Vid en presskonferens på fredagen berättade inrikesminister Mikael Damberg att de nyupptäckta hålen på Estonias skrov engagerat haverikommissionerna i såväl Sverige som Estland och Finland. Alla tre myndigheterna är nu överens om att fartyget behöver undersökas på nytt, vilket i sin tur kräver att lagen om gravfrid ändras.
852 människor miste livet när färjan förliste i september 1994 och flertalet av dem finns kvar ombord. Anders Hernborg berättar att han inte hört till dem som kämpat för att alla kroppar skulle bärgas.
Sorgearbetet har gått snett
– Min far och hans andra fru hade två gemensamma barn, plus mig och min helsyster, och vi ordnade själva en begravning, utan kropparna, bara tre veckor efteråt. Jag tror det gjorde att vi fick ett rätt normalt sorgearbete. För andra gick nog sorgearbetet mer snett och man fastnade i frågan om bärgning av fartyget och kropparna, säger han.
I dokumentärserien spekuleras i att det smugglades militär utrustning ombord på Estonia och att fartyget sjönk efter att ha rammats av en ubåt. Anders Hernborg har själv bara sett några få minuter av serien:
– Det är inte så att jag vill sopa detta under mattan, men det låter märkligt att fartyget först skulle ha tappat bogvisiret och sedan tio minuter senare blivit påkört av en ubåt. Det är väl bra om det görs en ny undersökning, men jag gissar att mediatrycket spelat en viss roll i detta, säger han.
Ser positivt på uppmärksamheten
Att Estoniakatastrofen nu debatteras igen river förstås upp sår hos många anhöriga. Anders Hernborg menar att det ändå finns något positivt med uppmärksamheten.
– När människor dör i en bilolycka så blir det på sin höjd en notis i tidningen och de anhöriga lämnas ensamma med sin sorg. Vi som förlorade närstående på Estonia har på något sätt ingått i en gemenskap och fått prata mycket om vår sorg.
Enligt inrikesminister Damberg har regeringen inga planer på att upphäva lagen om gravfrid. Däremot är man redo att ändra den så att det blir möjligt att göra undersökningar av vraket. Huvudfrågan är om det finns anledning att dra andra slutsatser om olycksorsaken än de som gjordes efter haveriutredningen 1997.
