Den unga tjejens högljudda klagan ökar i intensitet. Hon faller ihop och tas omhand av vårdpersonal. Runtomkring skrålar ett gäng ungdomar, de är synbart överförfriskade och knuffas och gruffas.
– Det var väl inte så farligt, du förstör ju stämningen, skriker en av killarna till tjejen.
Men inget kan hejda hennes gråt, hennes pojkvän har precis misshandlats svårt och han kan få men för livet av ett enda slag i ansiktet.
Utifrån den inledningen bygger utställningen ”Ett slag på käften” vidare. Den ledsna tjejen blir en stund senare domare i tingsrättssalen. Tillsammans med andra dramaelever från Sturegymnasiet är hon en viktig del av helheten.
”Ett slag på käften” skildrar just ett slag på käften. Från den stimmiga krogkön, in i akutrummet på sjukhuset, fram till efterdyningarna i rättssalen och vidare till fängelsecellen.
– Vi vill väcka eftertanke och göra ungdomar medvetna om vad ett slag på käften faktiskt kan innebära, berättar Bo Ericson, initiativtagaren bakom utställningen.
Han har jobbat med projektet i flera år. Det har funnits i tankarna ända sedan en god vän till honom blev brutalt misshandlad på stan för 16 år sedan. Idén har vuxit och har nu alltså konkretiserats i form av en utställning på Länsmuseet.
Det första som möter besökaren i utställningslokalen är en stor svart vägg med tecknade knutna nävar och serietidningsuttryck.
– Den ska symbolisera den påhittade världen som många ungdomar befinner sig i varje dag, med filmer och datorspel. Där får man ett slag på käften men reser sig lika snabbt igen, vi vill visa att det inte fungerar så i verkliga livet, säger Håkan Kvist, som formgivit utställningen.
Ett akutrum har inretts med verklig utrustning. På sängen ligger brottsoffret och andas djupt, ett dovt pip med jämna mellanrum meddelar att allt står rätt till med hjärtrytmen. På en monitor rullar bilder från akutrummet på Länssjukhuset, filmade under en helt vanlig fredags- eller lördagskväll.
– Mycket av vårt förarbete har bestått i att vi varit ute på plats där det händer. Vi har gått med nattvandrarna, varit uppe på akuten och följt polisen på stan. Mycket har filmats och bitar av det materialet visas här på utställningen, säger Bo Ericson.
I tingsrättssalen utspelar sig ett nytt drama. En tjej har blivit sexuellt trakasserad av en kille, domaren läser upp vilket straff en sådan handling skulle kunna ge.
– Genom att vi är med blir det mer påtagligt och budskapet går inte att slå ifrån sig på ett enkelt sätt. Vi vill ju att besökarna känner det vi känner när vi spelar scenerna. Många av oss blir så påverkade att vi gråter, säger Elin Englund, efter att ha klivit ur domarrollen.
Hennes klasskamrat, Louis Lättman, håller med:
– Det är starka scener och det är ju det som är meningen. Att vi ska beröra känslomässigt.
Magnus Pålsson jobbar som närpolis i Halmstad. Han ser våldet med egna ögon och tycker att utställningen är ett bra sätt att väcka eftertanke.
– Förhoppningsvis kan den få några att tänka efter före. Alkoholen har en stor del i det hela också. Om många hade skippat alkoholen hade det inte varit så stora problem, säger han.
Utställningen pågår två månader, andra kringaktiviteter är seminarium, föreläsningar och filmkvällar.
– Det här projektet sträcker sig långt utanför Länsmuseets väggar, vilket gör det hela ännu mer spännande, säger Bo Ericson.
