”Med detta sagt varnar jag känsliga läsare. Detta är ingen neutral text som väger för- och nackdelar mot varandra. Detta är en oreserverad hyllning till Halland. Förvisso är jag inflyttad från Småland med mycket skog i blodet, men jag älskar Halland.
Jag har bott här i tio år nu och jag kan ärligt säga att min bild av Halland innan jag blev bofast var rätt grumlig. Havet och stränderna, de kände jag ju till. Ullared naturligtvis och så Hallandsåsen, eller Hallandsås som jag lärt mig att det heter norr om åsen. Gessle och ”Stefan & Krister” visste jag också kom från Halland. Men där någonstans tog det slut. Jag tänkte att det fanns goda skäl att Selma Lagerlöf en gång i tiden sonika hoppade över Halland i ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”.
Halland är allt igenom fantastiskt. Vackert, varierat, spännande. Och alla dessa makalösa utsikter.
Men ack så fel jag hade. Halland är allt igenom fantastiskt. Vackert, varierat, spännande. Och alla dessa makalösa utsikter. Vilken överraskning att det finns så många vackra ställen att blicka ut över Halland. Man behöver inte ens stiga ur bilen. Det räcker att ta sig en tur till Skåne och resa tillbaka på E6. När man passerat krönet på åsen breder Laholmsslätten ut sig framför motorhuven. Andlöst vackert oavsett årstid och tid på dygnet. Det är ett fantastiskt ställe att börja på om man vill njuta av Halland.
Varför inte starta på Hallandsås nordsluttning i Osbecks bokskogar med backiga promenadstigar kantad av väldoftande myskmadra. Och sen Laholm naturligtvis, med en galet pittoresk stadskärna. Titta in på teckningsmuseet och missa inte kraftstationen som är ett bygge som andas stora planer i förfluten tid.
Där passerar man Lagan och då måste jag dela en hemlig dröm med er. Jag är från Värnamo, där Lagan också passerar. Jag har ofta tänkt att det vore ett spännande äventyr att sätta i en kanot utanför Stigs konditori vid Åbron i Värnamo och sen glida hela vägen ut till havet. Det kanske blir av någon dag…
Ta gamla vägen från Laholm till Halmstad och beundra den bedårande utsikten över fälten mot havet. Stanna gärna till vid Trönninge ängar och spana på fågel från gömslet vid parkeringsplatsen, eller varför inte ta hela vägen ut till Påarp som särskilt på höstkanten erbjuder ett fantastiskt skådespel när flyttande vadarfåglar rastar i strandkanten.
I Halmstad tipsar jag gärna om konstmuseet. Det funkar bra även om man inte är en storkonsument av kultur. Och jagar man utsikt är Galgberget en bra plats. Det känns lite förutsägbart att tipsa om Prins Bertils stig, men den är verkligen ett kapitel för sig. Lite tråkigt bara att det inte finns en genomtänkt alternativ väg tillbaka från Tylösand in till slottet.
Testa inlandet istället och ta Nissastigen mot Hyltebruk. Klokt nog är hastigheten sänkt på sträckan nedanför Spenshult där väg och järnväg slingrar sig fram tillsammans med Nissan. Förtrollande vackert.
Sväng av i Torup mot Falkenberg och rasta vid Bosgårdsfallet. En liten undanskymd pärla.
Fortsätt till Abild och Hjulebergs slott som erbjuder finfina vägar att promenera på. Soliga dagar på vintern är det lätt att få se örn och andra rovfåglar och på våren breder täcken av vitsippor ut sig i backarna. Förresten är det fint där året om.
Tillbaka ut till kusten och Ätran genom Falkenberg som avnjuts bäst på Doktorspromenaden, om det inte är översvämning förstås. Då får man nöja sig med en promenad i centrala Falkenberg, vilket är trevligt det också.
För att inte tala om hur trevligt det är att spankulera omkring i Varberg. I tufft väder är promenaden mellan kurhotellet och kallbadhuset rent spännande, men så här på sommaren en ren njutning. Missa inte att gå hela vägen upp till borggården på fästningen och spana.
Det finns så många fler ställen jag skulle vilja tipsa om. Det finns små pärlor överallt.
Som den uppmärksamme läsaren säkert redan noterat gillar jag det rika fågellivet i Halland och därför måste jag ju nämna Getterön med extremt goda förutsättningar att få se den vackra skärfläckan.
Kungsbacka kommun ligger egentligen lite utanför ”mitt” Halland men om upplevelsen ska bli komplett måste också Kungsbacka besökas. På vägen passerar man dessutom Viskan och då är Hallands åar avprickade. Fjärås Bräcka är ett populärt besöksmål, men det är välförtjänt. Ur mitt perspektiv inte minst för den häftiga utsikten från toppen av bräckan.
Det finns så många fler ställen jag skulle vilja tipsa om. Det finns små pärlor överallt. Så mitt allra bästa tips för en lyckad hemester i Halland är: skaffa en karta, lämna stranden och staden och ge dig av bortom dina vanliga komfortzoner.
För Halland är makalöst. Hav, sandstränder, klippor, böljande fält, skog och höjder. Kort sagt – bästa platsen i Sverige.”
Viveka Hedbjörk
Ålder: 62 år.
Familj: Gift med Kjell, tre utflugna barn med familjer långt från Halland.
Bor: Uppvuxen i Värnamo, men bor nu i Haverdal.
Gör: Chefredaktör på Hallandsposten och Hallands Nyheter.
Mitt bästa utflyktstips: ”Skaffa en detaljerad kartapp och ladda ner i mobilen. Leta upp en spännande plats som utgångspunkt för en upptäcktspromenad. Markera utgångspunkten på kartan i mobilen och ge dig i väg. Nu kan du inte gå vilse och du kan våga dig in på okänd mark.”
Roligaste minnet från Sommarhalland: ”Varje år ordnar jag en sommarfest i trädgården för mina barn och deras kusiner. Vi blir bara fler och fler i takt med att det fyller på med nya små kottar. I år blir det ingen fest på grund av coronasmittan, men vi tar igen det 2021.”
Vackraste minnet från Sommarhalland: ”Jag har så många fantastiska naturupplevelse i minnesbanken att det är svårt att välja det vackraste. Men något som går att uppleva gång på gång är spektakulära solnedgångar. Det är en av de stora fördelarna med västkusten, solnedgångarna i havet.”
Godaste minnet från Sommarhalland: ”Efter en fisketur på Kattegatt där makrillen hugger så fort kroken blivit blöt, röker man makrillen och avnjuter med färskpotatis och spenat. Bättre än så blir det inte.”
Eländigaste minnet från Sommarhalland: ”Sommaren 2018 var hemsk. All växtlighet som torkade bort. Djur som fick slaktas för att det inte fanns mat. Det vill jag aldrig mer vara med om.”
Kallaste minnet från Sommarhalland: ”Det är väl egentligen inte ett Hallandsminne, men jag drabbas lätt av brainfreeze om jag är för hejig på glassen. Jag har ju haft ett långt liv att lära mig att inte glufsa i mig glass, men det biter liksom inte.”
Varmaste minnet från Sommarhalland: ”I grader mätt står ju 2018 ut. Mer lagom varmt tycker jag det är när vi kan äta frukost i uterummet. Det är en riktig höjdare. Morgonkaffe och fågelsång är en oslagbar kombo.”
