Djurkyrkogårdar, eller begravningsplatser för husdjur, är i sig inget ovanligt. I Halmstads kommuns regi finns det två stycken – en på Galgberget och en i Aleskogen.
Men nu finns det även en i kyrkans regi. I början av oktober kunde Harplinge-Steninge pastorat inviga sin begravningsplats för djur vid Harplinge kyrka.
Sorgen efter ett djur kan vara stor
– Sorgen och saknaden efter ett husdjur är väldigt stor för många. Det var vaktmästare Håkan Ljungberg som berättade för mig att tanken hade funnits länge och eftersom vi ofta pratar om våra katter som ett perspektiv på något som är viktigt i våra liv så bestämde vi oss för att husdjuren också behöver en plats, säger Peder Jarnvall.
Platsen ligger på kyrkans mark, men inte på kyrkogården. Det är inte tillåtet att sätta upp kors vid gravarna och den kallas inte heller för kyrkogård.
– Tanken var att inte blanda ihop kyrkogård och begravningsplats för djur. Jag har själv haft flera hundar och ser att det är skillnad på att mista en person och ett djur. Det handlar om respekt för de människor som mist en anhörig, säger Anne Bengtsson, pensionerad diakon, som i samband med invigningen begravde en av sina hundar, Wilma, på platsen.
Ovanligt – eller unikt?
Frågan är då om pastoratet med sin satsning är något av pionjärer inom Svenska kyrkan. En sökning i Google visar att begravningsplatser för djur ofta drivs i kommunal regi, privat eller av någon stiftelse.
Ett samtal till Svenska kyrkans pressjour möts med ett förvånat ”Vad sa du? En begravningsplats för djur?”. Personen i andra änden vågar dock inte slå fast att kyrkan i Harplinge är först ut men kan i alla fall konstatera att en gravplats för djur är en ovanlig företeelse inom Svenska kyrkan.
– Som gravplats för smådjur, ordnad av en församling som en del av pastoratets arbete med att möta människor så tror jag att vi är först. Våra vaktmästare ska också sköta om den här platsen så att den alltid ska vara vacker och inbjudande. Vi vill inte ha någon Stephen King-vibb över den, säger Peder Jarnvall.
Måste vara medlem
Gravplatsen har inte funnits så länge, men hittills har reaktionerna varit positiva.
– Husdjuren är ju för våra ensamhushåll, och även andra, en del av vår familjebild. Oaktat var jag befinner mig i min tro eller tanke så behöver jag en gravplats, säger Peder Jarnvall.
För att få begrava sitt husdjur på platsen måste man vara medlem i pastoratet. Djuren ska vara kremerade och gravrätten gäller i tio år. Kostnaden för en plats är 500 kronor och ägaren står själv för sten eller dylikt.
