Högt över New York satt bondpojkarna från Okome

Bilden är världsberömd, de elva arbetarna som äter lunch under bygget av Rockefeller Center i New York. Nu är det dags att slå fast: två av dem är från Okome i Halland, John i Broarna och Julles-Albin.

ANNONS
|

1. ”Visst är det pappa!”

Eivor Oldgren i Halmstad bläddrade i en reklamtidning när hon fastnade vid bilden från 1932, den som på senare tid blivit klassisk, spridd över internet, på affischer, i böcker och reklamtryck. Hon hejdade sig inför den slående likheten.

– Det där måste vara min farbror John Johansson.

Det var drygt fem år sedan. Strax därefter hade Eivor en kusinträff i juletid 2007 och hon lät tidningen gå runt. Med på festen var Britt-Marie Johansson Dufwa, John Johanssons dotter.

– Visst är det pappa. Och jag minns att han under en skogspromenad på 1970-talet hade talat om en fantastisk bild som togs när de jobbade i en skyskrapa och att han så gärna hade velat se den bilden. Det retar mig att jag aldrig förstod att leta rätt på den medan han var i livet. Jag har ju ändå varit bibliotekarie, säger Britt-Marie.

ANNONS

Och när en annan släkting, Gunnar Johansson i Okome, började titta närmare på bilden vid kusinträffen, så kände han igen en annan Okomebo på balken:

– Han som sitter bredvid John, det är ju Albin Svensson från Välasjö, han som kallades för Julles-Albin.

Så fäst nu blicken. Det handlar om nummer fem från vänster, som är Albin Svensson. Och bredvid honom, som nummer sex från vänster med cigarretten i munnen, sitter John Johansson i Backagård eller John i Broarna som han kallades.

2. 69 våningar upp, 250 meter över marken.

Bilden togs den 20 september 1932 på 69:e våningen i den skyskrapa som skulle bli 70 våningar och 259 meter hög. Den heter RCA Building eller numera GE Building, en del av det byggnadskomplex som finansierades av affärsmannen John D Rockefeller Jr och som går under namnet Rockefeller Center.

Bilden är fascinerande och förbryllande, eftersom den ger en svindlande känsla av att vara närmast omöjlig. Hur kan de sitta där? Den blir mer begriplig om man inser att det några meter framför och nedanför byggjobbarna förmodligen ligger ett plankgolv över järnbalkarna. Bilden togs som ett slags reklamfoto för bygget, en arrangerad bild där jobbarna låtsades ha sitt lunchuppehåll. Den publicerades i tidningen New York Herald Tribune. Än i dag träter man om fotografens namn, även om många håller på Charles Clyde Ebbets, en välrenommerad fotograf från de amerikanska sydstaterna. Men åtminstone ett par andra fotografer var med i fototeamet, så säker kan ingen vara.

ANNONS

Och byggjobbarna på balken gick in i anonymitet. Först när bilden flera decennier senare fick ikonstatus började en och annan fundera.

3. ”Empire State Building stod på skrivbordet.”

Britt-Marie Johansson Dufwa och hennes make Göran Dufwa bor numera som pensionärer i Backagård i Okome, efter ett yrkesliv som bibliotekarie respektive jurist. Huset i Backagård var Britt-Maries barndomshem. Pappa John byggde huset tillsammans med sin svåger Hjalmar efter att han 1935 kommit hem från Amerika, ett hus som fick ersätta hans gamla barndomshem, en hallandslänga.

– Pappa hade alltid ett fotografi av Empire State Building på sitt skrivbord. Han berättade att han varit med om att bygga den skyskrapan. Annars pratade vi inte så mycket om Amerikaåren, men jag förstod att han hade trivts och tyckt om att träffa människor från många olika länder, säger Britt-Marie.

Både hon och maken Göran känner sig övertygade: att det faktiskt är John Johansson som sitter där och dinglar med benen.

– Ja, han var rökare. Och min bror brukade säga att pappa alltid var helt orädd för höjder när han jobbade här hemma på gården, säger Britt-Marie.

När John Johansson kom tillbaka till Okome 1935 gifte han sig snart med Ingegerd och bildade familj. Han trivdes kolossalt därhemma på gården, med lantbruket, skogen, jakten – långt från New York.

ANNONS

Men han hade ju sagt till sin dotter att han gärna hade sett den där bilden.

4. ”Först Empire State Building, sen hönshus i Okome.”

Det var ungefär tio unga män från Okome i Halland som utvandrade till Amerika i början och mitten av 1920-talet, då det var en knaper tid därhemma. Den svenska ekonomin föll handlöst alldeles i början av 1920-talet och landsbygden var en stor förlorare; jordbrukspriserna gick ner 60 procent mellan 1919 och 1923.

Under 1920-talet kom den sista stora vågen i den svenska Amerikautvandringen, den utvandring som mellan 1850 och 1930 gjorde att 1,2 miljoner svenskar – en närmast ofattbar siffra! – gav sig iväg till Nordamerika. Men av 1920-talets utvandrare var det påfallande många som sedan kom tillbaka i början av 1930-talet, då den amerikanska depressionen gjorde dem arbetslösa.

– Min pappa Robert var en av dem som utvandrade från Okome, berättar Arne Knutsbo i Falkenberg.

Arne har hört många av Okomebornas Amerikahistorier. Han är född 1930 och som liten grabb var han en storlyssnare till pappa Roberts många historier.

– Pappa och de andra var ju lite kungar i bygden när de kom hem på besök från Amerika. De satte på sig halmhattarna och finkostymerna och kunde blanda äggtoddy i en tioliterspann när de skulle ha fest.

