Dopkandidaterna kommer från Iran och Afghanistan, båda länder där konvertiter riskerar förföljelse. Att de fyra konvertiterna ännu inte har fått uppehållstillstånd och nu har döpt sig kan därför innebära en stor risk om de tvingas återvända till sina hemländer.
Torbjörn Andersson och Anders Pihl, präster i Halmstads församling, höll undervisning med konvertiterna innan dopet. Detta för att kyrkan skulle försäkra sig om att dopkandidaterna hade kunskap om den kristna tron och förstod vad det skulle innebära att döpa sig.
– Det var jättejobbigt att påminna om att det är förknippat med risk för dem, men det var väldigt viktigt att de förstod det, säger Anders Pihl.
Svenska kyrkan har nationella riktlinjer för hur man ska ta emot asylsökande som vill döpa sig. De är skrivna av Sveriges biskopar och uppmanar församlingar till att ha ingående samtal med dopkandidaterna innan dopet sker.
Riktlinjerna säger att man helst ska vänta med att döpa tills att personen har fått permanent uppehållstillstånd.
– Men om de är övertygade om en tro så är det ju fel att inte döpa dem, säger Anders Pihl.
Magnus Aasa, kyrkoherde i Halmstads församling, menar att det är en vanlig fördom bland asylsökande att det ska bli lättare att få asyl om man konverterat. Därför diskuterades även under undervisningen att det inte alls finns någon garanti att de får asyl, trots att de har konverterat.
Undervisningen varade i tre månader och tog till exempel upp vem Jesus var och vad det innebär att vara kristen. Träffarna hölls en gång i veckan och ganska snart efter att den börjat märkte Anders Pihl att dopkandidaterna redan var kristna.
– De kunde väldigt mycket och var väl insatta i vad det handlade om. Men vi höll ändå undervisningen för att helt försäkra oss om att de visste vad det innebar, säger han och fortsätter:
– De tog undervisningen på största allvar, och tyckte absolut inte att tro är någonting man tramsar med.
Anders Pihl märkte att det finns vissa kulturella skillnader, till exempel har konvertiterna en särskilt stor vördnad och respekt för honom som präst. De ställde också många frågor om hur man ska leva som kristen.
– En gång fick vi frågan om det är okej att män och kvinnor går ut och äter tillsammans. Som svensk präst kan man tycka att det är en rätt märklig fråga, säger han och skrattar lätt vid minnet.
Flera personer inom Svenska kyrkan som HP har pratat med upplever att antalet asylsökande som konverterar ökar. Svenska kyrkan för ingen statistik på det så det går inte att se med säkerhet, berättar Ann-Katrin Bosbach, tillförordnad chef för sekretariatet för teologi och ekumenik i Svenska kyrkan.
– Men vi kan se en tendens till att det ökar.
Svenska kyrkan har varit en viktig aktör i mottagandet av alla flyktingar som kommit till Halmstad. Det tror Magnus Aasa, kyrkoherde i Halmstads församling, har varit en öppning för några av konvertiterna.
– När vi har etablerat oss så starkt bland de asylsökande så blev det naturligt för de nyfikna att kontakta oss, säger han.
Ann-Katrin Bosbach betonar dock att Svenska kyrkan inte bedriver mission bland asylsökande. De som konverterar har ofta blivit kristna innan de kommer till Sverige men inte velat döpa sig förrän de funnit trygghet.
– Vi är väldigt måna om att alla asylsökande ska få tro på den gud de själva vill, säger Ann-Katrin Bosbach.
