nEldrift av fordon är förvisso en intressant teknik. Inte minst gäller detta hybrider som kan ta vara på bromsenergi och som ger verkningsgrader som gör att låg primär energiförbrukning per mil kan erhållas. Om vi däremot planerar för att i större skala använda el från det allmänna nätet till källa för batteriers laddning har vi anledning att begrunda varifrån denna tillkommande energi i grunden kommer.
Bo Eliasson genmäler i HP 26 juni med bland annat ett resonemang om den sk "Nordiska elmixen", vilken antyds beskriva varifrån den tillkommande elenergin ska komma. Begreppet beskriver sammansättningen i dag av källorna till den i Norden producerade elenergin. Ett problem med detta resonemang är att all förnybart producerad el kommer att gå åt till nuvarande förbrukning för överskådlig tid, varför tillkommande användning måste täckas med icke förnybart producerad el. Ett annat problem är att kraftsystemet blir alltmindre nordiskt och alltmer europeiskt. Från det starkt integrerade nordiska systemet går kraftiga överföringslänkar till Ryssland, Estland, Polen och Tyskland.
För två månader sedan startades en förbindelse från Norge till Nederländerna, den s k Norned-förbindelsen och det planeras för förbindelser från Norge till både Tyskland och Storbritannien, liksom utökad kapacitet mellan Sverige och Norge. Norned kan överföra i stort sett vad ett svenskt kärnkraftverk producerar. Vi har fått en europeisk logik i både produktionsförhållanden och prissättning. Produktionsöverskott har Sverige/Norge i dag och den som följt siffrorna i sina elräkningar kan ana varför vinsterna i elbolagen går som raketer. En europeisk elbilssatsning som höjer efterfrågan och branschen kan bekvämt se de stigande inkomsterna rulla in. Vad som händer med hushållens elräkningar kan var och en fundera över.
Huvudpunkten när vi ska lösa morgondagens transportfrågor är inte vilken icke förnybar energikälla som ska driva våra fordon. Den är istället hur vi ska minska användningen av icke förnybar (och miljöskadlig energi) och ändå klara det transportarbete som behövs. Att hoppa mellan kolkraft, olja, kärnkraft, kol och bensin löser inte det uthålliga samhällets transportproblematik. På kort och medellång sikt är effektivisering den mest framkomliga metoden. Energieffektivare bilar, minskat transportarbete, bättre kollektivtrafik och mer andel transporter på järnväg ger oss minskade utsläpp, men även mindre nota för förbrukad energi. I Europa och i Sverige.
