Pessoa tar segern med fattning.
Lugn som en filbunke sitter han i mattes, Åsa Stockenbergs, knä. Vad gör det att rödstrimmige kattkompisen Whitaker – upppkallad efter en rödhårig, engelsk ryttare – gör allt för att stjäla uppmärksamheten?
Hunden Kaysa, däremot, är mäkta stolt å Pessoas vägnar. Någonstans i sitt snälla golden retriverhjärta anar hon förmodligen att det var hon som hjälpte honom att knipa segern i lussekattstävlingen genom att låna ut sin ulliga rygg som ryamatta på tävlingsbilden.
– Det var ingen arrangerad bild. Pessoa ligger ofta på Kaysas rygg när de är ute tillsammans. Han tycker det är så varmt och skönt att krypa upp ovanpå hunden och hon misstycker inte, berättar Åsa Stockenberg.
De tre djuren trivs utmärkt i varandras sällskap, det märks. De tillbringar mycket tid tillsammans i stallet när matte sysslar med hästarna.
– Både Pessoa och Whitaker bor mestadels i stallet där de håller ordning genom att fånga möss. De är inte syskon, men vi har fått dem från samma gård i Bygget, berättar Åsa Stockenberg.
Pessoa är född i mars och borde således vara i värsta slyngelåldern. Men just den här dagen vill han helst sova. Kompisen Whitaker, däremot, tycker att det är på tiden att det händer något, och hoppar raskt upp i stallfönstret bredvid ljusstaken för att visa hur en riktig lussekatt bör posera.
En lång stund blir han hängande med tassarna på fönsterkarmen och rumpan på elementet. Han ser ut att njuta av värmen medan han kikar på de stora snöflingorna som faller där utanför.
Hunden Kaysa har ingenting emot att gå ut i snövädret och få sig lite frisk luft. De båda katterna följer efter, men flyr med blixtens hastighet när de känner vätan. På två sekunder är de inne i stallvärmen igen.
– De är nog ganska bekväma av sig, skrattar Åsa Stockenberg.
Hon berättar att hon tidigare har haft stallkatter som gärna klättrat upp och lagt sig till rätta i värmen på hästarnas ryggar.
– Det gör inte de här två. Men enligt Pessoa går det ju precis lika bra att sova hund.
