Sommaren 2011 tog en praktikant på ett konsultföretag bilden här ovan. Han såg salamandern i en vattensamling som hade skapats i ett djupt traktorspår. Han hann precis få upp sin mobiltelefon och ta en bild innan salamandern simmade ned mot bottnen i det svagt grumliga vattnet.
Att det var just en mobil-kamera han använde är en styrka. För när deponimotståndarna nu lyfter fram bilden som ett trumfkort kan de hänvisa till telefonens inbyggda gps-notering om var och när bilden togs.
– Jag kom att prata med en bekant om bilden nyligen. Han förstod att den var värdefull för frågan om detaljplanen för återvinningsanläggningen, förklarar mannen, som av privata skäl vill vara anonym i tidningen.
Strax före jul 2012 avslog länsstyrelsen 216 Halmstadbors överklagande av kommunens detaljplan för den nya deponin på Kistinge. I argumenten för beslutet fanns bland annat ett resonemang om det förekommer vattensalamander inom detaljplaneområdet. Eftersom man inte har hittat några skrev länsstyrelsen: ”... däremot fanns kräftor i våtmarken och när kräftor finns i områden brukar det inte finnas groddjur eftersom kräftorna äter såväl ägg som yngel. Länsstyrelsen anser att utförda utredningar är tillräckliga.”
Resonemanget avfärdas bestämt av Stefan Hallbäck från advokatfirman Compitum, som företräder de 216 Halmstadborna när de nu överklagar länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen i Vänersborg.
– Jag tycker att bilden är ett ganska tungt argument. Länsstyrelsens resonemang är närmast ett genant schablonresonemang. Sett i sitt sammanhang, tillsammans med de andra argumenten emot detaljplanen, har mina klienters uppfattning en sådan tyngd att kommunen minst av allt borde tänka efter. För mig är det sedan svårt att se en annan lösning än att man blåser av projektet på den här platsen, säger Stefan Hallbäck.
Hans uppfattning är att det är den större vattensalamandern som har fångats på bilden. Den är fridlyst och omges av ett kraftfullt skydd. Grovt förenklat får inte vattensalamanderns livsmiljö påverkas så att det skadar den.
– Då ska man inte bygga en sophög där, säger han och vädrar sin personliga uppfattning:
– Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan tänka sig att lägga ett sopberg där, med närheten till boende, jordbruksmark och det särskilt skyddade området kring Fylleån. Det är fullständigt vrickat.
I sin inlaga till miljödomstolen argumenterar han på punkt efter punkt för att länsstyrelsen ska tvingas göra om sitt beslut, utifrån ett bättre grundmaterial.
Vattensalamandern är lite av en symbolfråga i sammanhanget, men det finns tidigare fall i Halland där förekomst av vatten- salamander har lett till att en detaljplan har upphävts.
– Det finns avgöranden i den riktningen. Det är ett minimikrav att saken i alla fall utreds vidare, framhåller Stefan Hallbäck.
