Ånyo har en högre företrädare för den tyska energikoncernen e.on tagit HP:s insändarspalt i anspråk för att framlägga sina intressen och då finns naturlig anledning till vissa synpunkter på fakta. Vid förra tillfället hävdades att Sverige skulle ha en politiskt beslutad elbrist, trots det senaste kalenderårets betydande nettoexport. När detta argument fallit hävdas nu att det är effektsituationen kalla vinterdagar som istället är det stora problemet. OK, låt oss då se på den saken.
Den 1 augusti i år lämnade Svenska Kraftnät (www.svk.se) sin rapport om effektläget inför den kommande vintern till regeringen. Denna visar att situationen är god och att det finns marginaler. Det ser faktiskt bättre ut än den vinter som varit. När rapporten lämnades var det vackra sommarvädret i Norden väl känt. Det finns dock den brasklappen att man räknat med att svenska kärnkraftverk verkligen fungerar när maxuttaget kommer.
Bästa sättet att öka leveranssäkerheten vid toppbelastningar är dock att konvertera bort elvärmen. När städernas folk går över till fjärrvärme och landsbygdens folk värmer husen med pellets minskar inte bara behovet av dyra kraftverk. Det skapar även lägre boendekostnader och utveckling för jord- och skogsbruk.
Det viktiga är att bygga en långsiktig uthållighet. Den socialdemokratiska politiken innebar dels satsning på femdubblad vindkraft till 2010, dels satsning på utbyggd kraftvärme, dels satsning på energieffektivisering. Certifikatsystemet och DESS:s arbete har gett resultat. Vi får hoppas att centern vill och orkar driva detta vidare. Vi har dock en fri nordisk, egentligen nordeuropeisk, handel med el och där produktionsresurser byggs av investerare på en marknad med begränsade politiska styrmedel.
Inte ens Göran Persson kunde framkalla nederbörd i Norge denna vackra sommar och den prisdrivande situation som skapas av det norska importbehovet är svår att kompensera med svenska produktionsanläggningar finansierade på marknaden. Det är dock inte rimligt att elmarknaden fungerar så att väderleken flyttar stora förmögenheter från tillverkningsindustri till kraftbolag. Den förra regeringens linje var att söka överenskommelse med övriga nordiska regeringar om att ändra kraftbörsens sätt att fungera till större stabilitet.
Vi behöver en långsiktighet i energipolitiken som ger tydliga signaler om att produktionsresurser baserade på förnybara energikällor ska byggas ut och att vår internationellt sett mycket höga elanvändning, främst i hushållssektorn, ska reduceras genom effektivisering.
Olika energikoncerner pläderar för sin sak i annonser, i trycksaker, på sammankomster, genom lobbyverksamhet och numera även på många tidningars insändarsidor. Att säkerställa uthållig välfärd är nog främst en angelägenhet för svenska folket självt och för det demokratiska systemet.
