Ingen i rättssalen nämner ordet björntjänst. Men med tanke på att 22 personer, flera av dem högt utbildade jurister, sitter samlade för att reda ut omständigheterna kring den olagliga avverkningen och att slutnotan för Widiksonmålet av allt att döma blir hög ligger begreppet nära till hands.
Polis och åklagare har lagt månader av arbete på förundersökningen och kommunen har under ansenligt många tjänstemannatimmar försökt skapa sig en bild av omfattningen av avverkningen. Till det kommer de fyra advokaternas timmar av omsorg om sina klienter.
Och, som det skulle uppenbara sig under rättegångens fjärde dag, om Jan Widiksons berättelse är den riktiga har tre personer varit felaktigt anklagade.
– Jag ville ha ordning och reda. Jag har ju varit i området och sett hur illa skött det är. Efter den tidigare avverkningen såg det ännu värre ut på den här platsen, säger Jan Widikson när han börjar förklara sig och syftar med det på en tidigare ägares härjningar i strandskogen väster om hans fastighet på Älgvägen 19 i Tylösand.
Skulle ha blivit mysigare
Under förundersökningen valde han att inte svara på polisens frågor. Nu tänker han berätta:
– Med facit i hand skulle jag inte ha gjort någonting, men just då kändes det som att den här utrensningen som jag gjorde, och anlitade en till att såga bort buskar och sly plus allt annat som var där som engångsgrillar, ölburkar och trädgårdsbord. Det var vildcamping och skulle jag nu göra i ordning allting annat stör det mig att se en vy med skräp, som det var.
Vi återger Jan Widiksons uttalanden som de föll i rätten. Någon mening blir ofullständig, andra kommer av tankar som uppstår när han berättar spontant:
– Han som nu fick i uppdrag att göra detta gick lite för långt kan jag säga. Samtidigt sa jag till honom, ”Varför lämnade du inget?” Det fanns inget att lämna, det var inget att spara. Jag hade önskat att han skulle ha gjort att det såg lite mer mysigt ut. Men det var skräpväxter som var där.
Vem är mannen?
Kammaråklagare Klas Lundgren ville veta vem mannen med motorsågen är och undrar varför Jan Widikson inte berättat de här sakerna tidigare, eftersom det hade besparat de tre medåtalade mycket vånda:
– Det är inte mitt ansvar, Jag visste inte vad som skulle hända dem. Jag vet ju att de inte har gjort någonting.
Men vem är det då som har gjort det? frågar Klas Lundgren:
– Det kan jag inte tala om, svarar Jan Widikson.
– Du skulle rentvå andra om du berättade det.
– Helt klart, svarar Jan Widikson.
På frågan om hur det gick till när Widikson gav den okände mannen uppdraget svarar han:
– Jag visade vad som skulle göras. Han fick fria händer, men missbedömde väl situationen. Det blev för kalt. Det skulle ha varit mer växtlighet kvar.
”Gått för långt”
De var på plats i Tylösand när de pratade om uppdraget. Samtalet skedde på svenska och mannen gjorde jobbet gratis, som en gentjänst. Ingen dokumentation kring gentjänsten finns att visa upp och Jan Widikson vill inte berätta vad det var en gentjänst för.
– Det är inte min sak att göra i ordning, men på något vis känner man att kommunen gör ingenting. Och då tänker jag att det har gått för långt när jag har gjort det själv, men det är lätt att vara efterklok.
Hans försvar baseras på att det knappt fanns några vuxna träd alls i det skövlade området. Det mesta var buskar och sly och rester av tidigare fällda träd. Trädet som står kvar i ensamt majestät mitt på tomten var det enda i sitt slag.
– Det var det finaste trädet i hela området. det enda som var värt att lämna, det var en kommentar från han som sågade, förklarar han vidare.
Känner sig delvis skyldig
Nedsågningen skedde före rivningen av huset på Widiksons tomt, men att den ger honom någon supervy ut över havet håller han inte med om.
– Den fanns där redan. Skulle jag haft nytta av den skulle allting nedanför ha försvunnit, då skulle jag ha känt mig riktigt skyldig. Nu känner jag mig delvis skyldig. Jag har gjort för mycket, genom att ha varit för noga med att göra snyggt och fint.
Under förhöret med kommunens jurister medgav Jan Widikson att han blev lite chockad när han såg resultatet, men att han tycker att det ser trevligt ut i dag. Domstolen får en chans att bilda sig en uppfattning om saken när den gör syn på platsen senare. Datum är ännu inte bestämt.
Förlikning med kommunen?
Utvecklingen i målet under dagen gjorde att lagman Pia Johansson avslutade torsdagens förhandling med att vädra ”en djärv frågeställning” där hon påminde om att det är frågan om två sammanslagna mål, dels ett brottmål och dels ett tvistemål där kommunen för skadeståndstalan mot Jan Widikson.
I tvistemål har tingsrätten en uppgift att försöka förmå parterna att förlikas.
– Jag begär inget svar nu, men ni kan väl fundera på det tills vi träffas, sade hon och riktade sig till kommunens företrädare och fortsatte:
– Jag vill förklara att tingsrätten är villig att biträda vid en eventuell fråga om en förlikningsdiskussion.
Rättegången fortsätter på torsdag 17 september.
Läs också: Åtalad backade om såguppdrag
Läs också: Widikson pekades ut som återfallsförbrytare
Läs också: Widiksons medåtalade slipper skadeståndskrav
Läs också: Två år efter anmälan ska avverkningen upp i rätten
