Gudrun följer allt som sker i Ryssland

Tv-soffor, expertpaneler och tidningsintervjuer. I början av 2014 – när storkrig hotade mellan Ukraina och Ryssland – blev Rysslandsforskaren Gudrun Persson från Halmstad flitigt uppvaktad av media. I dag firas segern i andra världskriget och över 15 000 soldater, fler än någonsin, ska paradera i Moskva.

ANNONS
|

Gudrun har sin mattelärare på Sannarpsgymnasiet, Helge Fredriksson, att tacka för sitt yrkesval.

–Jag gick i en humanistklass och när vi tröttnade på ekvationer övertalade vi Helge, som också undervisade i ryska, att lära oss det kyrilliska alfabetet och lite ryska fraser. Redan då fastnade jag för språket, säger Gudrun, som i dag är docent i slaviska språk och anställd vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Hon konstaterar att ”om man en gång har börjat intressera sig för Sovjet och Ryssland finns ingen väg tillbaka – man vill bara veta mer”.

Men länge var omgivningens intresse ganska svalt.

–Folk kunde kväva en gäspning när jag berättade att jag var expert på rysk utrikes- och säkerhetspolitik. Men när Ryssland gick in i Krim i början av 2014 förändrades attityden totalt. Tyvärr av helt fel skäl…

ANNONS

Och hur fort konflikten trappades upp förvånade även Gudrun och hennes kolleger på FOI.

– Att det fanns en spänning mellan länderna var vi givetvis högst medvetna om, men att Ryssland skulle gå in och annektera ukrainskt territorium fanns inte på kartan.

Ju fler sammandrabbningar som inträffade, desto fler journalister tog kontakt med Gudrun, som under förra året var en återkommande gäst i program som Aktuellt, Rapport och radions Studio Ett. Hon har även citerats i TT och de stora morgontidningarna, och i en artikel i Svenska Dagbladet från den 8 februari uttrycker hon sig så här: ”Vi har ett drastiskt försämrat säkerhetsläge i Europa och i vårt närområde. Jag tycker redan att vi är i ett farligt läge.”

–Jag är alltför mycket forskare för att bli rädd, men jag kände en stark oro – i alla fall innan Minsk 2, avtalet om vapenvila, slöts.

Gudrun Persson har följt utvecklingen i Ryssland sedan mitten av 1980-talet, och i dag ser hon hur president Vladimir Putins retorik blir alltmer lik propagandan i forna Sovjet.

–Jag känner igen lögnerna, och hur de går på både bredden och djupet. Såväl den högsta militärledningen som soldaterna ute vid posteringarna säger samma sak: Ryssland har rätt att försvara sig mot den utländska aggressionen. Men inte ens de gamla kommunistledarna gjorde som Putin, de höll sig faktiskt till internationella avtal.

ANNONS

Gudrun reser till Ryssland ett par gånger om året och 1996–1997 bodde hon i Moskva. Hon höll på med sin avhandling vid London School of Economics, och den handlade om hur den ryska militärledningen såg på övriga världen under åren 1859–1873.

–Jag tillbringade otaliga timmar i arkiven, där jag läste handskrivna dagböcker och dokument. Det var ett väldigt fascinerande material. Slutsatsen var att den ryska militärledningen var mycket välinformerad och i vissa stycken mer reformsinnad än andra delar av statsledningen.

I mitten av 1990-talet fanns det reklamskyltar, neonljus och välfyllda i butiker i Moskva, men när Gudrun kom dit för sin första längre vistelse 1987 var det mörkt och knapert.

–Sovjetunionen var en bristekonomi, i synnerhet för konsumtionsvaror som mat och kläder. Det är spännande att ha fått följa hur en stad och ett land har utvecklats så mycket på relativt kort tid.

När man ska analysera rysk militär- och säkerhetspolitik går det inte att komma ifrån historien, och där har Gudrun en mycket solid grund att stå på. För fyra år sedan gav hon ut sin bok Det sovjetiska arvet, där hon dissekerar den nationella identiteten. Hon tittar tillbaka på tsartiden, kommuniststyret och perestrojkan –och avslutar med läget 2011 samt en framtidsprognos.

