Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hockeyfrilla. I ateljén i Kvibille hittar Peter Wahlbeck gammal ”Smash”-rekvisita: Sigges hockeyfrisyr. Wahlbeck är aktuell med en konstutställning i Kungsträdgården i december. Han ska även göra stand upp på Christmas Comedy på Intiman, tillsammans med bland andra Jonas Gardell och Henrik Schyffert.

Wahlbeck ser tillbaka på Smash-tiden

Hatad av kritikerna, älskad av ungdomarna – tv-serien ”Smash” lämnade ingen oberörd när den sändes på SVT 1990. Peter Wahlbeck minns sin första stora tv-produktion.

Nästan 20 år efter att ”S mash ” sändes kommer den ut på dvd. Hur känns det?

– Ja, ska jag vara ärlig så... Jo, det är lite kul eftersom det varit mycket tjafs och frågor om den aldrig ska släppas på dvd. Många som mejlat och så, nu slipper jag alla frågor. Men det är kul att se sig själv på den tiden, 20 år senare. Jag har blivit fårad sedan dess.

Varför har det tagit så lång tid att ge ut den?

– Det har varit en tvist om musikrättigheterna, en upphovsrättslig grej.

Hur tycker du att serien har åldrats?

– Bra, måste jag säga. Humorn är ganska tidlös, det är en relationskomedi och inte så mycket namedropping. Min sjuåriga grabb tycker den är kul, även om han är lite för liten för att förstå vuxensatiren som är med ibland.

Hur kom du med i produktionen?

– Jag hade varit med i olika tv-sketcher, och gjorde en show med Ika Nords och Lars Demians kabarégrupp Something else, som gästspelade i Stockholm. Måns och Hannes (Herngren och Holm, manusförfattare till ”Smash”, red:s anm) såg mig i en föreställning och tyckte jag var som klippt och skuren för rollen som Sigge, som skulle vara en parodi på Mats Wilander och de andra småländska tennisspelarna.

– Vi spelade in i fyra månader, annars jobbade jag på sopstationen i Halmstad som maskinist. Det gjorde jag fram tills jag började med stand up comedy på allvar.

Gick ni efter manus eller improviserade ni mycket under inspelningarna?

– Mest manus. De flesta miljöerna i serien är byggda scenografier, hotellrummen och så vidare, och då blir det manusbundet för att få ihop det med lampor och kameror.

Uppfattade du då, när ”S mash ” sändes, att den blev en skolgårdsklassiker?

– Ja, det gjorde jag. Jag märkte det när jag var ute i landet och gjorde stand up som Sigge på diskotek och sånt. Jag som inte bodde i Stockholm förstod att serien var stor på landsbygden, det var tråkigt att Måns och Hannes inte såg det, de var kvar i stan och läste bara kritiken som var svinhård. De tyckte att de träffat rätt men kritikerna tyckte de träffade fel, att serien var för barnslig och gapig. Måns och Hannes var ju rätt unga då och tog väldigt illa vid sig. Det var därför de inte gjorde en uppföljare.

Så ni ville göra en serie till?

– O ja! Det kändes rätt när vi gjorde ”Smash”, vi blev ett sammansvetsat gäng. Meningen var att vi skulle göra en fristående fortsättning där tennisspelarna skulle bli golfare, du vet, alla tennisspelarna på den tiden hade golfen vid sidan av. Men det blev inget, och Måns och Hannes gjorde PTV – ”Penetrerings-TV” – i stället.

Kan man säga att ”S mash ” gjorde dig känd på en nationell nivå?

– Det blev ju så att jag fick vara med i fler olika sammanhang, fick gå på filmpremiärer och så. Men jag hade börjat leva familjeliv och fått mitt första barn. Jag stannade kvar i Halmstad, och då hamnar man lite på efterkälken.

Har du ång r at att du inte flyttade till Stockholm då?

– Ja, många gånger. Jag var lite för feg. Hade jag flyttat då hade jag kanske blivit filmskådespelare och haft en lägenhet på Östermalm i dag.

– Men jag är ändå mycket i Stockholm. I december ska jag ställa ut konst på So Stockholm Gallery, före detta Galleri Doktor Glas, under julskyltningsveckan. Det är kul att träffa publiken och prata om konsten. När jag uppträder är det bara ”tack och hej” och så åker man vidare.