100 år med kvinnlig rösträtt: ”Det gäller att hålla ihop för att driva frågorna framåt”

Ingegerd Sahlström (S) är Halmstadpolitikern som tog sig till FN-skrapan i New York för att förklara svensk jämställdhet för världen. Hon har förtröstan inför framtiden, även om jämställdhetsfrågorna i mångt och mycket är desamma nu som för 100 år sedan, då svenska kvinnor fick rösträtt.

ANNONS
|

Vid 77 års ålder har Ingegerd Sahlström fortfarande en plats i Halmstads kommunfullmäktige. Detta efter en politisk karriär i Stockholm som bland annat riksdagsledamot och statssekreterare. Hallandsposten träffade henne för ett samtal inför Internationella kvinnodagen.

Behövs jämställdhetsarbetet fortfarande?

– Absolut. Många uppfattar Sverige som ett jämställt land men det finns fortfarande stora skillnader. Ta mäns och kvinnors löner, till exempel. Det är heller inte bara kvinnor som är beroende av jämställdhetsarbetet. För männen har till exempel pappamånaden betytt mycket.

Hur gammal var du när du engagerade dig i Halmstadpolitiken?

– Jag var 27 år när jag valdes in i kommunfullmäktige i början av 1970-talet. Då hade redan många andra kvinnor banat vägen och jag tänker på dem med tacksamhet. På 1920-talet var till exempel Hilma Hofstedt (Kommunisterna) en röststark ledamot. Hon ”predikade” barnbegränsning och lockade 6 000 personer till Stora torg när hon pratade om hungerspöket som grinade mot arbetarna.

ANNONS

Vet du hur de första kvinnorna i Halmstadpolitiken bemöttes?

– 1939 välkomnades fru Erica Andersson (S) som första kvinna i arbetarekommunens styrelse med påpekandet att hon skulle vara lika engagerad som de övriga i styrelsen. Inga undantag för att hon var kvinna. Erica svarade: ”Det är för mig självklart och jag kommer inte heller att vara er fotapall!”

Hur upplevde du att vara en av få kvinnor i Halmstads makttopp?

– Ofta tyckte herrarna att det räckte med en kvinna i nämnden eller styrelsen – då var ju jämställdheten ordnad. Två kvinnor blev nästan för mycket. Under några år var jag och Liselotte Wågö (M) de enda kvinnorna i kommunstyrelsen. Även om vi hade vitt skilda åsikter i politiska sammanhang så arbetade vi tillsammans för kvinnors rättigheter. Det gällde att hålla ihop – och det gör det fortfarande om det ska hända något.

1998 höll du ett anförande i FN om Sveriges kvinnofridslagstiftning. Hur kändes det?

– Jag hade sex minuter på mig att berätta om Sveriges syn på mäns våld mot kvinnor och förbudet mot köp av prostituerade. Jag är dyslektiker och har svårt för språk, men talet skulle hållas på engelska. Eftersom jag representerade Sverige var manuset godkänt av regeringskansliet. Jag läste talet för mig själv natten igenom och klockade tiden. Det var en stor anspänning. Men när jag höll det i FN fick jag applåder för innehållet – trots att man inte får applådera i salen.

ANNONS

Vad har du för tankar kring jämställdhetsarbetet framöver?

– För att gå framåt är det bra att ibland se bakåt. Många frågor som vi arbetar för i dag är de samma som tidigare, även om nivåerna har höjts. Demokratin måste erövras gång på gång med engagemang. Jämställdheten likaså. Kvinnliga förebilder behövs – och de finns! En gång ska barnen säga ”tack mödrar det gjorde ni bra.”

Läs också: Orättvisor i lön och arbete togs upp när kvinnodagen firades

Läs också: S-kvinnornas klubb har kämpat i hundra år

Ingegerd Sahlström (S)

Ålder: 77 år.

Bor: Lägenhet i centrala Halmstad.

Höjdpunkter i karriären: ”Det finns tre saker som är jag extra stolt över: Jag har varit vice ordförande i socialdemokratiska kvinnoförbundet. Jag har varit vice gruppledare i riksdagen. Och så har jag träffat Nelson Mandela.”

Viktigaste jämställdhetsfrågan just nu: ”Kvinnors låga pensioner är en jätteviktig fråga.”

Förebild: ”Min mamma. Hon var stark, tuff och driftig. Hon hjälpte många som hade det svårt och såg till att jag och min bror fick utbilda oss.”

ANNONS