Robin Nicolina Gustafsson avslutade sin utbildning på Sturegymnasiet i Halmstad häromåret.
Nu arbetar hon med att arrangera filmfestivalen som ingår i Falkenbergs Pride som börjar i dag och pågår till den 19 juni.
Dessemellan ber hon och besöker moskén. Och hon umgås med sin pojkvän från Saudiarabien.
– Vi har samma syn på Koranen och det är helt lugnt för honom att jag har den läggning jag har.
Robin Nicolina kommer från Slöinge. Svenska kyrkan hade en stor del i hennes uppväxt, med allt från babygympa till konfirmation.
–Mamma ville att jag skulle konfirmera mig. Därför gjorde jag det.
Men Robin Nicolina kände sig tidigt vilsen i Svenska kyrkan. Hon hade en tro, men att Jesus var Guds son hade hon svårt att ta till sig.
–För mig var han en profet, en stor profet.
Det skulle dröja några år innan Robin Nicolina insåg var hon hörde hemma. När hon var 18 år konverterade hon till islam. Men redan under de första åren på gymnasiet passade hon på att fördjupa sig inom islam.
– Jag upptäckte mycket som stämde överens med mig och jag kände mig som muslim i hjärtat.
Vad krävs för att bli muslim?
– Det krävs egentligen bara att du läser trosbekännelsen och menar vad du säger. Jag ville göra det i en moské, inför en imam. Efteråt kände jag mig glad. Det kanske låter som en klyscha, men jag kände mig som en hel människa. Nu är jag jag.
Hon läser trosbekännelsen på arabiska, precis som hon gör varje dag, vid fem olika tillfällen, om hon hinner. Den rinner som ett strömmande vatten, utan att hon stakar sig en enda gång.
–Jag tycker att den är vacker och innehåller precis det jag tror på. Att be ger mig en spirituell upplevelse.
På sin profilbild på Twitter bär Robin Nicolina slöja och visar upp ett pridearmband. Hennes omgivning gör ingen stor sak av hennes tro och sexuella läggning. Tillvaron är för tillfället trygg och framtiden hyfsat oviss som det är för den som precis fyllt 20 år.
– Jag gör inget för att dölja att jag är muslim. Jag är stolt över det. För mig är det okomplicerat. Jag har det bra och drabbas inte av många personliga angrepp. Jag rör mig nog i rätt kretsar för att slippa det. Men det har hänt att jag drabbats av påhopp när jag burit slöja.
Robin Nicolina tycker inte att hon blir ifrågasatt för sin tro och hon vägrar att känna sig förtryckt.
–Jag är muslim för att jag tror på Gud. Bilden som många har av islam är att det är tillåtet att ha fyra fruar och att kvinnan tvingas bära slöja. Det är ju absurt. Jag skulle aldrig ha konverterat till en religion som förtrycker mig.
Robin Nicolina sätter på sig slöja när hon känner för det.
–För mig är det inte en religiös plikt att bära slöja, men jag respekterar de som gör det och bär den varje dag. För mig är det ett klädesplagg.
Robin Nicolina kom tidigt in i puberteten och hade många tankar om sin tro och sin sexualitet. Hon kände att hon var annorlunda, men hade inget ord för det. När hon läste en intervju med Ola Salo kände hon att hon var som han.
– Det tog ett tag innan jag kom ut. När var var 14–15 år kom jag ut för min familj och sedan dess har jag varit allmänt öppen.
Robin Nicolina fast förankrad i sina ställningstaganden och omgivningen har inte gjort någon stor grej av det. Klasskamraterna på Sturegymnasiet reagerade knappt när hon svarade ja när en klasskamrat frågade henne om hon var bisexuell.
– Mina kompisar bara ryckte på axlarna åt det.
I framtiden hoppas Robin Nicolina få jobba med film. Om det inte går, vill hon utbilda sig till socionom och arbeta på Migrationsverket.
–Jag känner mig trygg. Kanske har det att göra med ett konstprojekt jag gjorde om identitet. Jag fick möjlighet att dyka ner i mig själv. Det blev en slags egenterapi.
