Jonas sprider glädje på sociala medier med sitt alter (L)ego

Att ha en hobby som gör att man kopplar av efter arbetsdagens slut är guld värd. Ett knep kan vara att snegla mot barndomens intressen för att påminna sig om vad man en gång gillat.

För Jonas Andersson, som är uppvuxen i Gullbrandstorp utanför Halmstad, var det en utmanande legobyggsats från en kompis som väckte liv i den nygamla passionen.

– Byggsatsen skulle bli en stor legogrävskopa med larvbandsfötter och mekanik. När jag satt där med över tusen bitar omkring mig försvann jag in i en annan värld, där jag kände mig helt avkopplad. Det blev en påminnelse om hur bra jag mår när jag får skapa. När grävskopan var klar bestämde jag mig helt enkelt för att fortsätta bygga Lego, berättar han.

Värld av Star Wars

När Jonas, som är gammal Star Wars-fantast, skulle kanalisera sitt nya intresse upptäckte han snart att det fanns en hel värld av Lego Star Wars troopers där ute. Det blev ett givet förstasteg.

– Jag hade väldigt kul medan jag byggde, men insåg också att det kunde bli dyrt om jag fastnade i att samla. Den dörren ville jag inte öppna. Så nu ägnar jag mig enbart åt legobyggen där jag skapar efter eget huvud – och åt min legogubbe, förstås.

Legogubben, ja! Även om Jonas har byggt fantastiska byggnader och andra kreationer, är hans alter (L)ego ett kapitel för sig.

– Till en början var han mest en figur, men med tiden har jag strävat mot att få honom allt mer lik mig själv, säger Jonas.

Legofiguren hänger med honom över allt, och äventyren dokumenteras på legofigurens eget Instagramkonto, Jonas_the_minifig. När man scrollar mellan bilderna ser man den lilla figuren promenera med sin Appledator i handen på väg till jobbet, posera framför en elefant på semester i Sri Lanka eller promenera med sin vandringsstav längs en halländsk strand.

– Man kan följa hela mitt liv på legofigurens Instagram. Det är bara så mycket roligare att spegla det genom hans ögon, säger Jonas.

Plåtar med mobilen

Att klura på hur han ska fotografera sitt alter (L)ego i olika situationer är en del av det roliga. Med tiden har Jonas gubbe fått en stor garderob med mängder av kläder, prylar och tillbehör. Han har också en familj (väldigt snarlik Jonas egen) som är med på vissa bilder.

– Eftersom jag är ledare inom Friluftsfrämjandet har min legofigur självklart även ryggsäck och stormkök. Jag har också försett honom med en mängd olika picknick-tillbehör, som varmkorv och kaffemuggar, säger Jonas och skrattar.

Humor och en rejäl portion självdistans är bra att ha för den som bygger Lego i vuxen ålder. Jonas har inget emot att bli kallad nörd, men han klargör också att legobyggandet får en helt annan dimension när man bygger som vuxen.

– En hel del av det Lego som finns i dag är faktiskt inte ens anpassat för barn i första hand. Det finns avancerade tillbehör och ska man bygga på fri hand får man klura en del. När jag skapar ett hus i flera våningsplan gäller det till exempel att fundera ut hur jag ska dra elledningarna i väggarna för att få belysning i alla rum. Problemlösning är en del av grejen.

River sina byggen

Brist på idéer har Jonas aldrig.

– Jag får ständigt bilder i huvudet av sådant jag vill bygga. Men jag har också insett att jag inte vill hålla på för länge med ett och samma projekt. Som legohuset med en bar i bottenvåningen, till exempel. Jag la åtskilliga timmar på att få det perfekt och skulle kunna utveckla det ännu mer. Men nu har hjärnan tröttnat, och då är det dags att gå vidare.

När ett bygge är klart får det stå framme en stund. Sedan river Jonas det utan sentimentalitet. Under sängen i hans och sambons sovrum står mängder av lådor med sorterade legobitar som väntar på nästa stund i rampljuset.

– Det är främst klurandet och byggandet som är grejen för mig. Men jag har en samlargen – och hade vi haft plats hade jag gärna byggt en hel stad som inte behövde rivas. Så är det inte nu, och för sambons och familjens skull gäller det att hålla hobbyn på rätt nivå, säger Jonas.

Han har förstås också byggt Lego med sina barn.

– Det var roligt att bygga tillsammans med dem, även om det var lite si och så med deras engagemang. Men utgår man från mig, så har ju barnen 30 år på sig innan det blir allvar, säger Jonas och skrattar.

TEXT

Cicki Gustafsson

cg@hallandsposten.se