Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/32

Kattegattleden – olika nyanser av grönt och blått

Öppna landskap med fält som skiftar i olika gröna nyanser, långa sandstränder och makalös utsikt över vidsträckt hav. Kattegattleden bjuder på 37 mils cykling, varav cirka 25 mil genom Halland. Sommarhalland testade en sträcka tillsammans med Heléne och Micael Stålbom från Falkenberg.

Prognosen visar 16-17 grader, sol och en vindstyrka på uppemot 15 meter per sekund när vi tillsammans med Heléne och Micael, som driver Stålboms konditori i Falkenberg, ska testcykla ett par mil på Kattegattleden.

Leden sträcker sig från Helsingborg i söder till Göteborg i norr och är Sveriges första nationella cykelled. Sträckan vi valt är Falkenberg-Ugglarp.

På Stålboms tar två brunbrända och glada figurer emot. Vi beslutar att stärka oss inför kommande prövning med lite kaffe och slår oss ner på uteserveringen som är full av lunchsugna gäster.

Stålboms är öppet året om, men på sommaren lever stället upp lite extra med de musikkvällar som Heléne och Micael drog igång för 15 år sedan.

– Tanken var att vi skulle ha lokala musikakter men det växte och de senaste fem åren har vi haft några av de större svenska artisterna här, berättar Micael.

En av höjdpunkterna var när paret lyckats boka Måns Zelmerlöw som just den våren gick och vann hela Eurovision med sin Heroes.

– Bokningsbolaget hade velat lägga honom här sommaren innan men Micael tänkte att det var lite för mycket schlager. Men sen berättade kompisar till oss som kände Måns att han kunde vara riktigt rockig, säger Heléne.

Med det i ryggen vågade Stålboms boka Måns när de fick frågan igen året efter. Konserten blev ett minne för livet.

– Det var 500 personer här inne, alltså fullt, och säkert 1 000 på gatan. Han avslutade med att gå upp på taket och sjunga a capella, berättar Heléne.

Vem som hade roligast – Måns eller publiken – är oklart, men han bad om att få komma tillbaka redan året därpå.

– Men vi vill helst inte ha samma artist två år i rad, och när Måns sen frågade i år igen så hade vi redan bokat alla kvällar, säger Heléne.

Snabb på bollen var däremot en av årets artister, Melissa Horn som spelade den 7 juli.

– Hon sa till sitt bokningsbolag att vi stod överst på hennes önskelista. Det är inte ovanligt att artisterna ber om att få komma hit och det är jätteroligt, säger Heléne.

I höst fyller Stålboms 60 år och en jubileumsbok är under produktion.

– Det blir historik, lite om vår dagliga verksamhet och mycket bilder, berättar Heléne.

Att driva Stålboms är något av det roligaste hon och maken vet, trots att somrarna innebär extra mycket jobb.

– Vi pratade ganska tidigt om att det vore roligt om Stålboms blir ett sånt ställe som folk snackar om och bussar stannar till vid. Nu är det så, vi är ett resmål, säger Micael.

Heléne tilägger:

– Och vi hinner med mycket ändå. På kvällarna åker vi gärna ner till havet på våra elcyklar och tar med picknick. Det är livskvalité.

På tal om det, så börjar det bli dags att sadla om till vår lilla cykelutflykt. Heléne och Micael rustar sig med elcykel och en slags hjälm som liknar något du använder vid nackspärr.

– Det är en Hövding, en hjälm med inbyggd airbag, förklarar Heléne.

Sommarhallands utsända kliver på vanliga tvåväxlade cyklar och tar på sig mindre smickrande huvudbonader.

Vår resa startar vid Tullbron som leder oss över Ätran. Men efter bara några meter gör vi en avstickare för att besöka ett av parets smultronställen – piren nere vid Skrea strand. Här ska Micael få ta ett litet dopp i snålblåsten innan vi drar igång på allvar.

– Jag badar gärna redan i april om det är varmt i luften. I vattnet räcker det med 13 grader, säger Micael när han gjort sin plikt och kommer upp ur de skummande vågorna för att torka sig och få på torra kläder.

Efter några foton drar vi vidare och med Heléne i täten hittar vi snabbt tillbaka till leden. Medan vi kör Strandvägen fram med Skrea strand till höger om oss berättar Heléne om sin kärlek till hemstaden och hur hon gillar att driva utvecklingen framåt.

Samtalet styrs in på förhållanden och jag frågar om hon har några tips med tanke på att hon och Micael hållit ihop i 34 år.

– Jag tror stenhårt på det där uttrycket att gräset inte är grönare på andra sidan. Man måste vårda det man har, vattna och sköta om sitt eget gräs.

