En kväll i veckan som gick stals en nästan helt ny motorcykel från Pelles granne, Mattias Pettersson. På morgonen efter hittade han den liggande på ett bete en bit bort.
De kontaktade polisen och rullade sedan hem den till Mattias garage igen.
Kvällen efter höll Pelle på och arbetade sent, han körde in foder till korna. När hans fru Maria Adholm-Andersson, som var inne i köket, såg en mörk bil komma körande på grusvägen som går igenom deras gård tittade hon extra noga och insåg strax att bilen hade stannat i närheten av platsen där motorcykeln hade gömts.
– Jag såg hur de stod och lös ut över hagen, då förstod jag att de kommit tillbaka för att hämta motorcykeln från platsen de gömt den på.
Pelle Andersson tog hjullastaren och körde runt och blockerade grusvägen åt ena hållet. Samtidigt hade de slagit larm till grannen Mattias Pettersson som kom från andra hållet och ställde sina pickuper i vägen och spärrade tjuvarnas flyktväg åt andra hållet.
– Sedan ringde vi polisen och väntade snällt. En av dem kom ut några gånger och ville förmodligen att vi skulle flytta på oss, berättar Pelle Andersson.
Men det gjorde de inte.
– Man kör inte och lyser ut på betesmark mitt i natten. Jag såg också att de gick utanför bilen och lös med ficklampor.
När polisen kom sade en av dem spontant: ”Det är ju bara på landet det händer något sådant här”.
Hur reagerade du när du förstod att det var tjuvarna?
– Jag blev lite triggad och sedan tycker jag att ”De får jädra veta hut!” och ska veta sin plats. Man går inte och snor grejer på det viset. Jag är lite trött på sådant, säger Pelle Andersson.
De tre grannarna har redan nominerats med glimten i ögat i den lokala Facebookgruppen till utmärkelsen ”Årets du vet att du är ifrån Årnarp-pris.”
– Det är kul att folk uppskattar det. Men någon måste ju sätta ned foten.