Emma Engström: ”Den här tiden kommer inte tillbaka”

Redan när Emma Engström var gravid med äldste sonen hade hon och sambon Claes Svensson bestämt sig: deras barn skulle inte gå i förskola.
– Det kanske låter hårt, men jag skaffade inte barn för att någon annan skulle ta hand om dem, säger Emma.

ANNONS
|

LÄS MER:Forskaren Ulla Waldenström tror på förskolan

I dag är Emmas och Claes barn 5 respektive 4 år gamla. Varken Thage eller lillebror August har gått i förskola. Emma har varit hemma med dem i stort sett på heltid sedan Thage föddes. När det varit möjligt har hon jobbat lite i sitt eget företag, och pluggat en del. Då har Claes tagit hand om barnen. Annars jobbar han heltid som bilförsäljare, även om han nu ska börja vara hemma någon dag i veckan.

Familjen bor på en gård i Rolfstorp i Varbergs inland. Emma är i grunden trädgårdsmästare och har dessutom pluggat juridik. Men att välja bort en stor del av yrkeslivet under några år har inte varit ett problem.

ANNONS

– Det har varit fantastiskt att få vara med barnen och på nära håll följa varje steg i deras utveckling. Den här tiden kommer inte tillbaka, säger hon.

LÄS MER:Madeleine Lidman: ”Det finns alternativ till förskolan”

Stöttning från sjukvården

Att Thage föddes med läpp-, käk- och gomspalt och har fått genomgå flera operationer gjorde beslutet om att skippa förskolan än lättare.

– Jag hade stannat hemma med dem ändå. Men när läkarna på Sahlgrenska och här i Varberg stöttade oss kändes det ännu mer självklart.

Emma har absolut förståelse för att alla inte har den ekonomiska möjligheten att vara hemma med sina barn. Men om man nu kan, så tycker hon att det är lite konstigt att inte fler väljer det alternativet.

– Självklart är det upp till var och en, men vi har levt på min mans lön och det har gått bra. Visst, vi har fått dra ner på vår levnadsstandard, köper inte dyra prylar och har aldrig rest utomlands med barnen. Men det är det värt.

Emma tillsammans med August.
Emma tillsammans med August. Bild: Annika Karlbom

Emma brukar förklara för barnen varför de inte har råd med vissa saker och de förstår det. Jämfört med prylar och resor kommer de i det långa loppet förmodligen att värdesätta tiden hemma mer.

Blir ofta ifrågasatt

Själv har Emma alltid känt sig trygg med sitt val, men många gånger har hon blivit ifrågasatt av människor i omgivningen. En del påstår att hon hamnat i en kvinnofälla, andra att barnen behöver förskolan för social kontakt och en del tycks bli provocerade av själva tanken på att någon inte vill jobba – och på det viset få lite vuxentid.

ANNONS

– Men egentid får jag ändå. Barnen leker bra själva med varandra och dessutom är Claes hemma mycket också. Och normala år går vi på flera aktiviteter och träffar andra vänner med barn, så visst får våra barn knyta sociala kontakter även utan förskola.

Det där med kvinnofälla köper Emma inte heller: hon har ju själv valt att vara hemma och ser det som ett privilegium. Ingen har tvingat henne. Dessutom var det inte en självklarhet att det var just hon som skulle vara hemma, det råkade bara bli så eftersom Claes tjänar mer än henne. Nu sätter han undan pengar till hennes pension också.

– Det tycker jag känns rimligt. Jag ska inte straffas senare i livet för att jag har valt att göra det här jobbet nu. Att vara med barnen är också ett jobb. Hade jag gjort det jag gör här hemma på en förskola hade jag ju fått lön.

”De som styr i vårt land borde bli bättre på att ge alternativ till de föräldrar vill göra annorlunda.”

”Vårdnadsbidraget var bra”

Det är inte så att Emma har något emot förskolan i sig. Visst kanske barngrupperna är för stora och pedagogerna för få, och visst kanske många barn går lite för många timmar. Men nog finns det många barn som trivs med att vara på förskola också.

ANNONS

– Men de som styr i vårt land borde bli bättre på att ge alternativ till de föräldrar vill göra annorlunda. Vårdnadsbidraget var till exempel bra.

Emma betonar också att utvecklingen har gått oändligt fort. När hon var barn på 80-talet var det många föräldrar som var hemma mer. Varken hon eller sambon har gått i förskola – och det har gått utmärkt i livet för dem ändå.

– Men jag ser en trend nu, att vi börjar gå tillbaka mot en lugnare livsstil. Många vill jobba mindre. Jag tror att många börjar inse att det stressiga samhälle vi skapat de senaste 25 åren är ohållbart, både för barnen och för oss vuxna.

– Personligen förstår jag inte hur någon hinner med både jobb och barn. Det säger väl sig självt att man inte har mycket ork över efter att ha jobbat en hel dag.

Att barnen skulle ”hamna efter” utan förskola tror hon inte ett dugg på. Thage skrev när han var tre och läste när han var fyra. Lillebror August är på god väg. Båda pratar lite engelska och kan räkna.

– Vi föräldrar måste ha mer tilltro till oss själva. Vi kan lära våra barn sådant här också.

ANNONS

Men tror du inte att det blir svårt för dina barn att anpassa sig till skolmiljön när de väl ska börja förskoleklass?

– Nej, jag tror faktiskt inte det. Visst blir det en omställning, men det blir det väl för alla barn som börjar skolan.

Familjen Claesson/Svensson.
Familjen Claesson/Svensson. Bild: Annika Karlbom

Mindre vardagsstress

Sambon Claes säger att han också trivts bra med det upplägg familjen haft. Att han är den som fått dra in pengarna är inget som bekommit honom.

– Dessutom är jag mycket hemma med barnen också. Så fort jag är ledig är jag med familjen. Min arbetsgivare är väldigt bra och jag kan ofta styra min egen tid.

Claes tycker att hans och Emmas barn verkar lugnare än många andra i samma ålder.

– Det märks tydligt när de är i grupper med andra. Kanske kan förskolan ha stressande effekt på vissa barn.

Men det känns inte märkligt ur ett jämställdhetsperspektiv? Att ni har den är arbetsfördelningen i er familj?

– Nä, faktiskt inte. Eftersom vi båda trivs med det ser jag inga problem. Dessutom har det varit skönt att slippa all stress med hämtningar och lämningar.

ANNONS