Boris Lennerhov om att vara vd på Gekås – ett av Europas största besöksmål

Han slutade, kom tillbaka, skulle sluta igen – men är fortfarande kvar. Boris Lennerhov släpper inte taget om sitt Gekås. Eller snarare: Gekås släpper inte taget om sin Boris. Här berättar han om varuhuset som blev en destination, dokusåpan som bara pågår och den stora tröttheten som visade sig vara cancer.

ANNONS
LocationUllared, Halland||

Vi ses en fredag i hans stora rum på Gekås. Det är lugnt på huvudkontoret, vilket är bra med tanke på att det är en ganska lång resa som ska avhandlas. Gekås kom in i Boris liv i slutet av 1990-talet, då han flera gånger fick frågan om han ville bli vd.

Först var han inte särskilt intresserad, men det var ändå något som lockade med det där varuhuset i Hallands inland. Till slut tackade han ja, inte minst för att ägarna gav ett jordnära och sympatiskt intryck, och nästan omgående gjorde han sin första offensiva satsning: han köpte campingen i Ullared.

ANNONS

– Då var det en ganska påver verksamhet, med några nedgångna stugor, ett slitet vandrarhem och en par anställda. Förra året var omsättningen i Gekåsbyn – som numera omfattar även hotell och lägenheter – uppe i 110 miljoner med 150 anställda i högsäsong.

Gekås Europas största besöksmål

Och på den vägen är det. I dag är Gekås Sveriges, och förmodligen även Europas, största besöksmål. Förutom det gigantiska varuhuset finns restauranger, höghöjdsbana, badsjö och äventyrsgolf – med mera. Boris vill inte själv ta åt sig äran för alltihop, men medger att han som vd varit pådrivande.

– Jag lobbade hårt för att vi skulle lämna den bubbla vi levt i för att i stället starta ett aktivt samarbete med kommunen, regionen och orten Ullared. Målet var att bygga upp en turistdestination med mer än bara shopping.

Ett annat strategiskt beslut var att öppna dörren på vid gavel när en tv-produktion ville komma in och göra dokusåpa av fenomenet Gekås. 2008 spelade ­Kanal 5 in den första säsongen av ”Ullared”, där Boris har haft en stor roll – och ett stort inflytande.

– För mig har det varit viktigt att serien inte förlöjligar Gekås, våra kunder eller anställda. Dealen har varit att jag får se alla program innan de sänds. Ibland har det blivit för skruvat, och då har jag fått gräla på dem och kräva att de tar med fler vanliga människor.

ANNONS

Har de lyssnat på dig?

– Ja, de vet hur jädra arg jag kan bli, så det har nog varit enklast för alla parter, säger Boris och slår fast att ”Ullared” har betytt enormt mycket för Gekås framgångar.

– Åren 2009–2011 ökade vi vår omsättning med 1,2 miljarder. Jag skulle nog säga att hälften av den summan kan hänföras till tv-serien.

Tv-kändis efter "Ullared"

I dag kan Boris Lennerhov alltså tillföra ”tv-kändis” i sitt cv, men han föddes som Boris Gustafsson i den lilla orten Lindås utanför Emmaboda i Småland. (Lennerhov blev han först när han gifte sig med sin fru Rose-Marie och fick ”vika ner sig” i namnfrågan.) Pappa Håkan var plåtslagare och mamma Anna-Lisa var undersköterska, och de hade fått fyra söner i tät följd. ”Vi var en vanlig familj som levde ett vanligt liv i en vanlig tid”, konstaterar Boris och sammanfattar sin barndom i några få meningar:

– På sommaren sken alltid solen och vi badade, sparkade boll och cyklade. Det var fritt och bekymmerslöst.

När han får frågan om det fanns ­något i hans uppväxt som kan förklara det driv som tagit honom dit han är i dag, måste han fundera en stund.

– Mina föräldrar varken pushade ­eller höll mig tillbaka. Never. Men när jag tänker på det, så kanske mitt driv bottnar i en outtalad uppmaning: oavsett vad du gör, så gör ditt bästa.

ANNONS

Men helt utan bekymmer var inte barndomen. Som femåring drabbades Boris, hans mamma och två bröder av scharlakansfeber och hamnade på sanatorium. De andra blev friska, men Boris fick komplikationer i form av astma och en kronisk öroninflammation, som övergick i benröta. Han blev opererad flera gånger, och var inlagd på lasarettet i Kalmar i över ett år.

– Jag minns att mina föräldrar hälsade på när det var besökstid på helgerna. Visst var det ledsamt när de åkte hem, men jag hade fantastiska sköterskor som jag fick starka band till. De höll kontakten även efter att jag blivit utskriven, berättar Boris och plockar upp mobilen och visar en bild på ett av­fotograferat brev. Brevet hittade han när han gick igenom gamla kartonger hemma i Båstad, och med snirklig handstil och med omtanken flödande mellan raderna uppmanar syster Elsa honom att äta ordentligt, vara duktig i skolan och sitta fint.

