På Stora Torg står Carl Milles Europa och tjuren stolt. Mytologin bakom motivet är att den grekiske guden Zeus har förvandlat sig till en tjur för att kidnappa prinsessan Europa. Med andra ord gör den store Zeus sig skyldig till människorov, samtidigt som det är ett i den långa raden av brott där en man tror sig ha rätten till en kvinna.
Historien har för detta inte dömt Zeus särskilt hårt – men så är han ju också en gud.
Ska någon hållas ansvarig så är det ju istället fontänens skapare, Carl Milles. Och då inte för motivet – han får skulptera vad han vill – utan för att han var tyskvän under Tysklands värsta tid. Han var långt ifrån unik i denna hållning i 1930-talets Stockholmsöverklass, men Milles var tydligare än många andra. Han ska, till exempel, inte sällan ha avslutat sina brev med ett ”Heil Hitler”. Även om Europa och tjuren står stadigt tycks åtminstone Carl Milles själv vara ideologiskt lättvält. Eller som han också har kallats – nazist.
Människor döms, tack och lov, hårdare för rasism och diskriminering idag, men det har också gett en eftersläpning – ibland på flera sekel. Exempelvis har statyer föreställande Belgiens kung Leopold II och slavhandlaren Edward Colston blivit vandaliserade.
Fler exempel är statyer av upptäckaren av Amerika, Christofer Columbus, varav en sattes eld på. Nedanför en gestaltning av Winston Churchill klottrades att han ”var rasist”.
Halmstads statyer har hittills varit ganska skonade under våren. Men vad skulle de som porträtteras kunna beskyllas för?
Ett tiotal meter från Europa och tjuren står Kungamötet av Edvin Öhrström. Statyn visar hur Gustav II Adolf tar i hand med Christian IV, då kungar i Sverige respektive Danmark, under det gästabud, år 1619, som man hoppades skulle leda till förbrödring mellan de två. Enligt historiker präglades gästabudet av hedonism och berusning – så det var två mäktiga män som ville visa upp sig och ha kul. Lite som två killar som startar en podcast. 26 år senare, 1645, blev Halmstad svenskt för sista gången efter att Christian IV förlorat slaget.
Ett annat bekant stenansikte är Hertig Knut som blickar ner över korsningen Klammerdammsgatan-Köpmansgatan. Han var hertig av Halland tillbaka på 1300-talet och verket är gjort av Walter Bengtsson.
– Man får ju döma honom efter medeltida mått, men Hertig Knut var en buse. Han var sjörövare och härjade, berättar Anders Bergenek från föreningen Gamla Halmstad.
Knut försökte starta krig, medan hans lojalitet pendlade mellan Sverige och Danmark och fram och tillbaka. Så en karriärist ut i fingerspetsarna.
Inne på Drottning Kristina-passagen hittar vi nämnda drottning. Efter att ha abdikerat från tronen lämnade hon landet för Italien och Rom. Hon övernattade på slottet i Halmstad på vägen, vilket också blev det sista hon såg av Sverige innan hon fortsatte genom det då danska Skåne.
Den avbildning i centrum som föreställer någon närmast oss i tid är av Göran Hammar i Norre Katts park. Hammar var en affärsman och startade Östra Bryggeriet som senare blev en del av dagens Krönleins.
– Han var i högsta grad inblandad i att rädda Norre Katts park från att bli industrimark på mitten av 1800-talet. En högre utbildad man som på flera sätt representerade den nya tiden, säger Anders Bergenek.
Bortsett från Göran Hammar är det onekligen så att vi har statyer av personer med många liv på sina samveten. Personer som, även om de inte direkt var slavhandlare, var omgivna av trälar och betjänter och startade krig där många stupade.
För att parafrasera Bergenek bör de kanske dömas efter tiden de levde i och hur man ska förhålla sig till det är stoff till diverse krönikor.
Det som bör sägas är att HP inte uppmuntrar någon till vandalism.
Statyerna
Europa och tjuren (1926), Carl Milles: Fontänen kom på plats med anledning av att Stora Torg upplevdes som stort och ödsligt. Motivet föreställer den grekiske patriark-guden Zeus som har förvandlat sig till en tjur, för att kidnappa den, enligt mytologin, naturligtvis mycket vackra, guden Europa.
Kungamötet (1953), Edvin Öhrström: Verket skildrar gästabudet 1619 då svenske kung Gustav II Adolf och danske kung Christian IV möttes på Halmstads slott. Anledningen till mötet sägs ha varit att Sverige betalat klart Älvsborgs lösen, en följd av freden i Knäred 1613. Båda kungarna hade rykte om sig att vara festprissar och på bara en kväll intogs 60 rätter och 35 skålar.
Hertig Knut (1985), Walter Bengtsson: Hertig Knut Porse (1290-1330) ses som den som gett Halmstad sitt namn. Han bedrev sjöröveri med Varberg som utgångspunkt.
Drottning Kristina (2000), Thomas Frisk: Efter att ha abdikerat från den svenska tronen och konverterat till katolicismen begav sig Drottning Kristina (1626-1689) söderut, mer bestämt Rom, Italien. Halmstad blev under hennes resa det sista stoppet på svensk mark (Skåne var då danskt).
Göran Hammar (1906), Sven Andersson: Affärsman från den stora släkten Hammar. Han startade Östra Bryggeriet som senare såldes till det som idag är Krönleins. Han hade en högre utbildning och är känd för att ha varit högst delaktig i ”räddandet” av Norre Katts park, då det 1958 var till salu och höll på att bli industrimark. Hammar köpte det då tillsammans med en grupp andra medborgare.
Källor: Halmstads kommun, Gamla Halmstad, HP
