Söker ljuset. Eva Dahlgren har gjort sin mest inspirerade och välformulerade skiva på många, många år.
Söker ljuset. Eva Dahlgren har gjort sin mest inspirerade och välformulerade skiva på många, många år.

Eva Dahlgren är stolt och stark i comeback

ANNONS
|

Miriam Bryant på Storans scen i Göteborg tidigare veckan: ”Det är bra att skryta. Har man gjort något bra ska man fan tala om det”.

Så rätt och något att tänka på när man lyssnar på Eva Dahlgren. Hon är en föregångare, landvinnare och vågbrytare på så många olika sätt.

Det är lätt att peka på all intolerans som skitar ner vårt land, men ännu lättare att glömma bort att det Sverige som Eva Dahlgren växte upp och blev stor artist i på många sätt var trångt, grått och inskränkt.

Eva Dahlgren vräkte guld och konfetti över Janteland när hon sjöng att hon var ung och stolt och senare med stadig röst proklamerade ”jag är gud”. En väldigt god vän började varje morgon med att kräma på just den låten på högsta volym. Man ska lyfta sig själv även om man står på scenen med stor, vit gitarr och skakiga skinnbralle-ben. Det visade Eva Dahlgren.

ANNONS

Musikaliskt kom hon från Bowie och Beatles och var väl egentligen inte modern ens när hon var som störst. Efter de exempellösa framgångarna med En blekt blondins hjärta var det som att möjligheterna var lite för vidlyftiga och musiken blev därefter. Pompös, dyr och pretentiös på ett onödigt överlastat vis. Sedan kändes det som att Eva Dahlgren länge rentav tappat intresset för musiken.

Uppdraget som super 8-fotograf vid inspelningen av Jag, Ingrid öppnade tydligen en dörr. Man kan föreställa sig den nya musiken i en svart låda där Eva Dahlgren låter ljuset slå in och reflekteras mot speglar och glas.

Återigen är tillförsikten där, ”jag sjunger ljuset” konstaterar hon och den eleganta popmusiken blir till sol, värme och energi.

Rösten är unik med sin skimrande, lugna klang som har så mycket personlighet i sig att Eva Dahlgren till och med tar sig hel genom Procul Harum-pastischen Hela världen står i blom.

Musiken är stillsam och oavbrutet vacker och nästan löjligt välarrangerad. Ibland så till den milda grad att den skira, lager på lager-estetiken gör mig en smula rastlös. Lite som att sitta rak i ryggen i en rokokostol.

Temat är dock ömsint tröst, kärlek och omtanke. Det är inte så många krigare kvar i Eva Dahlgrens låtar, med åren har nyanserna blivit fler och mycket handlar om acceptans, tacksamhet och närvaro. Alla dagar du inte visste du var lycklig är en titel typisk för skivan.

ANNONS

Och jo, ibland är hon snubblande nära att reducera sin poesi till sådana där budskapstavlor man hittar på varuhusens inredningsavdelningar,

Jag tänka mig att en tjugoårig Eva Dahlgren hade flippat om hon hade hört ett par av de här låtarna. Vilket väl är helt i sin ordning. Jag uppskattar att Eva Dahlgren har gjort ett vuxet album som inte alls handlar om att vilja erövra ny mark utan snarare att vila och växa där man är.

ANNONS