Egentligen är historien smått osannolik. Men det är väl kanske så det är med kärleken och alla de där händelser som leder oss framåt på livets väg.
”Jag hade kommit till ett vägskäl och sa att ”antingen gifter vi oss eller också gör vi slut en gång för alla.”
Det var 1990 och delar av Tyskland hade drabbats svårt av orkanen Wiebke, en storm av Gudrunkaraktär. Tyskland bad länder i regionen runt om om hjälp med röjningsarbetet. Ett gäng arbetare från Sverige gav sig av och gjorde sig hemmastadda på ett hotell i Hachenburg – där bland andra Dorothea Nilsson jobbade. Med tiden blev personalen på hotellet och flera av skogsarbetarna goda vänner. Och i vissa fall kanske lite mer än så. Dorothea och Sven, en av skogsarbetarna, träffades vid ett par tillfällen och fortsatte prata. Men mycket mer än så blev det liksom inte. Inte förrän tre år senare.
– Jag hade kommit till ett vägskäl och sa att ”antingen gifter vi oss eller också gör vi slut en gång för alla”. Och i ärlighetens namn trodde jag nog aldrig att han skulle svara ja, skrattar hon.
Biblioteket blev inkörsport till turistbranschen
Men svarade ja gjorde han, och 1993 gifte de sig. Till en början bodde de tillsammans i Tyskland. Men efter ett par år fick Sven erbjudande om jobb i Österrike. Ett jobb som skulle innebära ständigt resande. De bestämde sig då för att Dorothea skulle ta hand om Svens hus i Jälluntofta.
– Jag hade ingen att prata tyska med. Mina svärföräldrar kom och hälsade på då och då. Men jag var egentligen ganska ensam.
Med tiden lärde hon känna folk i trakten, inte minst via biblioteken i Hyltebruk och Unnaryd, där hon ofta slank in, lika mycket för att prata bort en stund som för att låna böcker. En dag frågade en av kommunens tjänstemän om hon skulle kunna tänka sig att hjälpa dem med översättning.
– Jag sade förstås ja och så satte jag igång.
”Det var fantastiskt
Och snart var bollen i rullning. Både företag och kommuner runt om började höra av sig med förfrågningar eftersom det fanns ett stort sug efter översättning till tyska till bland annat turistbroschyrer. Hon började hjälpa till på turistbyrån och ännu lite senare frågade de om hon ville vara med på en mässa för turism i Tyskland.
– Det var fantastiskt eftersom jag då talade tyska, engelska, svenska och lite franska.
Det ena ledde till det andra och vips hade hon förutom all sin erfarenhet också fått erbjudande om att gå en turismutbildning. Efter ett par års plugg startade hon turistbyrå inne i Jälluntofta. Några säsonger senare drev hon och hennes dotter, som då flyttat till Sverige, sommarcafé i Jälluntofta församlingshem, i anslutning till turistbyrån.
– Det gick bra. Vi brukade ha omkring 1000-1200 gäster per säsong.
”Man kan inte tro det först. Men det här ligger egentligen väldigt bra. Det går både cykel- och vandringsleder alldeles i närheten och så möts tre län här runtomkring.”
En siffra som är svår att förstå när man ser omgivningarna. Fält, skogar, en smal, slingrig landsväg och ett och och annat rött litet boningshus med vita knutar. Och så solen som precis kikar fram bakom ett moln.
– Man kan inte tro det först. Men det här ligger egentligen väldigt bra. Det går både cykel- och vandringsleder alldeles i närheten och så möts tre län här runtomkring, förklarar Dorothea Nilsson.
Härlig natur ger fina semesterupplevelser
Sedan ett antal år tillbaka hon låtit Turistträffen flytta hem till den egna gården igen och hon har slutat med regelrätt caféverksamhet. I stället säljer hon glass, dricka och souvenirer. Och det är serveringen som ger lite klirr i kassan. Råden hon delar ut är alldeles gratis.
Genom åren har hon tipsat tyskar, danskar och fransmän som fascinerats av den svenska naturen och allemansrätten. Men hon har också träffat massvis av svenska familjer som vill veta var man hittar bästa caféet eller mysigaste övernattningen.
– Det är den typ av tips som man aldrig kan läsa sig till i en broschyr eller på datorn.
”Att bara sitta så här och njuta av en kopp kaffe, filosofera lite, det är det bästa tycker jag.”
Stora delar av det hon kan om området har hon lärt sig genom sitt arbete. Hon lusläser broschyrer, håller koll på samarbeten och studerar kartor.
Och frågar vi Dorothea är det just omgivningarna som är grejen. Hon pratar lyriskt om naturen. Om alla fina vandringsleder, om möjligheterna att cykla fina turer. Men hon berättar också om Bolmenområdet med sina caféer, restauranger, fina bad och söta turiststråk. Dessutom tipsar hon om idylliska badplatser och ett lugn som liksom ligger i luften.
– Att bara sitta så här och njuta av en kopp kaffe, filosofera lite, det är det bästa tycker jag.
Utflyktsmål:
”Bonadsmuseet i Unnaryd är absolut värt ett besök.”
”Bolmenområdet med sina restauranger, caféer och fina badplatser är fantastiskt.”
”Cykel- och vandringslederna i området är härliga!”
Dorothea Nilsson
Ålder: 61 år.
Bor: Född i Rheinland-Pfalz Region Westerwald men bor nu i Ärnarp/Jälluntofta.
Yrke: Turismkonsult, informatör och egen företagare.
Familj: Man, en vuxen dotter, och ett barnbarn. Tre vuxna bonusbarn samt två bonusbarnbarn i Sverige. Plus fem syskon med familjer i Tyskland.
Intressen: ”Läser, arbetar i trädgården, bakar, lagar mat och umgås med min härliga familj.”
Favoritresmål: Österrike, Tyskland, Frankrike och Sverige.
