Första gången Hallandsposten berättade om femåringen Konrad och hans föräldrar handlade det om familjens frustration och kamp om att få rätt till tillräckligt med assistans till sonen. Eftersom Konrad bland annat har diabetes, epilepsi och en cp-skada rådde hans läkare att han inte skulle gå till förskolan eftersom han kunde vara i en riskgrupp för corona. Det innebar att livet sattes på paus för familjen.
Idag ser det helt annorlunda ut. Läkarna har konstaterat att Konrad kan vara på förskolan som vanligt. I somras fick familjen dessutom beskedet att Konrad får rätt till betydligt mer assistans än tidigare. Sedan Försäkringskassan tagit över efter kommunen har Konrad nu en assistent som är vaken om nätterna och två assistenter under dagtid.
– Det är precis som det vi har kämpat för och alldeles nyligen fick han också rätt till assistans på förskolan. Tidigare har han haft två resurser som var anställda av förskolan men nu är det en av Konrads assistenter som följer med honom till förskolan samtidigt som det finns en resurs, säger Konrads mamma Victoria Von Uckermannoch fortsätter:
– Han älskar det, han är fem och ett halvt år nu så att hänga hemma kan bli ganska långtråkigt, speciellt nu när man inte träffar andra. Han är väldigt glad över att vara tillbaka och jag tycker han har utvecklats väldigt mycket.
LÄS MER:Konrad riskerar att dö varje dag
LÄS MER:Konrad får coronasäker förskola hemma
Harmonisk tillvaro
För ett drygt halvår sedan var Konrad beviljad 51 timmar assistans i veckan. Eftersom det egentligen inte räcker att en vuxen hjälper Konrad fick föräldrarna ständigt vaka över honom. Först nu känner Victoria att hon kan slappna av och vara en vanliga mamma.
– Trots omständigheterna i världen är vår tillvaro mycket lugnare nu, framförallt hos oss som föräldrar. Jag kan slappa av mer och behöver inte alltid ha adrenalinet igång. Vi har en mer harmonisk tillvaro och är lite mer som en vanlig barnfamilj, fast fortfarande lite ovanligt, säger hon.
Vad har varit tuffast under året?
– Det tuffaste har varit att vi kände att vi blev svikna av samhället. Skräcken att något skulle hända Konrad för att vi inte räckte till var en mycket större stress än själva coronapandemin. Jag känner ändå att vi fått upprättelse och att vi idag har en bra dialog med kommunen.
LÄS MER:Glädjebeskedet: Konrad får mer assistans
LÄS MER:Avdelningschefen: "Samhället kan aldrig kompensera fullt ut"