ANNONS

– Min pappa var med upp till 84:e våningen på Empire State Building, sen åkte han hem 1931. Han fortsatte som snickare härhemma och brukade säga att han började sin karriär med Empire State Building och slutade den med att riva hönshus i Okome.

– Han berättade hur han en gång hade fallit i våldsam fart med en hiss mer än hundra meter genom luften innan den tvärt bromsade in. Hisskötaren på bygget hade trott att det bara var materialhissen som han skickade ner, och för pappa kändes det som att han hade både hjärtat och knäskålarna i halsgropen.

Arne Knutsbos pappa, Robert Johansson från Bengt Knutsgård, var inte kvar bland kompisarna i New York när bilden togs. Han hade skäl att ge sig hem redan 1931, till frun och lille sonen.

– Han hade träffat min mor Thyra i Amerika. Dit hade hon kommit från Eskilstuna för att bo hos en släkting och lära sig engelska. Mamma åkte hem i förväg när hon väntade mig, berättar Arne Knutsbo.

Mamma Thyra var rapp i käften, kryddade sitt språk med ett shut up när hon ville att någon skulle hålla tyst. Men hon hade också roligt åt två Okomebor som kom hem från Amerika och tvunget skulle tala om cider (sajder) och lager när de menade läsk och öl.

ANNONS

– Så mamma började kalla dem för Sajder och Lager. ”Här kommer Sajder och Lager”, sa hon.

5. Den vindögde balanserade på balken?

Arne Knutsbo är också den som kan ge detaljer om den andre mannen på balken, Albin Svensson eller Julles-Albin från Välasjö utanför Okome.

– Han var med på alla fester och han var en duktig dragspelare. Men som byggjobbare, jag vet inte. Han var vindögd, så de hade roligt åt honom för att han hade svårt att fixera och hantera nubb när han snickrade.

Här märker vi en liten svaghet i historien, även om likheten i utseendet är påfallande. Är det verkligen den vindögde Julles-Albin som balanserat ut på balken, högt över New York, för att så avslappnat sitta där?

I en kommentar på en amerikansk webbplats har en Carly Stagg dessutom hävdat att den femte mannen från vänster, som vi tror är Julles-Albin, i själva verket skulle vara hennes farfarsfar Claude Stagg från Newfoundland. Vad har hon för bevis som slår vårt antagande? Vi vet inte, vi har inte nått kontakt.

Albin Svensson kom hem från Amerika 1936, bodde en tid på övervåningen hos Arne Knutsbos familj i Okome innan han så småningom slog sig ner i Välasjö igen, några kilometer från Okome mot Gällared. Han kom att återvända till USA under en tid i början på 1950-talet.

ANNONS

Albin var ogift, men en Anna blev så småningom hans sambo och bodde hos honom i Välasjö. Några barn fick aldrig Julles-Albin, som dog redan 1954.

6. Skyskrapan – en sista ansträngning.

De båda Okomeborna jobbade bevisligen bland skyskraporna i New York och deras utseenden stämmer väl med de två männen på balken.

John Johanssons gamla amerikanska fackföreningsbok bär vittnesmål om att han blev en allt mer erfaren snickare. Och om man var byggjobbare i New York 1932 så var nog skyskrapebygget vid Rockefeller Center en högst trolig arbetsplats. Rockefeller Center var en sorts sista ansträngning, slutet på en byggboom som varat under 1920-talet innan den bröts av börskraschen 1929 och den amerikanska depressionen. I mitten av 1930-talet var en femtedel av kontorsytorna i New York outhyrda. Den ekonomiska nedgången slog hårt.

Och grabbarna från Okome åkte hem i sina välskräddade kostymer och halmhattar, i bästa fall med en bunt dollar på fickan som blev grundplåten till ett nytt liv.

7. Den irländske filmaren vill veta mer.

Irländaren Seán Ó Cualáin har precis gjort en film om bilden, ”Men at Lunch”, där han med olika grad av visshet har identifierat några av byggjobbarna som irländska immigranter.

Vi mejlar honom, eftersom han grävt djupt i arkiven, för att höra om det finns andra uppgifter som krockar med våra. Seán Ó Cualáin har själv konstaterat att alltför många har hävdat släktskap till männen på balken, kanske för att bilden har blivit en så hoppfull symbol för utvandrarnas vilja att nå toppen och ett bättre liv.

ANNONS

Svaret kommer rätt omgående: ”Nej, de två du nämner har vi ingen aning om vilka de är. Stålarbetarna var ofta irländare, indianer (Native Americans), skandinaver och newfoundländare. Så ett svenskt anspråk är trovärdigt.”

Men observera hans ordval, och här kommer ytterligare ett tvivel. Dessa ”himlens cowboys” som reste skyskrapornas skelett var i regel stålarbetare. Men John Johansson och Albin Svensson var snickare, vilket gör oss lite tveksamma. Varför sitter de på en balk som snarare borde vara stålarbetarnas arbetsplats? Men måhända jobbade de alldeles intill stålarbetarna, med sina arbetsuppgifter i bygget av skyskrapan, och kom därför att hamna på balken.

Ett par dagar senare kommer Seán Ó Cualáin med ytterligare ett mejl: ”Vi räknar med att göra en uppföljning på filmen och intervjua människor som hävdar att deras släktingar finns med på bilden. Vi vill gärna åka till Sverige och träffa dina kontakter, förmodligen i slutet av 2013 eller början av 2014.”

80 år efter att bilden togs börjar en ny berömmelse för Okomeborna.

Men John Johansson, som dog 1982, fick aldrig se bilden.

ANNONS