Redan innan Moderaternas Jan Prytz, som är ordförande i byggnadsnämnden, fick några skrivelser från allmänheten angående det omdiskuterade sommarhuset i Särdal, hade han själv reagerat över hur det stack ut i ett känsligt område.
LÄS MER:Kommunen tillät att bygge vid havet fick växa på höjden
– Jag var där och gick med min fru. Som privatperson tyckte jag att det såg mycket märkligt ut. Eftersom jag blev nyfiken tog jag kontakt med byggnadskontoret för att få reda på hur tusan detta hade gått till, berättar han när HP kontaktar honom.
Jag kan inte tänka mig att byggnadsnämnden skulle ha ställt sig bakom det här om det varit känt att resultatet skulle se ut på detta vis.
– Senare har det varit boende i Särdal som hört av sig till mig som politiker med liknande frågor. Jag kan då bara svara att det här måste vara ett olycksfall i arbetet – jag kan inte tänka mig att byggnadsnämnden skulle ha ställt sig bakom det här om det varit känt att resultatet skulle se ut på detta vis, säger Jan Prytz.
Ifrågasätter engagemang
När han blivit kontaktad av Särdalsborna Anders Rydin och Flemming Norrgren, som HP nämnt i den första artikeln om bygget, har han dock ifrågasatt varför de engagerat sig i hur byggnadsnämnden kunnat släppa igenom så stora avvikelser från det ursprungliga bygglovet.
I ett mejl till dem nu i höst undrar Jan Prytz vad de vill ”uppnå med sitt agerande” och pekar på att huset ”står där det står, fullt lagligt med slutbesked”.
– Det är olyckligt att det blivit så här, huset passar inte alls in i miljön, säger Jan Prytz nu till HP.
I mejlet till Rydin och Norrgren skriver Prytz att ”beslutet är taget av tjänsteperson på delegation”, men tillägger att det ändå alltid är nämnden som har ansvaret. Han slår också fast att ”bygglovsärendet är avslutat och har vunnit laga kraft”.
Tio års preskriptionstid
Men i det sammanhanget kan det också vara intressant att tillägga att det står i Plan- och bygglagens kapitel 11 att byggnadsnämnden har tio år på sig att förelägga någon som äger en fastighet eller ett byggnadsverk att ”vidta rättelse” om något gjorts i strid mot ett beslut.
Till saken hör också att Särdalsborna Rydin och Norrgren började nysta i historien kring husbygget innan slutbesked hade getts.
Ville träffa handläggaren
Redan i juli 2020 begär de ut handlingar kring fallet. I början av oktober 2020 ber de sedan om att få träffa handläggaren och ställa frågor, men hänvisas då till att mejla frågor.
Den 11 oktober 2020 mejlar de en hel bilaga med frågor och noteringar som de menar pekar på brister i ärendet. Bland annat vill de veta på vilka grunder det fattats beslut om att det var okej att frångå det ursprungliga bygglovet i den utsträckningen.
Samtidigt ligger byggherrens kontrollansvarige på byggnadskontoret för att snabbt få fram ett slutbesked – och till sist meddelas också ett sådant den 19 oktober.
De två Särdalsborna ger dock inte upp, utan lyfter frågan till politiker och chefer på förvaltningen – vilket gör att det under vintern inleds ett tillsynsärende och görs kontrollmätningar av huset.
”En röra utan dess like”
I januari i år konstaterar en handläggare, som involverats i att titta på om det kan handla om ”olovlig byggnation”, att det ”begåtts många fel på vägen” och beskriver det som ”en röra utan dess like”.
Handläggaren, som inte tidigare jobbat med det här fallet, skriver till dåvarande bygglovschefen Katarina Finyak att det bland annat varit ”brister i de första bygglovshandlingarna som godkändes”, men också att den ursprungliga handläggaren har godkänt reviderade ritningar efter att bygglovet var taget och överklagat.
