–Det är här allt börjar. Hit kommer kvinnor, det är mest kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer, som behöver hjälp att komma ur ett destruktivt förhållande, berättar Susanne Andréasson, socialsekreterare på socialförvaltningens mottagningsenhet.
Den kvinna som tar kontakt med socialförvaltningen har troligen levt ganska länge i ett förhållande där hon blivit kränkt verbalt, kanske blivit knuffad och dragen i håret. I värsta fall har hon blivit slagen. Hon har inte agerat eller lämnat mannen eftersom hon har tänkt att det nog är hennes eget fel att mannen blir arg på henne.
–Det är inte ovanligt att kvinnor ”normaliserar” ett sådant här beteende. De kanske inte ens tycker att de har blivit utsatta för våld, om de inte blivit slagna utan ”bara” blivit hotade, säger Vlora Fejzullahi, också hon socialsekreterare på mottagningsenheten.
Kvinnan har kanske barn och i värsta fall har även barnen utsatts för våld. Om ett barn blivit utsatt för våld kan personalen polisanmäla förövaren. Däremot är det bara kvinnan själv som kan göra polisanmälan om våldet drabbat henne.
– Om våldssituationen i en familj är väldigt allvarlig kan vi göra bedömningen att barnen inte kan flytta tillbaka till mannen, även om kvinnan gör det. Men det är väldigt sällan det händer, säger Susanne Andréasson.
– Tyvärr är många av dem som kommer hit rädda för att vi ska ta deras barn ifrån dem. Det första vi förklarar för dem är att det inte fungerar så. Tvärtom är det mycket ovanligt.
Men även om våldet bara drabbat mamman så mår även barnen i familjen dåligt.
– Föräldrarna kanske tror att barnen inte märkt något eftersom bråken startar när barnen har lagt sig på kvällen. Men barn är observanta, de ligger i sina sängar och lyssnar. Barn är också experter på att skuldbelägga sig själva när mamma och pappa bråkar, säger Vlora Fejzullahi.
Det är inte ovanligt att kvinnan går tillbaka till mannen. Inte sällan återkommer hon till mottagningsenheten senare.
– Vi är inte fördömande. Det är en svår situation för kvinnan, säger Susanne Andréasson.
Den som vill fullfölja separationen, och lämna den som utsatt dem för våld, får stöd på olika sätt.
– Vi kan ordna akut skyddsboende, ofta i en annan kommun, säger Vlora Fejzullahi.
Det fortsatta stödet ges av kriscentrum, inom socialförvaltningens öppenvård.
– Vi erbjuder rådgivning, bearbetning och långsiktigt stöd, förklarar socialrådgivare Irene Lagerstedt.
Den som varit med om traumatiska upplevelser har ofta svårt att klara enkla vardagssaker, som normalt sett inte utgör några problem.
– I första skedet hjälper vi klienten att exempelvis ta kontakt med polis, familjerätt, ekonomiskt bistånd, advokat, ansöka om skilsmässa, ordna dagis med mera, säger Terese Almqvist.
Därefter får kvinnan hjälp att bearbeta det som hänt. Tillsammans med socialrådgivaren tas det fram en individuell plan för hur hon ska gå vidare.
Verksamhetsutvecklare Anna Larson är samordnare för arbetet mot våld i nära relationer. Hon ser luckor som kan fyllas med de extra miljoner som finns i budgeten för 2017.
– Vi har under flera år fått anställda mer personal för att ta hand om ökningen av ärenden som är en följd av att vi sedan 2014 måste utreda alla anmälningar om barn som bevittnat våld och vuxna som utsatts. Där kan vi använda en del pengar för att komma i balans i vår budget.
– Vi kan också utveckla verksamheten så den blir mer lättillgänglig. Alla ska få veta att vi finns och det ska vara enkelt att ta kontakt med oss, säger Anna Larson.
