En procent av världens färskvatten finns i Nordafrika och Mellanöstern. Samtidigt bor här över 300 miljoner människor och befolkningsutvecklingen går i en rasande fart. Brist på färskvatten och därmed livsmedel är inte bara ett problem i sig. Det kan även skapa social oro.
Dessutom delas vattenresurserna ofta av flera länder, vilket kan leda till konflikter - men också öppna möjligheter för samarbete. Så ser bakgrunden till Sidas engagemang i vattenfrågor i den här delen av världen ut.
– Problemen förstärks av miljöförstöring och klimatförändringar. Regnperioden har förskjutits och sommarkvällarna är inte lika svala som de brukade vara, säger Annika Johansson.
Mellanöstern och Nordafrika består av ett tjugotal nationer plus de palestinska ockuperade områdena och Västsahara. Annika Johansson har ansvar för hela regionen men fokus ligger på Jordanfloden och dess omgivningar samt på Eufrat-Tigris-området.
– Där måste människor från olika länder dela på samma vattenkälla. På den tekniska sidan har de flesta länderna god egen kompetens. Vår roll är att skapa mötesplatser, säger hon.
– Sverige uppfattas oftast som en neutral aktör utan tungt historiskt bagage i regionen och vi kan därmed släppas in på områden inte alla får tillträde till.
Att starta och följa upp projekt där folk från olika länder ska mötas är inte så lätt alla gånger, när det handlar om människor inblandade i konflikter och med en historik som tynger.
– Det politiska läget krånglar ofta till det. Händelser som inte har någonting med vattenprojekten att göra får ändå konsekvenser för dem. På den tekniska nivån går det ändå ofta bra. De som arbetar med vattenförvaltningen är kollegor, som känner varandra och är vana vid att samarbeta, säger Annika Johansson.
Arbetet kring Jordanfloden går sakta framåt. Här stöttar Sverige bland annat gräsrotsprojektet ”Good water neighbours” där ungdomar från Jordanien, Israel och Palestina lär sig att förstå sina grannars vattenproblem och att hitta gemensamma lösningar. Inom det samarbetet är även återställandet av Jordanfloden en viktig fråga. Flera studier på senare tid, däribland det delvis Sida-finansierade studieprogrammet kring Döda havet, har satt miljösituationen längs floden och det ständigt krympande Döda havet i fokus på nytt.
– Den studien har väckt mycket diskussion och har lett till att man ser behovet av att återställa flödet i Jordanfloden och stoppa miljöförstörelsen, säger Annika Johansson.
– Parterna tittar nu på hur man kan gå vidare med konkreta åtgärder, men förutsättningarna är ju ganska olika på nationell nivå. Och i och med att de mänskliga behoven av vatten inte är tillgodosedda kan det vara svårt att få gehör för att återleda vatten till floden för naturens skull. Men frågan diskuteras långt mer nu än när jag kom hit.
Eufrat-Tigris-området är ännu mer svårjobbat, inte minst med tanke på situationen i Syrien.
– Samarbetstraditionen är mindre utvecklad där. Det finns få gemensamma underlag, säger Annika Johansson.
– Därför är vårt arbete i det området mer inriktat på att stötta parterna i att ta fram en gemensam bild och förståelse kring vad som skulle kunna uppnås genom ökat regionalt samarbete. Plus att skapa regionala nätverk.
Ett tredje Sida-engagemang är finansieringen av en klimateffektstudie för Mellanöstern, som FN håller på att genomföra på uppdrag av Arabförbundet. Svenska SMHI har en nyckelroll och Annika Johansson åker med jämna mellanrum till Libanon för att följa arbetet.
– Vattenförsörjningen är en framtidsfråga, som ligger i våra händer. Alla kan göra något – vare sig man är politiker, forskare, verksam i en internationell organisation eller bara en vanlig vattenanvändare. Det är dags att agera nu, säger Annika Johansson.
Namn: Annika Johansson
Ålder: 49 år
Familj: Singel. Mor och far i Varberg, bror med familj i Kungsbacka
Bor: I Stockholm, Amman och Jerusalem
Talar: ”Engelska, franska, tyska, hebreiska och såpass mycket arabiska att jag kan tjuvlyssna på tunnelbanan i Stockholm, läsa en dagstidning och hänga med på TV-nyheterna. Vietnamesiskan har jag däremot glömt bort.”
Arbete: Ambassadråd vid Sveriges ambassad i Jordanien
Fritid: Resor och musik. Sjunger med kören ”Kramim” i Jerusalem och är på jakt efter ny kör i Stockholm efter flytten till Sverige.
Jordanien är ett ökenland, fattigare än sina grannar gulfstaterna och lugnare än närbelägna Syrien, Israel/Palestina och Egypten. Det bor knappt sex miljoner människor i konungariket Jordanien. Huvudstaden heter Amman och valutan jordaniska dinarer.
Det går reguljärflyg till Amman från Landvetter, Arlanda och Kastrup. Ett alternativ är att köpa en charterresa till Aqaba och sedan lämna resmålet ett par dagar för att se mer av landet. Apollo flyger charter till Aqaba från oktober till april.
Brottsligheten är låg. Demonstrationer förekommer men är sällan våldsamma. Den största faran är trafiken. Jordanien är ett muslimskt land. Sedesam klädsel och uppträdande rekommenderas. Turister bemöts vanligtvis med stor gästfrihet och hjälpsamhet. Många jordanier talar engelska.
