Våren 2018 flyttade Klas Sjöberg, 50 år, från Halmstad till Umeå för att ta jobb som sjukhusfotograf i Region Västerbotten. Vad han inte visste då var att han ett par år senare skulle hamna mitt i en pandemi.
– Jag har fått se verksamheten från insidan det senaste året. Så mycket folk är inblandade, det finns sådana resurser i sjukvården. Det har varit imponerande, säger han.
Läs tidigare artiklar om Klas Sjöberg:
Ett år efter dödsolyckan – nu flyger Halmstadpiloten igen
Ganska snabbt kände Klas att han ville dokumentera de historiska händelser han har haft på extremt nära håll på Norrlands universitetssjukhus – och på de andra sjukhusen i Västerbotten. Han ville göra ett tidsdokument, en serie porträtt på människor som var med i stormens öga när hela världen vändes upp och ner på grund av ett virus.
– Det kändes som min skyldighet när jag hade möjligheten. Jag har tillgång till så många människor här, som har så mycket att säga om det som just nu pågår.
Siktar på 100 porträtt
I nuläget har Klas fotat ungefär 85 sjuksköterskor, läkare, undersköterskor och personal från ambulansflyg, helikoptrar och vanliga ambulanser. Planen är att kunna fota personer även från andra yrkeskategorier. Sjukhuspräster är redan inplanerade, och på sikt kanske också laboratoriepersonal. Förmodligen kommer hela projektet att landa på en bit över 100 porträtt.
– Jag har själv valt att bara porträttera de här människorna i sina skyddskläder som de är. Mitt fokus ligger på dem och på deras berättelser. Arbetet inne på avdelningarna och det som händer där dokumenteras av andra.
Fotona har Klas än så länge enbart publicerat på Instagram, på kontot klas_sjoberg.
– Just nu pågår allt fortfarande för fullt. Men när det lagt sig lite vill jag träffa personerna jag fotat igen och lyssna på deras berättelser om vad de varit med om, säger Klas och fortsätter:
– Jag tänker filma intervjuerna och sen är förhoppningen att detta mynnar ut i en utställning. Jag kallar personerna för ”pandemic heroes”. Det är möjligt att jag tänker kalla hela projektet så när det är klart.
Alla bara kavlar upp ärmarna och kör på. De säger att de ska vila sen, men när ”sen” blir är det ingen som vet.
Hade egen studio i Halmstad
Hur mår människorna som jobbar i vården just nu?
– Det handlar om liv och död. Men jag har inte träffat en enda människa som är redo att ge upp. Alla bara kavlar upp ärmarna och kör på. De säger att de ska vila sen, men när ”sen” blir är det ingen som vet.
Klas berättar att vissa av de experter som sitter och forskar i Umeå och som uttalat sig i riksmedia har blivit hårt åtgångna.
– De som pratat om hårdare restriktioner har blivit mordhotade. Det är sådant det rapporteras om i lokalmedia här.
Innan Klas lämnade västkusten för Umeå jobbade han i en egen studio i Lokstallarna i Halmstad. Han flyttade på grund av jobbet. Sjukhusfotograf har han nämligen alltid velat bli och det är ytterst sällan sådana tjänster blir lediga i Sverige.
– Jag trivs bra här uppe. Jobbet dök upp lägligt, eftersom båda mina barn blivit vuxna och inte behöver ha mig på lika nära håll längre.
Fakta: Klas Sjöberg
Ålder: 50 år.
Bor i: Umeå.
Uppvuxen i: Halmstad. Först i Snöstorp, senare bosatt i Söndrum.
Saknar mest med västkusten: ”Allt egentligen. Men mest är det väl vännerna, även om folk är trevliga här uppe också. Och om någon undrar har jag alltid mitt hjärta kvar i Halmstads Bollklubb.”
Gör: Sjukhusfotograf i Region Västerbotten.
Familj: Två vuxna barn: Cecilia och Simon. Plus ett barnbarn.
Ett minne från pandemin som sticker ut: ”I somras hittade vi en kille utanför sjukhuset när vi var på väg hem. Han var i riktigt dåligt skick men tog sig inte in, vi körde honom till akuten i en rullstol. Jag tror att många har blivit rädda nu och drar sig för att söka vård, både de som har covid och de som inte har det, men som är sjuka på annat sätt. Det har berört mig.”
