Redan på väg till nästa roll

Adam Pålsson har sin svarta träningsväska med sig när vi träffas en eftermiddag i Stockholm. Han har tränat en hel del på gym de senaste månaderna som en del i förberedelserna för rollen i SVT:s nya storsatsning Innan vi dör. Inspelningarna började nyligen och ska pågå hela våren. Marie Richardson spelar polis, Adam Pålsson gör rollen som hennes son.

–Vi har en mycket trasslig och infekterad relation. Jag har precis avtjänat två år i fängelse och det var min mamma, polisen, som såg till att jag greps. Jag kan inte berätta så mycket mer än att det är en thriller som handlar om den undre världen. Manuset är väldigt bra.

Adam Pålsson fick sitt stora genombrott när han spelade Rasmus i Jonas Gardells tv-succé Torka aldrig tårar utan handskar 2012. Just då, när serien sändes, betydde inte genombrottet så mycket för Adam, han jobbade redan på Dramaten och var fullt sysselsatt med att spela teater på kvällarna och spela in film på dagarna. Det är först nu som han börjar förstå att serien varit viktig för många.

–Det är med stolthet och glädje som jag inser att den har etsat sig fast i folks minne och medvetande. Och det är ju alla skapande människors önskan att få göra något som berör människor på djupet. Det kan man nog inte förvänta sig att det händer så ofta under en hel livsgärning.

De senaste fyra åren har Adam Pålsson varit knuten till Dramaten och på kvällarna spelar han föreställningar där fram till lucia. Han gör rollen som läkaren i uppsättningen Barnet på en av teaterns småscener, Lejonkulan. I höst har också synts i omtalade tv-serier.

Vilken av de olika produktioner som du är aktuell i ligger dig varmast om hjärtat?

–Går inte riktigt att värdera på det sättet. Alla, nja inte riktigt alla, men de flesta projekt jag har gjort har en plats i mitt hjärta. I det här jobbet blir varje team vid en inspelning av film, tv eller vid uppsättningen av en teaterpjäs, som en familj, en egen liten värld. Det är då konsten, filmen, är som bäst om den lyckas skapa en egen värld där alldeles egna lagar, förutsättningar och regler råder.

–Man måste ju tro så mycket på den världen att den börjar finnas på riktigt. Det lyckas man inte alltid med men har man ett tillräckligt bra manus och tillräckligt dedikerade skådespelare kan man nå dit.

Scen, film eller tv, vad är roligast?

–Det absolut roligaste är att kunna kombinera och därför är jag väldigt lycklig just nu. Teatern kan ju suga ganska mycket energi, i synnerhet när det kostar någonting känslomässigt och mentalt. Men det kan ge energi också. Så vill jag att det ska vara, det är den typen av teater jag vill göra men det innebär också att det ibland kan vara skönt att ta pauser och göra annat.

Adam Pålsson uppskattar det direkta med teatern.

–Publikens närhet och det omedelbara är oslagbart och härligt. Man ser ansikten och kroppar som det studsar mot. Publiken är i högsta grad medverkande.

Adam Pålssons intresse för film och teater vaknade tidigt. När han var fjorton gjorde han sin första roll för tv, Vera med flera, en hästserie för barn.

–De tände mig fullständigt. När jag kom hem efter första inspelningsdagen kändes det som jag upplevt och lärt mig mer den dagen än dittills i mitt liv. Jag slängde mig på sängen och stängde dörren för att smälta alla intryck medan föräldrarna och alla mina syskon stod utanför och undrade: ”Hur var det? Hur var det?”. Jag somnade klockan fyra och vaknade morgonen därpå.

I den åldern drömde han inte enbart om skådespeleri. Han ville också bli hockeyproffs eller en ny Mick Jagger.

–Jag och min storebror spelade i Haninge Hockey. Eftersom pappa var ordförande i föreningen var det lite svårt att säga att vi inte ville fortsätta. Jag var 15 när vi till slut sa stopp – och pappa blev bara lättad, han ville också sluta.

Till våren skall han vara tjänstledig från teatern, dels för att spela in tv-thrillern, dels för att vara pappaledig. Hans dotter är tio månader.

–Att bli pappa har förstås påverkat mig. Det har gjort mig mer kärleksfull och kanske till och med mer empatisk. Det har i alla fall berikat mitt liv enormt. Det är en totalt gränslös kärlek.

Eleonor Ekström-Frisk