Örat gick inte att rädda

Örat lyckades dock läkarna inte rädda och som vuxen har Boris genomgått tre reparationsoperationer.

– Men det har inte gått att få någon ordning på det, så jag har lärt mig att leva med hörsel på bara ett öra. Det har inte varit några större problem.

Jag trodde att jag var oövervinnerlig och ville ha det på mitt sätt.

Sin fru Rose-Marie träffade Boris när de båda jobbade på Lantmännen Solanum, hon i Hässleholm och han i Göteborg. En gemensam arbetskompis drog i gång en bjudning, som slutade med att ­Boris fick laga all maten och dessutom ta emot alla gästerna – inklusive Rose-Marie.

ANNONS

Men det var det värt. Några år senare blev det bröllop och makarna Lennerhov slog sig ner i Helsingborg med sonen Jonathan och dottern Johanna. Boris, som hade börjat som säljare, blev först vd för grönsaksföretaget Ask-Centralen och efter fyra år blev han erbjuden vd-rollen i moderbolaget Saba Trading AB. Med andra ord avancerade han snabbt – kanske för snabbt.

– Jag gick förbi ett gäng mellan­chefer som både var äldre och hade jobbat längre. Och så gjorde jag misstaget att försöka dra i gång en massa förändringar direkt. Jag trodde att jag var oövervinnerlig och ville ha det på mitt sätt. Men även om jag hade rätt så blev det fel.

Boris Lennerhov fick gå

Tiden på Saba fick ett abrupt slut: Boris fick gå. Det var inte det han hade tänkt sig, men heller ingen katastrof. Redan veckan efter hade han blivit ­erbjuden flera nya toppjobb, och som han ser det var det hela en nyttig lärdom.

– Det funkar inte att tvinga på folk sånt som de inte förstår vitsen med, ­säger Boris och påpekar att man aldrig får bli kaxig. Varpå han snurrar ett varv på sin kontorsstol och plockar ner en ­liten tavla från bokhyllan bakom. Texten lyder: ”En chef är en person som behöver andra”.

ANNONS

Bild: Lars Alexi

Efter Saba var Boris vd inom Bergendahlsgruppen, men efter fem år knackade Gekås på dörren. Och där gick det som sagt mycket bättre. Han var 45 när han blev vd, och hade lärt sig sin läxa. Nu skyndade han långsamt och fick med sig ägarna, styrelsen och personalen.

Allt underlättades av att omsättningen steg för varje år, och i boken ”Störst, världsbäst och billigast” (2015) slog Nils Eric Näslund och Björn Edsta fast att Gekås hade blivit ett större ­besöksmål än Sagrada Familia i Barcelona – och att man hade fler besökare på ett år än hela Gran Canaria.

– De siffrorna får stå för författarna, men jag tror nog att vi kan säga att vi är det största besöksmålet i Sverige och ett av de största i Europa.

Kände sig sliten

Efter alla intensiva – och offensiva – år började dock Boris Lennerhov känna sig sliten på hösten 2013. Han bestämde sig för att det var dags att ta ett steg tillbaka och meddelade ägarna att han ville sluta som vd vid årsskiftet 2014/15.

– Jag hade levererat i så många år och behövde få lite ”vanligt liv”. Jag hade dessutom fått mitt första barnbarn, ­Oliver, och ville träffa honom mer.

ANNONS

Men redan på våren 2014 fick Boris en förklaring till den där tröttheten som inte gick att vila bort: han hade fått lymfcancer. En tuff behandling sattes i gång omgående och i oktober var han tillbaka på jobbet, om än magrare, mer tunnhårig och ”totalt sett rätt klen”.

– Men jag skulle ju bara in och avsluta, för Jan skulle ta över vid årsskiftet.

Jan är Jan Wallberg, som hade jobbat som ekonomichef på Gekås fram till 2004 och som på senare år suttit med i företagets styrelse. Både Boris och ägarna kände honom väl, och han tog över rodret enligt planen. Men det dröjde inte så länge innan det började gnissla i maskineriet. I november 2017 blev det offentligt att Jan Wallberg inte skulle fortsätta, men då hade Boris varit införstådd med situationen en tid.

– Jag blev ombedd att träda in, och var först ganska tveksam. Men jag är så fäst vid det här företaget, och till slut sa min fru att ”det är lika bra att du säger ja, det är bättre än att du går här hemma och är förbannad över allt som händer.”

Nästa år fyller jag 65 och nu har jag fyra barnbarn som jag vill vara med.

