Reportrar utan gränser publicerar varje år sitt index över pressfriheten i världen. Sverige lyser fortfarande grönt. Vi tillhör en exklusiv skara länder där ord som pressfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet fortfarande väger tungt – det är fina ord och högtidligt på riktigt.
I Sverige har vi haft pressfrihet så länge att vi nästan slutat reflektera över det. Men mindre än en procent av jordens befolkning lever i en verklighet där journalister riskerar sina liv när de avslöjar orättvisor och maktmissbruk. Reportrar utan gränser beskriver i år utvecklingen som ett fritt fall – 2025 är det sämsta året sedan mätningarna startade.
Se på Ryssland där medierna kontrolleras av Putin och staten. Se på USA där president Trump öppet förlöjligar reportrar som ställer obekväma frågor. Se på kriget i Mellanöstern, där hundratals journalister dödats eller stängts ute från Gaza. Se på Europa där en våg av nedskärningar drar fram inom public service – något som även sker i Sverige. Otänkbara nyheter för bara ett par år sedan, men nu vardag. Det är så dystert att man bara vill stänga av telefonen och logga ut. Men det går ju inte.
Sverige är fortfarande annorlunda – men vi ska inte tro att vi är immuna. Även här fattas beslut som försvårar vardagen för journalister: skärpt skyddslagstiftning med fotograferingsförbud på fler platser, minskad insyn i hur våra myndigheter jobbar – och ett allt hårdare klimat, inte minst på sociala medier, där enskilda reportrar hängs ut.
Hoten är inte bara abstrakta. Tidigare i år dömde tingsrätten två ordningsvakter för tjänstefel för att de tvingade en av HP:s reportrar att radera bilder från sin tjänstetelefon.
Det förekommer också andra försök till påtryckningar. Telefonsamtal och mejl där läsare kräver att vi ska sparka medarbetare som skriver något som inte stämmer överens med deras uppfattning. Företagare som hotar att dra in annonser om vi fortsätter våra granskningar. Anklagelserna om att HP:s reportrar har en “agenda” så fort journalistiken blir obekväm.
Jämförelsevis är detta små problem men det påverkar i vardagen. Självklart kan journalister göra fel och såklart ska vi tåla kritik – men det finns en gräns. När det övergår i försök till påtryckningar måste vi vara tydliga.
Vår uppgift är inte att vara till lags. Vår uppgift är att granska, prata med anonyma källor och verifiera deras uppgifter och så gott det går berätta sanningen. När någon tipsar oss om ett missförhållande är det också en del av pressfriheten. Eller när vi ställer politiker och makthavare till svars för vad de gjort. Och ja, ibland innebär pressfrihet att vi journalister är jobbiga.
Utvecklingen i världen visar vad som står på spel. Därför är det viktigt att alla som värnar demokratin tillsammans står upp för journalisternas rätt att ställa obekväma frågor och granska företag, myndigheter, makthavare – och inte minst politiker.
Så fortsätt lyssna på P4:s nyheter, titta på SVT Halland och ta del av allt som Hallandsposten erbjuder. Fortsätt att tipsa oss om nyheter och missförhållanden så fortsätter vi ställa jobbiga frågor. För det bästa sättet att slå vakt om pressfriheten är att göra det tillsammans, om ni frågar mig.
Håll dig uppdaterad. Prenumerera på Hallandsposten i 4 månader för 1 krona!
