Den olagliga avverkningen av strandskog i Tylösand har verkligen engagerat Halmstadborna de senaste två åren. Det är inte första gången som någon längs kustremsan tar sig friheten att ge sig på träd som den inte äger för att förbättra sin utsikt mot havet – men aldrig tidigare har det handlat om att ett så stort område förvandlas till ett kalhygge.
Under de åtta dagar i september som rättegången pågick i Halmstads tingsrätt var läsningen av HP:s bevakning kring målet mycket hög på nätet.
Ta lagen i egna händer
De läsarreaktioner som kommit har bland annat handlat om huruvida de som har det gott ställt ska få ta lagen i egna händer.
Samtidigt finns en del som håller med försvarsadvokaterna om att ingen lidit skada, med hänvisning till att strandskogen saknade ekonomiskt värde för kommunen och att den ändå var så snårig att ingen kunde gå och ströva där för att njuta av naturen.
Hur allvarligt?
Mårten Schultz, som är professor i civilrätt vid Stockholms universitet och känd krönikör inom juridikfrågor, säger till HP att fallet är intressant ur ett riksperspektiv.
– Det som är udda med det här brottmålet är att skadeståndsrätten har så stor betydelse för påföljden att den frågan kommer i första hand, säger han.
Med andra ord måste rätten först komma fram till hur allvarlig skadan är – eftersom det sedan påverkar hur allvarligt brottet är och hur hårt man ska döma den eller dem som eventuellt anses ligga bakom det.
– Den viktigaste grundprincipen i skadeståndsrätt, åtminstone i väst, är att den som utsatts för en skada ska kompenseras fullt ut, säger Mårten Schultz.
Färdiga träd logiskt
Frågan är då förstås om det ska handla om fullvärdiga träd till stora miljonbelopp eller om betydligt billigare plantor?
Det mest logiska är färdiga träd, den drabbade ska ju inte behöva vänta 30 år.
– Det mest logiska är färdiga träd, den drabbade ska ju inte behöva vänta 30 år på att plantorna ska ha växt färdigt, menar Schultz.
– Tänk om någon som fått sin bil stulen erbjuds små avbetalningar för att kunna köpa en ny bil om 30 år. Det kallar inte jag full kompensation, jämför han.
Samtidigt säger han att det finns undantag, där man jämkar för att den skyldige inte ska drabbas alltför betungande – men det är så klart en bedömningssak för rätten.
Högsta domstolen
Vid pläderingen i slutet av rättegången i september tog flera av försvarsadvokaterna upp en dom från Högsta domstolen (NJA 2015 s199) som handlar om olovligt fällda träd. I domen konstaterade HD att det inte gick att återanskaffa likvärdiga träd och att skadeståndet i stället skulle beräknas utifrån en skattning av hur mycket fastigheten minskat i värde på grund av att träden försvunnit.
– Just det där är ett nationellt samhällsproblem. När vissa olovligen tog ner träd på Kungsholmen innebar det en skada för allmänheten, men Stockholms stad kunde inte säga att deras mark minskat i värde med en viss summa, säger Mårten Schultz, som skrivit en uppsats som tar avstamp i just den HD-domen.
Inte vägledande
Egentligen anser han inte att den domen är särskilt vägledande.
– Att HD dömde på det viset berodde på att den drabbade kvinnan inte visade att det faktiskt går att köpa likvärdiga träd – att det exempelvis finns prislistor på färdiga träd i Tyskland.
I fallet i Tylösand har den konsult som Halmstads kommun anlitat visat att det går att köpa likvärdiga träd. Sedan är det förstås en annan fråga att det är svårt att bevisa vad som vuxit på platsen när nästan alla stubbarna är bortfrästa.
Avskräckande?
– För en civilrättsjurist som jag är det förstås intressant att se hur rätten resonerar kring skadestånd för obehörig vinst. Inom civilrätt är det inget ovanligt, men inom brottmål är det ganska obruten mark, säger Mårten Schultz.
Han syftar då på att åklagarna krävt att två miljoner kronor ska förverkas från bolaget Widiks Börs AB, som äger fastigheten på Älgvägen 19, för att kompensera för den värdehöjning som skogsavverkningen gett i form av förbättrad havsutsikt.
Är man ute efter en avskräckande effekt för andra får inte skadestånden vara för låga.