Så Boris satte sig på vd-stolen igen, och där sitter han kvar. Tanken var att inhoppet skulle bli kortvarigt, men det har strulat till sig på sluttampen ett par gånger vad gäller rekryteringsprocessen. Boris konstaterar att hur länge han ska bli kvar den här gången är ”en förhandlingsfråga mellan ägarna och min fru.”

ANNONS

Fyller snart 65 år

– Skämt åsido, nästa år fyller jag 65 och nu har jag fyra barnbarn som jag vill vara med, säger han och lyfter upp den månadsalmanacka med foton som står på skrivbordet. Där syns fyra små filurer – Oliver, Sid, Adelle och ­Allesia – på olika platser och i olika sammanhang. På en av bilderna travar de fram på en stengång i en semesteranläggning.

– Här är vi på Mauritius allihop, och det är Sid och Adelle som håller Allesia i handen. De är så fina mot varandra, säger morfar/farfar som plötsligt är mycket långt ifrån försäljningssiffror och investeringsprojekt.

Bild: Ola Folkesson

I dag är Boris friskförklarad från sin lymfcancer och går inte runt och oroar sig för återfall.

– Om det sticker till i den delen av magen där mjälten sitter – det var där den stora tumören satt – kan jag tänka ”vad kan det vara?”. Men sen glömmer jag det lika fort, säger han och inflikar:

– Vi pratade tidigare om vad som krävs för att fungera som hög chef, och jag tror att du måste ha en förmåga att vara här och nu. Ängsliga människor mår inte bra av sådana här uppdrag, de får magsår och hjärtinfarkt, men jag är inte särskilt ängslig utan tänker att ”det som händer det händer, och jag tar det när det kommer”. Den inställningen hade jag också nytta av när jag drabbades av cancer.

ANNONS

Därmed inte sagt att Boris inte är ödmjuk inför att det faktum att han överlevde.

– Nej, jag är oerhört tacksam över den fantastiska vård jag fick. Och jag vet att jag blev sjuk i ”rätt” tid – hade det varit för 20 år sedan hade jag inte suttit här nu.

Lever ett gott liv

Att Boris Lennerhov tjänar massor med pengar är ingen hemlighet, och han medger förnöjt att hans plan om att bli ekonomiskt oberoende vid 55 gick i lås. Han lever ett gott liv med resor, lägenhet på Mallorca och hus med storslagen utsikt i Båstad. Men han har inget stort konsumtionsbehov och är inte mycket för shopping.

– Men jag gillar att investera i projekt som jag tror på och som förhoppningsvis kommer att generera nya intäkter, exempelvis fastigheter, säger han. Och tillägger:

– Problemet med pengar är att folk inte nöjer sig. Den som har tjänat en miljard, vill ofta tjäna en till. Men det är inget som säger att du blir dubbelt så lycklig av det.

I dag ses vår konsumtion som ett stort miljöhot och klimatdebatten blir bara mer och mer intensiv. Hur påverkar det Gekås, som är själva sinnebilden för shopping?

– Vi förbrukar enormt mycket el, både för att kyla och värma varuhuset. Därför är vi delägare i en av Sveriges största biogasanläggningar, där allt vårt matavfall blir energi. Vårt hotell är miljödiplomerat och varje dag omvandlar vi tio ton wellpapp till briketter. Vi har inga mellanled i vår transportkedja och våra kunder tar bilen hit i stället för att handla på nätet, få varan hitflugen – och sedan skicka tillbaka den om den inte passar. Vi fasar ut engångsartiklar i plast och ersätter dem med pappersprodukter – och så vidare. Men givetvis finns det massor kvar att göra, och där måste vi ta vår del av ansvaret.

ANNONS

Knappa omständigheter

– Vad gäller själva konsumtionen, så kan jag bli lite trött på att det alltid är de som har minst som ska avstå. I alla tider har vi människor velat ha det bättre, och får vi lite mer i plånboken så vill vi köpa saker. Alla skulle väl vilja ha en elbil, men hur många har råd med det? Det blir också knas i debatten när förmöget folk har synpunkter på andras konsumtion och sen flyger till Dubai för en långweekend.

Du pratar mycket om ”vanliga människor” och anses folklig och jordnära. Men kan man verkligen behålla fötterna på jorden när man är i din position?

– Jag har inte alltid varit en rik vd, utan är uppvuxen under ganska knappa omständigheter. Det har gett mig en genuin empati för dem som inte har det så väl förspänt. Totalt sett har vi fått det mycket bättre i Sverige sedan jag var barn, men det är också väldigt många som har fått det sämre. Jag ser en stor fara i att klyftorna växer, säger Boris och fortsätter:

– I Sverige kan alla göra en klassresa, tack vare vårt utbildningssystem med CSN-lånen. Det är stort. Och den fina vård jag fick när jag var sjuk får du oavsett vem du är och hur mycket du tjänar. Nu kanske det låter som att jag sympatiserar med Jonas Sjöstedt, men så är det inte alls – om du frågar mig så driver han en naiv politik med löften som det är omöjligt att leva upp till.

