Regnet har just fallit över vinrankorna i ett ovanligt vårkallt Italien. 37-årige Nicola Fraccaroli spanar ut över växterna som han har skött sedan barnsben, och berättar att det på hans gård produceras 400 000 flaskor vin om året. Han och hans två yngre bröder, 34 och 27 år gamla, driver det expanderande familjeföretaget tillsammans.
- Vinet Lugana har haft en enorm tillväxt, vi säljer till Tyskland och ska nu börja i Nordeuropa, berättar han och målar upp en positiv bild av industrin:
- Italien är världens största vinproducent, bredvid Frankrike, så det finns många jobb. Det finns 40 000 vinföretag i landet.
Vinproduktionen är en av de sektorer där arbetstillfällena har vuxit mest det senaste året: antalet unga vinarbetare under 25 år har ökat med 38 procent, enligt Coldiretti, en av jordbruksföretagarnas största intresseorganisationer.
Hög ungdomsarbetslöshet
Men den generella jobbsituationen för unga är långt ifrån lika gynnsam. Italiens ekonomi går på knäna. Och i januari 2019 låg ungdomsarbetslösheten på 33 procent – endast Grekland har ett svårare läge i EU. Siffrorna varierar, förklarar Marco Leonardi, docent i ekonomisk politik vid Sapienza-universitetet.
- Nyligen låg arbetslösheten på runt 40 procent och nu runt 30: ibland söker inte lika många jobb eftersom de studerar. Men det här är ett strukturellt problem. I södra Italien finns inga arbeten. Och skolorna förbereder inte de unga för några yrken, universiteten är väldigt akademiska och inte så praktiskt inriktade, förklarar han.
De högutbildade är värst drabbade och man har de senaste tio åren sett hur Italien dräneras på alltmer av sin kompetens. År 2002 hade ungefär hälften av de över 25 år som lämnade landet högst en gymnasieutbildning – nu har en tredjedel universitetsexamen.
- De som reser utomlands är de som söker bra jobb, som de inte hittar i Italien, säger Marco Leonardi.
I norr finns dock arbeten, men också ett glapp mellan skolorna och jobben som erbjuds – främst inom industrierna. Det finns för få yrkesförberedande utbildningar, enligt Leonardi, vilket gör att i många industrier har man paradoxalt nog svårt att rekrytera.
Måste anpassa sig
Unga italienare har i åratal lärt sig briljera i den berömda italienska konsten att klara sig, "l'arte di arrangiarsi". De som stannar i landet måste hitta nya karriärvägar. Många får också finna sig i deltidsarbeten med lite betalt.
- Jag arbetar med ungdomar som har upp till tre deltidsjobb. Här måste man anpassa sig. Om man har studerat något och vill arbeta med enbart det blir det svårare, säger Erika Cestari, som arbetar med aktiviteter för unga i kommunen i Peschiera del Garda.
Italien har en bättre situation än övriga EU på ett område: landet har fler anställda än EU-genomsnittet inom industri, jordbruk och fiske. Det utnyttjar nu ungdomar, i stället för att söka arbete i städerna blir de kvar på landsbygden. De tyngsta jordbruksjobben sköts dock av invandrare, berättar Marco Leonardi.
För Niccola Fraccaroli var karriärvägen aldrig riktigt något val. Dels för att hela hans familj är involverad i familjeföretaget, men också för att vinet har blivit en passion. Och att det drivs framåt av de unga är en utveckling främst i norra Italien.
- I södra Italien är det mer min pappas generation som sköter vingårdarna. Men här är det många unga som har börjat arbeta på vingårdar. Det är också många unga som kommer och säljer produkter åt vingårdarna, som till exempel korkar och fat.
Sysslolösa ungdomar
Alla ungdomar lyckas dock inte vara så driftiga som krävs: Italien har högst andel unga personer i EU som varken har jobb eller utbildning, 19 procent av dem mellan 15 och 24 år gör inget alls. De har till och med fått ett eget namn: generationen neet, en förkortning för "neither in employment nor in education and training".
Förklaringarna är många, allt ifrån att de "curlas" av sina föräldrar, till ett bristande utbildningssystem: andelen unga som tar en högre examen är låg.
- Politiken i Italien är väldigt klientelinriktad: "jag ger dig något så röstar du på mig". Men vi försöker att jobba med att när ungdomarna får pengar måste de göra något för kommunen så att det blir ett utbyte. På så vis blir folk ansvariga för sina liv och ser att de kan påverka det, säger Erika Cestari.