Den inflyttade varbergaren David Miles har gjort en riktigt klassisk rockplatta med ”Tiden är ett jetplan”. Den riviga inledningen i ”Frihetens klockor” ringer och uptempot i ”Inga värmeljus i världen” får mig på bra humör. Produktionen av Jens Back funkar klockrent och allt känns mer energiskt än förut. Förebilderna är Springsteen och LeMarc, men det känns att sångerna kommer från hjärtat. Texterna handlar om rastlöshet, att åldras och om frusna själar, men det finns som tur är en hoppfullhet mitt i vardagsmisären.
När tempot dras ner är jag inte riktigt lika förtjust, för det känns lite såsigt ibland. Men på det hela taget är ”Tiden är ett jetplan” en starkare platta än förra årets ”Det är bara så det är” och även om David Miles rör sig inom en genre med stenhård konkurrens borde han faktiskt kunna nå rätt långt.