ANNONS

Jag har inte alltid varit en rik vd, utan är uppvuxen under ganska knappa omständigheter. Det har gett mig en genuin empati för dem som inte har det så väl förspänt.

Med andra ord står Boris – inte särskilt förvånande – något mer till ­höger på den politiska skalan, vilket han ibland har fått försvara.

– Min mamma, som gick bort förra året, var ärkesosse hela livet. Du vet, ­direktörerna är utsugare och allt det där. På den punkten gav hon sig aldrig, säger Boris och skrattar.

Grannbarnen tittade in

– Jag vet att både hon och pappa var väldigt stolta över att jag lyckats i livet, men det var inte så att de gick runt och skröt om mina framgångar, säger han och berättar om den gången han hälsade på hemma i Lindås och grannbarnen tittade in.

– När vi hade åkt hem hade barnens mamma kommit över och sagt: ”Jag tyckte att jag såg Boris från ”Ullared” inne hos er, men det kan väl inte stämma?”. Då hade de bott grannar i tre–fyra år, men mamma och pappa hade aldrig nämnt att jag var deras son, haha.

Fakta: Boris Lennerhov

Ålder: 63 år, född i november 1955.

Familj: Hustrun Rose-Marie, ­sonen Jonathan, dottern Johanna och fyra barnbarn: Oliver, sex, Sid, fyra, Adelle, fyra och Allesia, ett år. Samt hunden Ronja.

Bor: Båstad. ”Vi hade tidigare ett sommarhus i byn med min frus släkt, men när jag fick jobbet på Gekås 2000 byggde vi eget och flyttade upp från Helsingborg.”

Bor ibland: I lägenheten i Cala Mayor på Mallorca.

Gör: Vd för Gekås. Har även ett tiotal styrelseuppdrag, är bland annat styrelseordförande för Mio Möbler och Hembergs Trädgårdsprodukter AB i Halmstad, ord­förande för hotellbygget i Västerport i centrala Varberg och ord­förande i Vesterhavsgruppen, som bygger höghusprojektet Vesterhavsporten i Falkenberg (huset som brann i maj).

Gör på fritiden: ”Pysslar gärna i mitt växthus, där jag odlar ­alltifrån gurka och melon till ­druvor och örtkryddor. Förr ­spelade jag en del golf, men det har jag prioriterat bort – det är roligare att vara med barnbarnen, se på fotboll och travhästar då och då!”

Gekås och Ullared om tio år: ”Då har vi ett ännu större varuhus med flera nya avdelningar, flera restauranger, ytterligare ett hotell och ännu mera boende. Vi har också satsat på friskvård och hälso­center med alltifrån tand­läkare till pedikyr. Vi har biltvätt – givetvis modern miljötvätt – och bilprovning i byn. System­bolaget är på plats sedan flera år. Och vi har ännu fler aktiviteter för den som inte gillar att shoppa en hel dag.”

Fakta: Gekås i siffror

– 4,8 miljoner kunder besökte Gekås 2018, och tillsammans handlade de för 5,4 miljarder. Vinsten före skatt låg på 360 miljoner, och man hade en vinstmarginal på 8,5 procent.

– Försäljnings­rekordet på en dag är 40,2 miljoner – och det uppmättes den 10 november 2018.

– Genomsnitts­kunden är 43 år och kvinna. Hon är bosatt i Götaland, kommer över dagen och kör 23 mil enkel väg. Hon besöker varuhuset 2–5 gånger om året, till­bringar nästan fem timmar i butiken, där hon handlar för 3 300 ­kronor.

– I dag är varuhuset 39 000 kvadratmeter. Det finns 82 utgångskassor, 11 300 kundvagnar, 10 000 ­kundkorgar och 3 500 parkeringsplatser.

– 122 miljoner varor passerar genom kassorna på ett år och det finns över 100 000 unika artiklar ­ i sortimentet.

– 1,4 kilometer lång är rekordkön, och den upp­mättes den 30 ­oktober 2010.

– Besöksrekordet ligger på 28 900 – så många kunder kom till Gekås den 21 juli 2015.

– På Gekås säljs varje år 1,2 miljoner par byxor (inklusive jeans), 1,7 miljoner schampoflaskor, 4,6 miljoner leksaker (var tionde leksak som köps i Sverige säljs för övrigt på Gekås), 100 miljoner bullformar, 320 000 påsar Ahlgrens bilar samt 13 miljoner par strumpor.

Källa: Gekås samt Boris Lennerhov

ANNONS