Den 26 mars försvinner Lotta Svahnströms katt Lisa. Hon släppte ut henne som vanligt på morgonen från sitt hus i Steninge utanför Halmstad men sen kom hon aldrig tillbaka.
– Hon är i regel ute till klockan tolv. Då kallar jag på henne och då kommer hon eller så svarar hon men nu gjorde hon inte det. Jag letade och letade men hittade inte henne. Jag tyckte det var märkligt för hon kommer alltid hem, berättar Lotta Svahnström.
Samma dag fastnar en katt i en kattfälla som länsstyrelsen satt ut i Jola Glimängs trädgård tre hus bort. Katten är brun och svart tigrerad och vit undertill med vita ben. Jola ringer till veterinärkliniken som länsstyrelsen har avtal med som hämtar upp katten och för den till ett djurhem.
– Direkt när de hämtat henne sa jag till dem att bara de inte tar fel katt nu så det är någon som äger den för katten verkade tam och den var så glansig i pälsen, säger Jola Glimäng.
Länsstyrelsen ber Jola att sprida informationen om att en katt har infångats. Hon gör ett inlägg i en lokal Facebookgrupp men hör ingenting.
I detta läge är Jola ovetandes om att hennes granne Lotta letar efter sin katt Lisa. En katt som är är brun och svart tigrerad och vit undertill med vita ben. Lotta använder inte Facebook och hade inte sett att en katt, som var väldigt lik hennes, hade blivit omhändertagen. Lotta hade heller inte anmält katten som försvunnen till polisen då hennes katt Lisa är öronmärkt och Lotta tänkte att om någon hittar henne så kommer hon komma till rätta.
Beskedet: Katten är bortlämnad
Det dröjer fram till den 13 april innan Jola får veta att Lotta saknar sin katt och då kontaktar de länsstyrelsen eftersom mycket tyder på att katten som infångats kan vara Lisa. De ser likadana ut och har försvunnit från samma ställe. Lotta och Jola möts då av beskedet att äganderätten av katten en vecka tidigare, den 7 april, överlåtits från Länsstyrelsen till djurhemmet och därifrån har katten sedan lämnats bort till en annan familj.
– Det tog tolv dagar från att katten omhändertogs och stallades upp på ett djurhem tills vi gick till beslut och överlät katten till djurhemmet berättar Vanja Kinch, tillförordnad enhetschef vid veterinärenheten vid länsstyrelsen i Halland.
Under de tolv dagarna gjorde länsstyrelsen en efterlysning hos polisen och efterlyste via Facebook säger Vanja. Man fick även information från djurhemmet om att katten inte var märkt, varken med örontatuering eller chip, och när man då efter tolv dagar inte hört av någon annan ägare beslutar man att överlåta katten till djurhemmet som meddelar att man hittat en ny ägare.
Olika uppgifter
Medarbetare på länsstyrelsen blir dock också fundersamma när Jola och Lotta skickar bilder på Lisa och meddelar att man ska försöka kontakta djurhemmet och de nya ägarna då katten Lisa ”onekligen är oerhört lik” den katt som fångades in, detta i hopp om att man ska kunna reda ut saken. Djurhemmet meddelar då att de inte tänker ge ut kontaktuppgifter till de nya ägarna, eftersom de inte vill ha något med detta att göra, och att det inte kan vara samma katt då den katt de haft hand om var en okastrerad, omärkt hankatt och Lisa är en kastrerad hona med öronmärkning.
Men den här informationen köper inte Jola och Lotta.
– I länsstyrelsens protokoll från den 7 april, när katten lämnades över till en ny familj, står det att katten är av okänt kön. Sen när vi kommer och frågar efter katten är det helt plötsligt en okastrerad hane. Märkligt, säger Jola.
Vanja Kinch på länsstyrelsen säger att könet i det här ärendet är obetydligt. Enligt henne spelar det ingen roll om det är en hona eller hane eller om det faktiskt är Lisa som är katten som blev infångad. Informationen om att det skulle kunna vara Lisa kom för sent.
