år sedan. Hon har redan haft timvikariat på Sturegymnasiet och hoppas på ett fast jobb.
Sawsan Akki känner igen sig i mycket av den svenska kulturen, men hon ser också vissa skillnader.
– Det här med att en inbjudan inte alltid gäller hela familjen. Att man tar av skorna inomhus och att man inte matar barnen när de är små, säger hon.
Att få kontakt med svenskar är inte alltid så lätt och de båda enas om att de ska följa lärarens råd för att bryta isen och få nya vänner i sitt nya hemland.
– Vi får prata om vädret.