I den uppsats där Mårten Schultz berör HD-domen om trädfällning varnar han för att för låga ersättningskrav kan bli ”ett ekonomiskt incitament för skadevållaren att helt enkelt hugga ned, eller förstöra, träden och betala det låga skadestånd som därefter kan dömas ut”.
– Är man ute efter en avskräckande effekt för andra får inte skadestånden vara för låga, säger han.
Widiksons versioner
Frågan är förstås också vad den huvudåtalade Jan Widikson kan komma att dömas för. Vid rättegången gjorde han vissa medgivanden, men ansåg sig inte skyldig till något brott.
Tittar man på vad han själv sagt om det inträffade har han i princip lämnat tre olika versioner under resans gång.
Ursprungligen stack han inte under stol med att det var han som låg bakom avverkningen. Han nästan skröt om vilken tjänst han gjort kommunen – dels genom att det blivit snyggare, dels genom att han gjort en brandgata genom den täta vegetationen.
Under polisförhören, när Widikson fått veta att kommunen krävde mångmiljonbelopp i skadestånd, hade han en ny version – som även den medåtalade 53-årige företagaren då hade. Den gick ut på att alla träden sågats ner för tio år sedan och bara låg kvar där och skräpade när han köpte fastigheten intill. Det enda han gjort sig skyldig till var då att han anlitat någon att transportera bort det som låg där.
Tredje förklaringen
Vid rättegången kom en tredje förklaring. Då hette det att han anlitat någon att plocka upp skräp utanför tomten och samtidigt röja sly. Vem denne person var ville han inte avslöja i rätten, men Widikson konstaterade att mannen – som ska ha utfört uppdraget som en gentjänst för något annat – gått för långt med motorsågen.
Ett av problemen med den här förklaringen är förstås att en grävmaskinist vittnat om hur han sett Widikson stå och prata med en eller två män i huggarkläder som höll på att fälla träd utanför tomten samtidigt som det gamla huset på Älgvägen 19 revs.
Berättade inte allt
Under hela rättegången framgick det tydligt att både de medåtalade och vissa vittnen inte berättade allt de visste. Detta förklarades av åklagarsidan med att de står i beroendeställning till Widikson eller den 53-årige företagaren.
Frågan är förstås hur mycket rätten läser in i vad som ligger bakom när de vägrar att svara på vissa frågor eller tar tillbaka sådant de sagt i polisförhör.
Ett exempel är den åtalade 54-åringen, som med en traktor forslat bort avverkade träd från kommunens mark. I flera polisförhör har han berättat om hur Widikson instruerat honom att såga ner vissa träd, men i rätten hävdade han att det inte stämde.
Han ville inte svara på varför han tidigare lämnat andra uppgifter.
Tidigare ostraffad
Slutligen är det väldigt ovanligt att en tidigare ostraffad, som lever under ordnade förhållanden, döms till fängelsestraff i Sverige. I stället brukar den få villkorlig dom i kombination med samhällstjänst.
Kruxet är dock att om rätten skulle gå på åklagarnas linje, att straffet för Widikson inte kan stanna på fängelse under tolv månader, så gäller så kallad fängelsepresumtion – vilket innebär att den dömde måste sitta i fängelse.
Domarna har pressträff
Efter att domen meddelats på tisdag kommer domarna, lagmannen Pia Johansson och rådmannen Joakim Hugoson, att ha en särskild pressträff. På riksplanet händer det att domare har presskonferenser efter uppmärksammade mål, men i Halmstad är det väldigt ovanligt.
LÄS MER:Dom i målet om strandskogen dröjer extra länge
LÄS MER:Advokaterna begär miljonbelopp
LÄS MER:Åklagarna yrkade på fängelse för Widikson
LÄS MER:Rättegången flyttade ut till brottsplatsen
LÄS MER:Motstridiga bud om återplantering
LÄS MER:Älgvägens säljare och köpare möttes i rätten
LÄS MER:Jan Widiksons berättelse om skövlingen
LÄS MER:Åtalad backade om såguppdrag från Widikson
LÄS MER:Widikson pekades ut som återfallsförbrytare
LÄS MER:Widiksons medåtalade slipper skadeståndskrav
LÄS MER:Två år efter anmälan ska avverkning upp i rätten
LÄS MER:Widikson försvarar avverkning: ”När det brinner blir folk glada över brandgatan”
LÄS MER:Avverkning mot havet polisanmäls
