Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Lyssna och försök uppfylla önskemål. Läkaren Lukas Zandén och avdelningschef Eva Hedbrandh vet vad som är viktigast för människor som kommer till palliativa avdelningen i Falkenberg.

Långt ifrån en sjukhusmiljö

Ett år har gått sedan den första vårdtagaren kom till den nya palliativa avdelningen i Falkenberg. Sex vårdplatser har blivit åtta och snart är inredningen komplett.

Palliativa avdelningen som är den enda i Halland, öppnade igen i februari 2015. Då hade den varit stängd i två år och under tiden stod lokalerna tomma. Nu är de uppfräschade och inredningen ny. Möbler, gardiner och andra textilier har harmoniska färger och snart ska det finnas bilder på väggarna som ska spegla årstidernas växlingar i landskapet.

– Det tar lite tid innan man hinner bo in sig och känner hur man vill ha det, säger Eva Hedbrandh.

Hon arbetar på den palliativa avdelningen sedan augusti förra året. Tidigare var hon barnsjuksköterska i många år och har gått en ledarskapsutbildning. Nu sköter hon administrationen på avdelningen och har hand om personalfrågor.

Lukas Zandén arbetar 30 procent här och resten som distriktsläkare. När han inte är i tjänst finns det på kvällar och helger möjlighet att kontakta läkare på primärvårdsjouren dygnet runt.

– Det händer nästan aldrig att det finns behov av att ringa jouren, säger Lukas Zandén.

Förutom Eva Hedbrandh och Lukas Zandén finns 16 personer här. Det är sjuksköterskor och undersköterskor som jobbar i team samt en kurator.

– Eftersom vi är så få som arbetar här lär vi känna patienterna väl. Det ger trygghet, förklarar Eva Hedbrandh.

Både hon och Lukas Zandén har gjort ett aktivt val att arbeta här.

– Jag valde palliativa eftersom jag tycker om att arbeta med multisjuka patienter. Att arbeta med människor i livets slutskede gör mig tacksam över mitt liv, förklarar Lukas Zandén.

Patientrummen är olika inredda och i varje rum finns en bäddsoffa för anhöriga som vill sova över.

Här finns inga besökstider, anhöriga, barn och barnbarn kommer och går när de vill. Det är tyst och lugnt. Väggarna är ljusa och i det gemensamma samlingsrummet står tv:n på med låg volym. Genom de stora fönstren ser man Ätran rinna förbi.

– Många tycker att det är skönt att det är så lugnt här till skillnad mot vad de har varit vana vid på sjukhuset, säger Eva Hedbrandh.

På en bänk i korridoren står en ljuslykta med ett blockljus i. Det har brunnit ner en bit.

– Vi tänder det när någon av våra vårdtagare gått bort, förklarar Eva Hedbrandh.

När palliativa öppnade i februari 2015 fanns det sex platser. Vid årsskiftet tillkom två platser. De är till för vårdtagare som vårdas hemma och som av någon anledning behöver komma hit för en kort tid.

– Ofta handlar det om att en anhörig behöver avlastning, säger Eva Hedbrandh.

Den som kommer till palliativa gör det efter remiss från läkare.

En remiss bedöms inom ett till två dygn.

Väntetiden är aldrig lång och beläggningen varierar.

– Vi fokuserar på sjukdomslindring, diagnosen kommer i andra hand. Vi försöker lindra ångest och oro, illamående, andnöd och annat som kan drabba den som är i livets slutskede, säger Lukas Zandén.

– Vi som arbetar här har alla lång erfarenhet av att arbeta inom vården och alla värnar om att kunna få ge det lilla extra till vårdtagare och anhöriga. Här ser vi inga hinder. Det viktigaste för oss är att få ge god livskvalitet, säger Eva Hedbrandh.

Att lyssna och försöka uppfylla önskemål är en ambition. Och de kan se väldigt olika ut.

– En del vill komma hem en sista gång, andra vill träffa sin bankman eller reda ut saker som man inte hunnit göra tidigare, säger Eva Hedbrandh.

Vilken är den vanligaste frågan du som läkare får?

– Det är ”kommer jag att dö här?”. Det kan jag inte svara på, men jag försöker vara tydlig med det jag vet. Det skapar en sorts trygghet. Många vill veta hur lång tid de har kvar för att kunna planera att ta avsked, svarar Lukas Zandén.