ANNONS

–I stort har det mesta som jag förutspådde hänt. President Putin tål ännu mindre opposition, militären får en allt större del av BNP och centralmakten blir allt starkare på bekostnad av ytterregionerna, säger Gudrun och nämner ett citat av Putin från 2004 som hon tycker fångar hans inställning: ”Trots alla svårigheter lyckades vi rädda själva kärnan i detta jättelika land – Sovjetunionen. Vi kallade det nya landet för den Ryska federationen.”

Just i dag har Vladimir Putin ett utmärkt tillfälle att nå ut med sitt budskap om Rysslands stolta anor. Den 9 maj firas segern i andra världskriget, och precis som tidigare kommer det att uppmärksammas med en gigantisk militärparad; i år med raketer, stridsvagnar och drygt 15 000 soldater.

– Det är rekord, men symtomatiskt för läget. Putin stärker sin makt, och hans politik drabbar även den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen. Till exempel är det de statliga beställningarna inom försvarsindustrin som nu ska vara motorn i ekonomin, men det håller naturligtvis inte i längden.

– Det är mycket som är osäkert, och min erfarenhet är att saker och ting kan hända väldigt snabbt. Vi har sett det förut: Sovjetimperiet hade funnits i 74 år när det plötsligt upplöstes – inte över en natt, men med en hastighet som ingen hade kunnat förutse.

ANNONS

Om Ryssland. Gudrun Persson var nyligen hemma i Halmstad för att föreläsa för Hallands Regementes och Hallandsbrigadens Kamratförening.

Början av 2014. Gudrun diskuterar Ukrainakrisen i SVT:s Agenda (t v Alex Voronov, ledarskribent på Eskilstuna-Kuriren). På bilden till höger springer aktivister över det brinnande Självständighetstorget – Majdan – i Kiev.

Krig och fred. Röda armén på väg mot Berlin i andra världskrigets slutskede. I dag, den 9 maj, firas segerdagen i det stora fosterländska kriget med en militärparad i Moskva – som så många gånger förr. (Bilden t h är från början av 1970-talet.

Ålder: 52 år.

Bor: Stockholm, uppvuxen på Väster i Halmstad. Föräldrarna hette Per och Kerstin Jansson. ”Pappa var präst och mamma bibliotekarie, så jag rörde mig mycket mellan S:t Nikolai kyrka och biblioteket.”

Familj: Gift.

Sysselsättning: Docent i slaviska språk vid Stockholms universitet. Arbetar som Rysslandsforskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, som ligger under försvarsdepartementet.

Har även studerat: Historia, öststatskunskap och statsvetenskap. ”Jag har också en examen från Journalisthögskolan och jobbade några år som journalist. Det var en bra bas, där fick jag lära mig att hålla en deadline och alltid kontrollera stavningen på namn.”

Egna böcker: Det sovjetiska arvet (2011), Gulag (2005), Varför föll Sovjetunionen? (2006), Learning from Foreign Wars. Russian Military Thinking 1859–1873 (2010).

Boktips: ”För den som vill förstå Sovjet och Ryssland rekommenderar jag bland annat Svetlana Aleksijevitjs serie Utopins röster. Och I det heliga Rysslands tjänst av Vladimir Sorokin. Samt mina egna böcker, förstås.”

Gör på ledig tid: ”Jag gillar att segla, det är den bästa avkopplingen. Det är bara att följa vinden…”.

Tycker om med Ryssland: ”Vänfastheten. Jag har vänner i Moskva, och det är härligt att sitta i deras kök och diskutera. Och jag älskar musiken, litteraturen, konsten.”

Tycker inte om med Ryssland: ”Det dåliga bemötandet du fortfarande får på många ställen. Vissa personer visar gärna att de har makt – även om det bara är över garderoben där du ska hänga in din jacka.”

Ett ögonblick att minnas: På 1980-talet när jag i Moskva försökte få tag på Brott och straff av Dostojevskij. Den fanns ingenstans, men så tog jag mod till mig i en stor bokhandel och frågade ödmjukt på min bästa skolryska om de hade den. Då böjde sig kvinnan framåt och viskade snabbt: ”Du kan få ett exemplar”. Jag gick då till kassan och betalade och sedan tillbaka till disken för att hämta ut boken. De måste ha haft några exemplar under disken. Jag kände mig lite utvald, fast det hela var en smula fånigt. Jag började ana att det här landet och den här kulturen var spännande och innehöll så mycket mer än vad som syntes på ytan.”

ANNONS