Den tidigare pojkvännen bestrider kravet. Han hävdar att det aldrig, vare sig före, under eller efter resan var fråga om att han skulle betala. Han uppfattade det som att han blev medbjuden på resan.
Expojkvännen säger till exempel att det hade varit lätt för Halmstadbon att förtydliga sitt krav, eftersom alla tre bodde under samma tak under vistelsen i Spanien. Han sammanfattar sin inställning i meningen: ”Undertecknad har aldrig lånat pengar av Sökanden, eller å annat sätt ställt sig i skuld till Sökande.”
Frågat efter kontonummer
Halmstadbon tog efter flera påstötningar utan resultat sitt krav vidare till Kronofogdemyndigheten, som i sin tur lämnade saken vidare till tingsrätten för prövning.
Parterna har mötts i ett förlikningsförsök, men kom inte överens. Så nu blir det rättegång och juridisk prövning av kravet på återbetalning. Då kommer rätten att titta på vad som hänt sedan kravet framställdes. Och där finns enligt Halmstadbon flera tillfällen när dotterns expojkvän uppgett att han varit villig att betala, att han frågat efter kontonummer men sedan inte fullföljt saken.
Resan till sommarbostaden skedde redan för tre år sedan och Halmstadbon beskriver det som att han tröttnade på bortförklaringarna och löftena om återbetalning och att han då gjorde klart att han tänkte låta Kronofogden driva in de 5 000 kronorna.
”Ta dig i ...”
I ett senare skede har Halmstadbon också varit i kontakt med expojkvännens mamma, som också antytt att hon skulle reglera skulden för att slippa obehaget av att ha Kronofogden flåsande i nacken.
Men något gick snett i kommunikationen mellan dem och hon skrev till sist: ”Ta dig i röven!” och bad Halmstadbon att söka hjälp samt att hon skulle skicka pengarna.
I Halmstadbons beskrivning för tingsrätten summerar han det som att: ”lånet” ännu inte återbetalats.
