Det är lätt att bli religiös i dessa dagar, tider då Zlatan Ibrahimovic avbildas som Kristusstatyn i Rio de Janeiro, tider då en som heter Simon vänder helvete till himmel i slutminuter.
Namnet Simon betyder enligt samstämmiga uppgifter bönhörelse, vars innebörd en som heter Tibbling accentuerade sent i onsdags kväll.
Det är därför vi nu sitter här och ber om nya mirakel, tror på mer blågul fotbollsmagi och önskar fler lärjungar som för den Håkan Ericsonska läran vidare över Europa.
Om de svenska supportrarna på plats i Tjeckien varit den tolfte spelaren i detta mästerskap är tron definitivt den trettonde. Sveriges U21-landslag i fotboll, med spelare födda 1992, 1993, 1994 och 1995, ger aldrig, aldrig upp.
Min uppenbarelse samma dag som dansken står på andra sidan, redo för blod, svett och tårar, är att den av gud utsände, den helige Åbys son, strax före elva gör nya kullerbyttor, graciösare än Tommy Svenssons, vackrare än Zlatan Ibrahimovics – och att Sverige vid det laget nått tidernas blott fjärde herrfotbollsfinal.
U21-EM 1992 (förlust), VM 1958 (förlust) och OS 1948 (seger).
På damsidan är siffrorna något bättre och mer koncentrerade: EM 1984 (seger), 1987 (förlust), 1995 (förlust) och 2001 (förlust), VM 2003 (förlust).
Det är, för att avsluta resonemanget om nästa sommars OS, ödets ironi och regelskaparnas djävulstyg, att de som gjort det inte får åka med.
Mitt förslag är, efter att ha gått igenom EM-truppen, synat spelarnas åldrar och synkroniserat det med möjligheten att komplettera OS-truppen med tre överåriga, följande: Övertala Zlatan Ibrahimovic (om övertalning ens behövs) och fyll på med två U21-stjärnor som faller på åldersrepet: Oscar Hiljemark och John Guidetti.
Att spelare som Ludwig Augustinsson, Filip Helander, Emil Krafth, Pa Konate, Victor Nilsson Lindelöf, Simon Gustafson, Sam Larsson, Kristoffer Olsson, Arber Zeneli, Robin Quaison, Simon Tibbling, Mikael Ishak och Branimir Hrgota har åldern inne för OS-spel gör det här till en fantastisk svensk fotbollssommar alldeles oavsett.
Det här är minst lika stort.
I kväll tänker jag njuta – och inte zappa på tv:n oavsett om Danmark leder med ett eller två mål i slutet.
För att citera Factorys gamla 70-talsdänga: ”Det fixar sig alltid, det löser sig nog”.