Sedan är inte alla dagar rosa moln och fågelkvitter, tillägger hon.

– Alla relationer går väl upp och ner. Men det är nog så att antingen växer man ihop, eller så växer man isär och vi har vuxit ihop. Och man kan ju inte tro att man ska vara nykär hela livet, känslorna förändras. Jag var 17 när vi blev tillsammans och minns hur det pirrade i kroppen och pulsen dunkade när jag hörde Micael komma hem till mig. Herregud, den känslan hade ju kroppen inte orkat med att ha hela tiden, säger Heléne och skrattar.

Efter att vi har passerat Hansagård och svängt av mot Ringsegård känns det verkligen som att vi kommit ut på landet. Färden går ömsom på cykelvägar, ömsom på små landsvägar. Vi blickar ut över åkrar och ängar, överblommade rapsfält, passerar små skogspartier och fina hus. Röda med halmtak och vita knutar, nybyggda arkitektritade villor med enorma glaspartier och små, söta stugor i alla möjliga pastellfärger.

Vinden ligger på lite från sidan men vi är glada att slippa motvind. Blåsten får de böljande sädesfälten att effektfullt skifta i olika nyanser av grönt.

Kort efter att vi passerat Grimsholmen, cirka åtta kilometer från start, dyker en rastplats upp. Fin utsikt över havet, bänkar att vila på och – som pricken över i:et – ett rött utedass dekorerat med ett vitt hjärta, får oss att fatta ett snabbt beslut att stanna och fika.

I lä känner vi värmen från solens strålar. Micael och Heléne dukar upp wienerbröd, kanelbullar och Falkenbergare, en mjuk mandelkaka toppad med glasyr och apelsin som är Stålboms specialitet. Allt är i största möjliga mån bakat med råvaror från lokala producenter. Till godbitarna serveras kaffe som är både krav- och rättvisemärkt.

Det kan nästan inte bli mer sommar än så här, och jag frågar vad Heléne och Micael minns starkast från barndomens sommarlov.

– Jag minns att vi cyklade runt och lekte som idioter eller, när vi blev tioelva år, tog bussen ner till Skrea strand och badade. Vi tog hand om oss själva och åkte bara hem för att äta. Somrarna var fantastiska. Vi åkte aldrig någonstans och det behövdes inte heller, säger Micael.

Heléne håller med.

– Vi var alltid på stranden och sommarloven kändes evighetslånga. Att ta sig härifrån fanns det ingen tanke på.

Att resa sig och lämna rastplatsen vid Veka är motigt, men till slut masar vi oss vidare.
Vesslunda naturreservat ligger bara en bit framför oss men eftersom det saknas en bro över Suseån precis vid kusten drar Kattegattleden sig inåt land. Fem kilometer senare har vi nått fram till Hallarnas hembygdsgård i Boberg där en charmig, smal stenbro tar oss över Suseån. Den senaste veckans ihärdiga regnande har höjt volymen på vattnet som rasar förbi Bobergs kraftverk.Dånet överröstar vårt samtal och när ögonen är mätta trampar vi vidare.

Kommande fem kilometer bjuder på mycket skog och åkrar och vi tar oss i behagligt tempo fram på slingriga vägar. Det är bara någon enstaka liten backe och kortare sträckor med motvind som bjuder på lite motstånd. Och det faktum att rumpan börjar signalera att sadeln faktiskt inte var helt bekväm.

Till slut når vi Långasand. Vinden tilltar och i ett slag går vi från grön oas till blå oändlighet.

En nedförsbacke och en sväng, sedan är vi framme vid Ugglarps camping där vi fäller ner stöden och går upp på klipporna för att njuta av den makalöst vackra utsikten över Kattegatt.

– Det här var fantastiskt. Det är härligt att cykla och det är så vackra vyer. Men en bro över Suseån, så att man kan cykla närmre havet hela tiden, hade inte gjort ont, säger Heléne och Micael instämmer:

– Jag tycker också att det var fantastiskt och håller med Heléne i allt. Jag har cyklat denna sträcka förr men det var många år sedan.
 
Gav det mersmak?
– Absolut, jag cyklar gärna mer av Kattegattleden. Vi har ju cyklat uppåt på leden tidigare, mot Glommen, säger Heléne.
– Nu får vi helt enkelt skaffa bättre elcyklar som hänger med en längre bit, konstaterar Micael innan vi lastar på våra cyklar på fyrhjuliga fordon och skiljs åt.

Fler nyheter om Halland hittar du här

Superlokalt – här får du senaste nytt från ditt område

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här