– Katten överläts efter tolv dagar och det var ju oavsett om det var en hona eller hane, det hade inte påverkat, och när Lotta hörde av sig om att det var hennes katt då hade det gått ytterligare några dagar efter de här tolv dagarna som hon ändå inte hade anmält sin katt försvunnen. Man måste som en god djurhållare anmäla sina försvunna katter till polisen och det var inte gjort i det här fallet och ingen i Steninge hade hört av sig heller så då överlät vi den här katten till djurhemmet. När vi väl har gjort det så har vi ingen rätt att ta tillbaka det djuret. Då har det en ny ägare, säger Vanja.
Så även om det är Lisa så kan ni inte ta tillbaka katten?
– Nej, för den har en ny ägare och då går det in en annan lagstiftning. Den ägaren har ju tagit katten i god tro så den har sina rättigheter till katten, hävdar Vanja.
Även om kön hade stämt och om det skulle visa sig att katten är märkt?
– Hade katten varit märkt hade arbetsmetoden sett annorlunda ut. Om den är märkt och registrerad så kan vi ju söka efter en ägare och då börjar vi reda i det omedelbart. Men djurhemmet sa att den inte var märkt på något sätt och det sa de redan i inledningen, säger Vanja.
Här ställs ord mot ord. Lotta och Jola är nämligen övertygande om att katten visst kan ha märkning, vilket då skulle kunna visa på att det är Lisa. Länsstyrelsen bad om bild på öronen på katten från djurhemmet för att dubbelkolla och se om man kunde se en öronmärkning. Tillbaks kom två bilder, varav den ena suddig, på inzoomade öron utan någon märkning. Men Lotta och Jola är fortsatt skeptiska.
– Det kan vara vilka öron som helst, man ser ju inte katten, säger Lotta.
”Beklagar det som hänt”
Vanja Kinch på länsstyrelsen säger att situationen är olycklig och att hon förstår Lotta och Jolas funderingar då hon själv inte kan se någon skillnad på bilderna mellan katten Lisa och den infångade katten.
– Ja det kan jag ju säga att de här bilderna är ju hemskt lika och jag vet inte om någon kan se någon skillnad, men trots det så kom ju informationen in efter överlåtandet. Hade det kommit in före så självklart hade vi återkopplat till djurhemmet och utrett vidare men det var för sent vilket är jättetråkigt, säger Vanja och fortsätter:
– Det är bara att beklaga det som har hänt. Vi har motstridiga uppgifter gällande kön och märkning och om det är samma katt eller inte. Samtidigt så är katterna oerhört lika på bilderna så vi kan inte utesluta att något fel har begåtts, men vi vet inte.
Såhär i efterhand, finns det något ni hade kunnat göra annorlunda?
– Man kan alltid i alla situationer säga att man kunde hanterat en sak på ett annat vis men nu hade vi ändå kollat med polisen, låtit det gå tolv dagar, efterlyst via Facebook, och man behöver inte ha Facebook själv för om man har en Facebookgrupp som är lokal då förväntar man sig ändå att de som engagerar sig i frågan pratar med sina vänner och sina grannar. Så ja det går att vara efterklok och från fler håll än vårt håll, säger Vanja.
Ovissheten värst
Lotta beskriver perioden efter katten Lisas försvinnande som en berg-och-dalbana där hon slungats mellan hopp och förtvivlan. Först oron när hon försvann, sedan glädjen och hoppet som väcktes när hon fick reda på att länsstyrelsen kanske hade henne och sen sorgen när beskedet kom att hon inte kunde träffa katten eller få reda på vart den tagit vägen. Nu är saknaden efter Lisa stor och ovissheten den är värst.
– Varje dag så tror jag att hon ska sitta här i soffan men det gör hon inte, säger Lotta och fortsätter:
– Jag vill bara veta vad som hänt och var hon är.
HP har försökt att komma i kontakt med djurhemmet som haft hand om katten men inte lyckats då uppgifter om djurhemmet skyddas av sekretess enligt länsstyrelsen.
– När vi omhändertar ett djur så vill vi inte visa var de är uppstallade eftersom de som vi omhändertar djuren ifrån kan vilja ta tillbaka djuret, förklarar Vanja Kinch.
