Ivan kastar 14 000 pizzor en bra sommar

Ivan Berce har bakat tusentals pizzor i sitt liv. Elva får plats i den gasdrivna vedugnen på restaurang Punch i Tylösand, där han utför sina konster nuförtiden. Om det är ­calzone så får han plats med 14 åt gången. Hela 400 pizzor serverar han på en enda kväll och totalt 14 000 en bra sommar.

Själv äter han uteslutande siciliana. Hans favoritpizza är en spegel- bild av uppväxten i lilla kroatiska kuststaden Senj. Ivan gör den på sitt vis: sardeller, oliver, kapris och vitlök.

– Det är en salt pizza. Farmor var duktig på att laga mat och vi åt mycket salt fisk när jag var liten.

Sedan han slutade sitt jobb på ­Stora Enso har han varit pizzabagare. I 30 år har han jobbat i Tylösand och har under den tiden sett området förvandlas från en fritidsby till en turistmagnet. Hans karriär som ­pizzabagare började 1983 med ett par år på Carlos restaurang i Tylösand och fortsatte när han därefter öppnade Ivans pizzeria i Sönd­- rum.

– Det var mycket mer ungdomar här på den tiden och flera diskotek. På nattklubbarna var det fullsatt, men hotellet gick inte så bra. Cent­rala Halmstad var i stället stendött på sommaren. På den tiden fanns det bara Mårtenson där.

Hans mest kära minnen skapades på den tiden. Han minns med nostalgi även konkurrenterna, exempelvis Beach Club.

– 1983 och 1984 var de bästa åren. På gatorna fanns det ridande poliser, det var så mycket folk. Vi hade ­vakter som släppte in folk, det säger allt. På den tiden hade vi alla möjliga gäster. Miljardären Gunther Sachs kom med sin fru. Till honom serverade jag faktiskt en salt pizza. Frank Andersson kom inför OS och även Ingvar Carlson dök upp någon gång.

Vissa av 1980-talets ungdomar, i en äldre upplaga, kommer förbi restaurang Punch än i dag och pratar gamla minnen.

I takt med att allt fler permanenta villor dök upp i Tylösand försvann ungdomarna och ersattes av kunder med lite tjockare plånböcker.

– Folk byggde om sina sommarstugor. Det blev lite äldre publik på hotellet och restaurangerna. Det var folk som hade lite mer pengar och det gjorde att menyerna förändrades. Man blev äldre själv så det ­kändes naturligt, säger Ivan Berce, som jobbade på restaurang Butler i Tylösand, som han ägde en del av, samtidigt som han fortsatte driva eget i Söndrum.

I slutet av 1980-talet öppnade allt fler krogar i Halmstad, bara för att stöta rakt in i en vägg i form av 1990-talskrisen då bland annat momsen höjdes. 1999 kom den ekonomiska krisen ikapp även Ivans pizzeria och han lade ned verksamheten.

– Det var en jättestor förändring. Många turister försvann och gästerna blev rädda för de höjda priserna. Det blev lugnare och lugnare.

Ett par år senare återgick Ivan till restaurang Butler, som dagens restaurang Punch hette på den tiden, lagom till att möta en ny våg av ­gäster.

– På 2000-talet började folk komma tillbaka. Från 2005 har vi haft ett antal bra somrar, men det varierar från år till år. Vi är mycket väder­beroende.

En annan faktor som har format både Tylösands utveckling och Ivans yrkesliv är campingar, som på midsommar fick övervakas med helikopter för att förebygga fara för ­tusentals ungdomar som firade med buller och bång. När de började stänga för sommargäster försvann en del ungdomar även från andra ställen i Tylösand. Dock tillkom det en ny aktör.

– I mitten av 1990-talet kom Per Gessle och Björn Nordstrand och byggde om hotellet. Särskilt Gessle drog hit en massa folk och artister med sitt namn. Tylösand blev inne igen efter att de hade kommit hit, annars hade det varit stendött. Det började investeras friskt, bland annat i golfen.

Ivan Berce har under sina år som pizzabagare skaffat sig ganska bra koll på när Gessle är ute på turné.

– Han har varit gäst hos mig både i Söndrum, på Carlos och här på Punch. Han är sig själv, jag tycker inte att han har förändrats mycket.

I år har det varit en fin sommar, både för Ivan och för resten av Tylösand. Han litar på att kunderna alltid ­kommer tillbaka och smakar det som han lovar är Tylösands godaste pizzor.

– Tylösand är Tylösand. Det är en stor sandstrand och det finns inte många sådana i Sverige. En fin ­sommar är det alltid folk här och så kommer det alltid att vara, säger Ivan Berce.

Marijana Milenkovic