Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Nattliga samtal med Putin

Rysslands överraskande militära övningar skapar frågor om landets avsikter.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

LEDARE

16 juli

I försvarsberedningens senaste rapport ”Vägval i en globaliserad värld”, som är en omvärldsanalys och som syftar till att vara underlag för den försvarspolitiska rapport som skall presenteras 31 mars nästa år, står det apropå den ryska försvarsförmågan: ”Även om det är långt till den omfattning som övningsverksamheten hade i Sovjetunionen, är det värt att notera att inget enskilt västeuropeiskt land genomför så stora övningar.”

”What a difference a day makes”, som Dinah Washington sjöng en gång i tiden.

01:00, rysk tid, natten mellan fredag och lördag ringde försvarsminister Sergey Shoygys telefon. På andra sidan luren fanns hans chef, den ryske federationens president Vladimir Putin. Ordern var given. Den tredje mobiliseringsövningen av den ryska militärmakten sedan i januari var ett faktum. 80 000 man skulle väckas i strumplästen i det östra militärdistriktet, komma i uniform och omedelbart aktiveras. Redan på lördagen kom delorder nummer två. Då skulle 80 000 man till mobiliseras. Vissa enheter fick resa mer än 300 mil (Sverige är ca. 157 mil långt).

Vidare uppgifter gör gällande att övningen inkluderade 1000 stridsfordon, ca. 130 stridsflygplan och ett 70-tal örlogsfartyg. 160 000 man är betydligt mer än övningen Zapad 1981 som mobiliserade mellan 100 000 - 150 000 under kalla kriget. Det är också betydligt fler än de 25 000 man som försvarsberedningen anger är en förväntad nivå på nuvarande ryska övningar.

Om detta är vad en rysk försvarsmakt kan åstadkomma inom loppet av ett enda dygn, vad kan den då åstadkomma när Rysslands upprustning är komplett? Är vi beredda? Varför sker övningarna i en sådan rasande takt och i en sådan omfattning? Hur kommer detta påverka President Barack Obamas och USA:s uttalade inriktningsbeslut om att skifta militär förmåga från Europa till Stillahavsregionen? Hur kommer detta påverka de europeiska försvarsmakterna, inte minst Storbritannien som just nu genomför stora nedskärningar bland sin personal? Samt: är detta slutet på den nymoderata frasen om att rysk upprustning sker från ”en mycket låg nivå” som försvarsminister Karin Enström gärna använder sig av?

I höst hålls Zapad igen. Då övar Ryssland med all sannolikhet kärnvapenanfall mot Nato- och EU-landet Polen. Men de kommer inte att öva okommenterade. De två övningarna Northern Coasts och Arctic Challenge övar samtidigt. Då finns det upp till 150 stycken svenska, norska och finska stridsflygen kring Nordkalotten, vilket motsvarar 75% av den nordiska flygkapaciteten. Det är en välplanerad motövning som syftar till att visa den nordiska förmågan. Men den säger ingenting om vardagliga svenska beredskapen, som fick sig en tydlig kalldusch under den så kallade påskhelgsincidenten.

Det finns inget ryskt hot mot Sverige i dagsläget. Men det finns orosmoln, som bland annat framtiden för energiexporten, Putins ekonomiska maktbas. Som Oscar Jonsson skriver på sin blogg Säkerhetspolitiska Reflektioner: ”Vad händer om Ryssland fortsätter vara en svag stat med en stark regim, vars fundament bygger på klientelistiska nätverk där varor omfördelas till olika maktpoler, när varorna blir färre och det enda som kvarstår är väldigt starka väpnade styrkor?”