Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Omställning. Nu är korna borta men mjölkgropen på Hjörne gård har blivit kvar som en rest från förr. Bild: Annika Karlbom

Han offrade korna för att överleva

Så länge han kan minnas har det surrat från mjölkmaskinerna på gården. Men 2008 blev det alldeles tyst. Då var alla korna borta. – Det är vemodigt men det gäller att ställa om i tid, säger Mats Johansson.

Han skiner upp när han pratar om lyckan att få vara med och förlösa en kalv.

– Det är en sådan kick att uppleva att man klarar det, att kunna hjälpa en kalv till världen som ligger fel.

Det är så han har gjort i alla år, jobbat fulltid med jordbruket och sedan ryckt in där det behövts.

– Det händer då det händer och jag kunde komma alldeles slut hem efter en hård arbetsdag på åkern eller i skogen och vara tvungen att tillbringa flera timmar extra i lagården med en svår förlossning, förklarar Mats Johansson.

Läs också: Färre gårdar men lika många kor

2001 fanns det 110 mjölkkor på gården. Mats och Lena hade gjort en satsning på mjölknäringen och köpt på sig fler kor. Det var då Mats såg balansräkningen 2007 som de kände att det var dags att tänka om.

– Det var för stora minussiffror som jag inte alls var beredd på. Man blir inte yngre heller. Jag känner att jag inte orkar jobba på samma sätt längre, säger Mats.

Paret satte sig ned och diskuterade och kände båda samma sak. Från att de tog beslutet gick det fort. Efter att ha sålt av korna satsade de i stället på spannmål. Dessutom har de både sålt och köpt en del mark. Fastigheten har hela tiden vuxit.

HP besöker Mats på hans föräldragård, Hjörne gård, en av de allra varmaste dagarna i juli. Det är alldeles stilla, semesterfirarna har åkt till stranden. 

– Förr var det så mycket mer ljud runt omkring här, även från vägen när bilarna körde förbi på väg från bruket.

Till det kom ljudet från korna som råmade och fläktarna som surrade.

– Det var en märklig känsla den kvällen när jag stängde av allting och det blev alldeles tyst. Så länge jag kan minnas har jag hört ljudet från vakuumpumpen när korna mjölkas, säger Mats Johansson.

Han visar oss mjölkgropen där korna mjölkades. Trots att inredningen i lagården för längesedan är borta finns gropen kvar. Han säger det inte själv men det går att ana att det finns ett motstånd att ta tag i det där sista, känsliga.

– Samtidigt var det en lättnad också. När man blir äldre måste man fundera på vad man vill och vad man orkar. 

Han ska fortsättningsvis bruka jorden och kommer att köra de maskiner som sprider gödsel och bekämpningsmedel på åkrarna. Genom ett samarbete kör han också för andra.

Det var de där röda siffrorna i bokslutet som var avgörande men också det faktum att ingen av de tre barnen var intresserade av att ta över.

– Jag har alltid vetat om att om ingen vill fortsätta så blir jag den sista i släkten på den här gården.

Men saker och ting ändrar sig. Äldsta dottern Maja planerar att köpa byggnaderna och en del mark och kommer att flytta till gården med man och två barn. Dottern och hennes man kommer också att förvalta skogen. 

– Det blir väldigt bra. Det är jätteroligt att mitt i livet få snäva in och bli riktigt bra på ett område.

Det går att föreställa sig lättnaden och glädjen i det nya arrangemanget. Mats Johansson har ett arv att förvalta med en lång släkttradition bakåt i tiden. I tjugo generationer tillbaka har hans släkt bott på gården. 

Han påpekar att det är ett speciellt förhållande som råder för bönder, detta att man bor på samma ställe där man också har sin näring. Bär det sig inte kan man få gå från hus och hem.

– I de flesta andra fall skiljer man på den privata ekonomin och företagets ekonomi. Jag tror att det är viktigt att man i tid lägger om verksamheten om man vill fortsätta i jordbruket. Vi har lagt olika delar av verksamheten i olika bolag för att inte blanda ihop det för mycket.

Fler nyheter om Halland hittar du här

Superlokalt – här får du senaste nytt från ditt område

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här