Handläggaren pekar på flera av de saker som HP skrev om i första delen av denna granskning. Exempelvis att andra handläggare först sade nej till höjt väggliv och att huset blev två våningar i stället för en och en halv.
I slutet av mars i år dyker det emellertid upp en notering i akten från en handläggare som varit med och godkänt ändringarna. Denna person konstaterar då att ändringarna som gjorts ”inte avsevärt påverkar byggnadens volym och gestaltning” och att de därför ”kan hanteras i befintligt bygglov”.
0,5 eller 1,8 meters skillnad?
I aktnoteringen hänvisas till kontrollmätningar som visat att huset är 8,3 meter högt och att det bara är en halvmeter mer än det reviderade bygglovet på 7,8 meters nockhöjd. Det sägs dock inget om att det är 1,8 meter högre än det överklagade bygglovet på 6,5 meter som prövades av länsstyrelsen.
Tillsynsprocessen är ju tillkommen för att göra en objektiv och vederhäftig undersökning för att se om några felaktigheter har begåtts.
Att just denna handläggare engageras i frågan om allt gått rätt till ifrågasätts av Rydin och Norrgren. I ett mejl till förvaltningschefen Anders Thorén i april protesterar de mot att ”bocken görs till trädgårdsmästare” och skriver:
”Tillsynsprocessen är ju tillkommen för och syftar till att göra en objektiv och vederhäftig undersökning för att se om några felaktigheter har begåtts.”
Som svar hänvisas de till den nya tillförordnade bygglovschefen Kim Ferm.
Platsbesök i Särdal
I somras besökte också just Kim Ferm platsen tillsammans med Anders Rydin. I den sammanfattning som Rydin mejlade in till kommunen efter deras möte konstateras att bygglovschefen höll med om att bygget inte var förenligt med det ursprungliga bygglovet och mycket stora avvikelser beviljats. Där står också att Kim Ferm ska sagt att han ska tala med kommunens jurister för att se om det finns några ”förvaltningsrättsliga aspekter” på handläggningen.
Samma dag som byggnadsnämndens ordförande Jan Prytz nu i höst mejlar de klagande Särdalsborna om att han ”inte får påverka tjänstepersonerna i deras tjänsteutövning i enskilda ärenden”, men att huset ”står där det står” får de också ett svar från förvaltningschef Anders Thorén.
”Förvaltningen kommer inte att jobba vidare med ärendet och hanterar kvalitetsarbetet internt”, skriver Thorén.
Vi måste utgå från den lagstiftning som finns. Slutbesked har lämnats och det kan inte återkallas.
– Vi har tagit den här frågan på stort allvar. Jag förstår att fallet väcker känslor, men vi måste utgå från den lagstiftning som finns. Slutbesked har lämnats och det kan inte återkallas, säger Anders Thorén till HP.
Verkar det inte konstigt att du meddelar de klagande att ni inte jobbar vidare med tillsynsärendet, samma dag som byggnadsnämndens ordförande klargör att han inte ser någon poäng med att rota mer i fallet? Strider det inte mot Prytz uttalande om att politiker inte får lägga sig i enskild tjänsteutövning?
– Jag förstår inte den kopplingen. Anledningen till att jag svarade samma dag var att deras mejlväxling även var ställd till mig, säger Thorén.
– Ingen har påverkat mitt ställningstagande. Det finns helt enkelt ingen anledning för oss att göra något åt sådant vi inte kan påverka. Vi kan inte ändra fattade beslut.
Kan du åtminstone säga om ni kommit fram till om det begåtts några fel hos er?
– Jag vet inte ännu. Kim Ferm ska redovisa för mig vad vi kommit fram till.
När HP bollar frågan vidare till bygglovschef Ferm är han undvikande i sitt svar.
Aldrig överst på priolistan
– Egentligen vill jag inte uttala mig om ett enskilt fall, jag kan bara konstatera att här finns det ett giltigt slutbesked. I och med det har det här ärendet aldrig hamnat överst på min prioriteringslista, säger han och berättar om vilken extremt hög arbetsbelastning han haft under den aktuella perioden.
