Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den tyske regissören Falk Richter har gjort sin föreställning "Safe" tillsammans med kompositören Valgeir Sigurdsson och den isländska sångaren Helgi Harfn Jónsson.

Tysk tagning på Bergmans mörker

Bergman här och nu står i fokus när Dramaten spänner musklerna och bjuder in till årets internationella Bergmanfestival. En tysk argusblick på unga svenskars trygghetslängtan inviger festivalen.

Det prestigefyllda invigningsuppdraget axlas av den tyske regissören Falk Richter, uppmärksammad husdramatiker på Schaubühne i Berlin. Han började med att ta med sig ett gäng Bergmanfilmer till sitt hus på landet.

- Jag såg "Scener ur ett äktenskap" och undrade hur barnen till det här paret skulle agera i dag? Barn från ett så fruktansvärt äktenskap, vilken sorts relationer skulle de ha? frågar han retoriskt och svarar själv:

- De flesta skulle vara förvirrade, eller till och med rädda för fasta förhållanden. De flesta av relationerna i den här pjäsen är öppna eller odefinierade.

Rädslan för att engagera sig på allvar leder i sin tur till att något saknas i deras liv, fortsätter Falk Richter, som beskriver sin text som både tragisk och komisk. Men "Safe", som verket heter, ett slags allkonstverk med dans, sång och video, handlar också om den allmänna känslan av otrygghet som han ser i det samtida västerländska samhället och som han har skildrat även i sina tidigare pjäser.

- Det handlar om fruktan, förmodligen om en existentiell fruktan för att vara otrygg, för att bli utsatt för alla faror som kan inträffa i relationer, eller i moderna samhällen med terrorattacker och plötsliga politiska förändringar, eller klimatkatastrofer.

Reagerar emotionellt

Även dagens digitala informationsflöden skapar förvirring. De unga huvudpersonerna reagerar emotionellt på impulser från sociala medier men utan att egentligen lösa några problem.

Trots att Falk Richter inte tycks väja för mänsklighetens mörka sidor förvånades han över den tunga tematiken i de Bergmanfilmer som han såg inför sitt invigningsuppdrag i Stockholm, och över hur ensamma barnen i dem är.

- De handlar verkligen om traumatiska frågor, det är ganska tungt, och det är det kulturella arvet som firas här nu.

Poet möter teaterlek

Suzanne Osten hyllar Bergman genom att regissera festivalens andra stora urpremiär: "Fenix", skriven av hennes samarbetspartner sedan tidigare, Ann-Sofi Bárány. Här skildras mötet, eller snarare kollisionen, mellan två autentiska personer, den ryska poeten Marina Tsvetajeva och teatermannen Evgenij Vachtangov, en av Suzanne Ostens idoler, känd för sin nydanande lekfullhet på scenen. Ett snabbt besök under repetitionerna avslöjar en klassisk Ostenföreställning i vardande.

- Kärleken till teatern är ett tema här, säger hon själv.

Suzanne Osten saknar det bergmanska mörkret. Som "ett slags japansk kampsport för själen" beskriver hon hans kulturella arv i en intervju i festivalens programblad:

- Vi har en väldigt gullig lajkar-kultur nu som är rätt förfärlig, där vi inte övar oss i det moraliska mörker som Bergman går in i med sina karaktärer.