Vi har inga offentliga rättegångar. Det är bland annat en arbetsmiljöfråga, eftersom det handlar om dem som jobbar på kontoret.
– Och om några fel har begåtts så har vi hanterat dem internt. Vi har inga offentliga rättegångar. Det är bland annat en arbetsmiljöfråga, eftersom det handlar om dem som jobbar på kontoret.
Jobbar inte kvar
Ferm påpekar också att inte alla som varit inblandade jobbar kvar i kommunen. HP har på den punkten bland annat noterat att tjänstepersonen som var ursprunglig handläggare och var den som gav ett muntligt okej till de ändrade ritningarna slutat sin anställning på byggnadskontoret.
Just den handläggaren har tidigare haft en konstig inblandning i ett annat uppmärksammat fall. Den gången gällde det länsstyrelsens nej till Jan Widiksons planerade husbygge på Älgvägen 11, som stoppats för att det bland annat ansågs vara för högt, för stort och ha för många våningar.
Förutom att Widikson överklagade länsstyrelsens beslut överklagade även den handläggaren på delegation av byggnadsnämnden.
Läs mer: Widiks nya lyxvilla får nobben i domstol
Mark- och miljödomstolen avslog inte bara Widiksons överklagan, med motiveringen att avvikelserna från detaljplanen inte var små, utan avvisade även överklagan från byggnadskontorets handläggare.
Inte rätt att överklaga
I domen kunde man läsa att överklagan från byggnadsnämnden i princip var identisk med Widiksons, men att byggnadsnämnden inte är en part som har rätt att överklaga när någons bygglov upphävs av länsstyrelsen.
I det här fallet har inte Kim Ferm pratat med den före detta handläggaren, som nu har en annan arbetsgivare i Halmstad, om hur vederbörande resonerade i Särdal-fallet.
– Jag har inte velat lägga det på den nivån, säger Ferm.
Ett fel räcker inte för att skapa ett prejudikat. Det krävs att man medgett ett fel flera gånger för att det ska bli praxis.
När det gäller sammanfattningen av platsbesöket bygglovschefen gjorde i Särdal i somras håller inte Kim Ferm med om beskrivningen av vad han ska ha sagt.
– Jag bemötte aldrig det som stod i mejlet efter vårt möte, men jag upplevde det som att det lades ord i min mun och att andras slutsatser gjordes till mina.
När man ser att en annan fastighet inom strandskyddat område i Särdal, med en liten stuga från 1910, nyligen såldes för drygt 15 miljoner kronor skulle man kunna misstänka att det höga, röda nybygget – som fått smeknamnet ”badhotellet” – inger förhoppningar till andra om att få bygga stort och högt där.
LÄS MER:Halmstadhus dyrare än på Östermalm: ”Fantastiskt läge”
Kan det få prejudicerande följder så att folk kan hänvisa till det så kallade badhotellet ifall de också vill bygga högt vid havet?
– Ett fel räcker inte för att skapa ett prejudikat. Det krävs att man medgett ett fel flera gånger för att det ska bli praxis, säger Kim Ferm och drar paralleller till fallet där kommunen inte kunde stoppa inglasningar av balkonger på Nissastrand efter att många felaktigt fått sina beviljade.
LÄS MER:Boende på Nissastrand får glasa in sitt uterum
LÄS MER:Högsta instans ger grönt ljus för att glasa in balkonger
Men kan det inte ha betydelse för grannarna om ni konstaterar att kommunen gjort fel, i stället för att hålla det internt? Exempelvis om de vill ta till rättsliga åtgärder och kräva kommunen på skadestånd för att deras hus minskat i värde på grund av förlorad havsutsikt?
– Ingen aning. Jag har inte hört talas om några sådana stämningar, men hypotetiskt kan alla stämma vem som helst för vad som helst.
